fälliga materiella öfverlägsenheten, men bak-
om denna endast finner ihålighet, svaghet
och moralisk uselhet, der förenar sig snart
med hatet en annan känsla — föraktet.
Med hvarje dag träda nya omständigheter
i dagen som belysa det spända förhållandet
mellan aristokratien och byråkratien och vitt-
na om huru ringa tack och tillfredsställelse
Preussens intelligenta embetsmannaklass, haft
deraf att den hjelpt och understödt junkrarne
mot de konstitutionella och demokratien och
samverkat med dem för konstruerande af den
kristligt germaniska statsbyggnaden.
Det feodala partiet är i sjelfva verket lika
hätskt emot byråkratien som emot de libe-
rala, och detta af ganska naturliga skäl.
Byråkratien hjelpte nemligen furstemakten att
bryta aristokratiens öfvermakt och förenade
sig sedermera, åtminstone i flera länder, med
tredje ståndet för att undanrödja adelns än-
nu qvarstående företrädesrättigheter. Ännu
korsa byråkratiens och feodalpartiets intres-
son hvarandra i flera hänscenden. Byråkra-
tiens teorier om statsallmakt och centralisa-
tion komma i mångfaldig Kollision med junk-
rarnes pretentioner på oinskränkt makt öfver
sina underhafvande, på skattefrihet, företrä-
desrätt till högre statsembeten o. s. v. Den
enda sak, som förenar dem med hvarandra,
är gemensamt hat till det stora liberala parti,
som omfattar den engelsk-amerikanska prin-
cipen om sjelfregering, decentralisation och
lagens ovilkorliga makt öfver hvarje myndig-
het i samhället och som af Frankrikes exem-
pel lärt sig omöjligheten att vilja på en by-
råkratisk grundval uppbygga ett fritt folklif.
Under ären 1848 och 1849 spelade en icke
ringa del af den tyska byråkratien en libe-
ral rol. Liksom den oblygaste bland alla de
junkerliga kämparne för återupplifvande af
de medeltida privilegierna, hr. v. Pfeil (en-
ligt hvad red. af Göth. Hand. och Sjö-
fartstidning nyligen upplyst), vid den tiden
presiderade i en demokratisk förening i Ber-
lin, så rörde sig då mången, som kort förut
varit ett tjenstvilligt redskap åt och ifrig an-
hängare af en absolutistisk skrifvareregering,
på den bredaste demokratiska basis, och
svärmade - för grundrättigheter och ett parla-
mentariskt system. Härmed tog det dock
snart ett slut, då den politiska vinden vän-
de sig. De få embetsmän, somaf hjer-
tat -.varit - och förblefvo tillgifna de natio-
nella oeh liberala sträfvandena, aflägsnades
från sina platser eller uppgåfvo dem sjelfvil-
ligt. De som blott spelat liberala gladde sig
högligen att kunna.. bortlägga denna. mask
och många ibland dem sökte, genomsså myc-
ket större stränghet och nit uti att förfölja
och misstänkliggöra alla liberala, dels en er-
sättning för det tvång de pålagt sig, dels ett
medel att återvinna höga vederbörandes för-
troende och utplåna det obehagliga minnetaf
den svaghet de visat. Många af dem, hvilka
såsom chefer för det liberala partiet hade
blifvit upphöjda till vigtiga poster, hade efter
sitt partis nederlag icke mod att fritt och man-
ligt bekänna och handla efter sin öfvertygelse,
utan stannade qvar och hjelpte till att-för-
inta sina egna skapelser och återuppbygga sa-
kernas gamla ordning.
Byråkratien har, såsom vi förut antydt, bi-
stått det feodala partiet och skördar nu fruk-
terna deraf. Tyska adeln såsom stånd har
redan längesedan förlorat allt hvad som kun-
de ge densamma en politisk betydelse och
låta den intaga en framstående plats i sam-
hället. Krigisk kraft och ära, rikedom, den
stora hopens aktning eller fruktan, företrädet
af finare sällskapsbildning, hvarje slag af öf-
verlägsenhet, har den numera förlorat. En
stor del af adeln har på sednare tiden gått
upp uti och har gemensamma intressen med
byråkratien. Men det lilla, för ögonblicket
mäktiga feodalpartiet vill icke ge sig någon ro,
innan det åstadkommit en regeneration af adeln
och på samma gång restaurerat hela stats-
lifvet efter sina principer. Adeln skall er-
hålla en ny politisk makt och utmärkelse i
och genom junkrarne, såsom varande aristo-
kratiens blomma, la cröme de la cremen.
Sedan byråkratien biträdt junkrarne vid un-
danrödjandet af tillstymnfelserna till ett verk-
ligt parlementariskt system, vänder sig feo-
dalpartiet djerft emot de politiska och bor-
gerliga friheter, hvilka byråkratien i förening
med medelklassen redan för längre tid sedan
genomdrifvit. Icke nog att junkrarne begära
utstrykande ur konstitutionen af de paragra-
fer som stadga den personliga rätten, jemlik-
heten inför lagen o. s, v.; de visa samtidigt
i handling, huru djupt de förakta och anse
sig kunna ostraffadt kränka byråkratien, då
denna emot dem och deras tygellösa lif (i hvil-
ket hänseende äfven de gamla goda tiderna
synas ämnade att återupplifvas) uppträder så-
som representant af den lagliga ordningsmak-
ten. Den Hirckeldeyska affären, hvarom vår
Berlinerkorrespondent i dagens n:r lemnar yt-
terligare intressanta detaljer, vittnar klart om
detta junkrarnes gränslösa öfvermod och om
den falska ställning konungamakten intager
mellan det älskliga och ömt omhuldade jun-
kerdömet och den oumbärliga byråkratien.
Men - när nästa gång. en större omkastning
nträder, hvar skall man väl då finna detta
mäktiga borgerliga parti, som sista gången
tällde sig mellan tronen och dess republikan-
ke bestormare?
Utrikes Korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin d. 15 Mars.
Polispresidenten och forermjäirplgären för
a
reussiska polisväsendet hr v. Hinkeldeys död
lean 10 Mars i duellen med den adlice