KFUESERS SISON Te MTEEV BENITO SIE PIRORE BA BIOS RI förstår hvarandra erfordras blott lätta antydningar; och då sådana ställen blifvit qvarstående i dessa ursprungligen för parlamentet beräknade samt sorgfälligt sofrade-och putsade dokumenter, så kan man väl tänka sig hvad som måste ha förekommit i de privata brefven och vid de personliga rådplägningarne. På ett ställe förråder Stratford på ett ganska märkligt sätt huru han uppfattar engelsmännens förhållande till Turkiet; han, utlänningen, kallar med förakt de polska officerarne, hvilkas aflägsnande Williams genast fordrar och genomdrifver, foreigners. Blott den, som känner det engelska språket i dess innersta betydelse, kan filologiskt och politiskt uppskatta detta uttryck; det förråder att Stratford i Turkiet känner sig liksom hemma, att han betraktar detta land liksom ett engelskt landtgods. Först d. 19 Febr., sedan Williams i London besvärat sig öfver Stratford, kommer denne på frågan om hvad befogenhet den förre har. Det är omöjligt att med den största försigtighet å min sida undvika sådana konflikter, då jag icke bestämdt vet hvad ställning han har och hvilka ömsesidiga pligter vi hafva mot hvarandra och Porten. Det är icke nog för mig att veta det general Williams är en militärisk embetsman, med uppdrag att fungera söm Hennes Maj:ts kommissarie vid armån i Kars. För mig är det önskvärdt att erfara huru längt hans befogenhet på stället sträcker sig, Huruvida han är oberoende af öfverbefälhafvaren och huruvida Hennes Maj:ts regering önskar att jag påyrkar hörsamhet (obedience) för hans fordringar, utan afseende på de tvifvel om deras ändamålsenlighet, som hos mig eller Porten kunna förefinnås. Det tyckes som kommissarien praktiskt gör anspråk på att ofördröjligen blifva åtlydd, hans förslag må gå ut på en officers bestraffning eller afskedande, ett missbruks afskaffande, en förbättrings införande eller på ledningen af en militärisk operation. Hvarken jag eller Porten har så betraktat hans ställning, och hväd angår hans personlighet, så kän jag icke dölja för turkarne att han är utsatt för alla villfarelser, som kunna uppstå af hans okunnighet om språket och hans brist på erfarenhet i fält. Ett roligt exempel finnes på hans okunnighet om språket. Han får från Shukri pascha ett bref på turkiska, finner att i titeln icke nog ära är bevisad honom, otch skickar kuvertet till London. Clarendon sänder genåst corpus delicti till Stratford tillika med följande åskstråle. Så beter sig Shukri Pascha, den man, som just är skickad från Konstantinopel för att öfvertaga öfberbefälet i Kars, och som, om han icke har direkt anvisning att med förakt behandla general Williams, i hvarje händelse icke fått anvisning att behandla honom: ed iktning. Men hennes maj:ts regering skall icke längre låta skämta med sig och har heslutat att, om turkiska regeringen vill -fortfara att förrädiskt behandla sultanens intressen, i hvilken bändelse som helst då turkiske öfficerarne icke sköla insultera en af drottningens kommissarier. E. exe. anmodas derföre att fordra dens ögonbliekliga afsättning, som är ansvarig för att en så opassande utanskrift blifvit ställd till general Willams.n Stratford låter göra en ordagraun öfversättning och sänder den till Clarendon med anmodan att han deraf må finna att, om än ordet kommissarie är uteslutet; uttrycken, långt ifrån ätt brista i vördnad, snarare ett fel är begånget genom alltför stor artighet. Generalen kallas bej, hvilket i Turkiet är liktydigt med furste, och han tillägges dessutom titeln excellens. Ambassadören erhåller icke högre titel. General Williams kalas vidare i denna utanskrift ganska ädel till rang och adel och den höga engelska regeringens militäriske öfverbefälhafvaren. Något svar på Stratfords adress af den 19-Febr. finnes icke; luckan uppfylles som vanligt i de blå böckerna med en förvirrande massa detaljuppgifter, denna gång i afseende på förråderna i Kars. Ännu ett prof på affärernas gång, och hvilket dessutom angår kompetensfrågan. Williams skrifver till Clarendon, att turkiska regeringens plan att samla 25,000 trosshästar var fullkomligt oändamålsenlig. Clarendon uppdrager mr Hammond (Russells spiritus familiaris i Wien) att skrifva detta till krigsministern lord Panmure. Lord Panmure uppdrager öfverste Mimdy att skrifva till lord Clarendon, att Williams icke kän uträtta något om han icke erhåller en större diskretiomär makt. Slutligen uppdrager lord Clarendon åt lord Stratford att säga Porten, att öfverste Mundy har sagt att lord Parimure har sagt att gengral Williams bör erhålla större diskretionär makt. Och sådant förblef expeditionssättet äfven då Kars gnagde på sista brödkanten. Den sista diskussionen öfver general Williams befogenhet egde rum i Maj 1855. Williams hade riktat följande änklägelser, mot stabschefen Hussein pascha: 1) ätt hafva vidagit förändringar i afseende på fästningsverken och truppernas förläggande, utan ait derom hafva underrättåt Williams, och att på hans förebråelser derför hafva gifvit till svar, att han hade sina ordres om hvad som vore nödvändigt; 2) att från den stunden hafva behandlat kommismissarien med tyst förakt; 3) att vara begifven på dryckenskap och utsväfningar och att sympätisera med Shukri pascha. Då seraskieren ånyo ansattes att ställa denne kriminalförbrytare för krigsrätt, vände han sig med den frågan till drogmanen, om Williams var öfverbefälhafvare i Kars och hvem som hade gjort honom till det? Jag svarade, berättar drogmannen, att general Williams icke vår öfverbefälhafvare, utan Jirs Maj:ts kommissarie, och såsom sådan förpligtad att underrätta sin regering om allt som föregick. Med detta lama svar slutar striden; och man måste fråga med lord Strätford, om icke allt hvad Williams gjor för den turkiska saken uppväges deraf att återstoden af Turkiets sjelfständighet sålunda blifvit trampad under fötterna. I Kars fann Williams den 24 mycket som var illa bestäldt, men också mycket som var bättre än han hade väntat. Besättningen bestod af 14,600 man infanteri, 1372 artilleri, 1500 reguliert och 800 irreguliert kavalleri. Soldaterna öfverraskade honom genom sitt friska och militäriska utseende, deras vapen voro i godt stånd; tre bataljoner hade miniegevär; men kavallerisablarne dugde icke till någonting. Beklädnaden var otillräcklig för klimatet och utnött, patronkonen bristfälliga, tornistrar saknades helt och håHet. Artilleriet bestva af sex ridande batterier, hvart och ett med 6 å 7 kanoner, 7 batveriar till fots af lika styrka, 72 fästningspjeser och 3 mörsare, deriemte 3. å 400 kulor för hvarje artilleripjes, 250 för de andra, ett rikt förråd af krut och 200 st.patroner för gevären, gahska omsorgsfullt gjorda och väl inpackade. Andan bland trupperna var förträfflig, oaktadt mårga bland dem ej erhållit någon seld på 15 månåder och andra icke på 22 månader. Proviant fahns i ke i förråd, utan anskaffades i mån af behof från den kringliggande trakten. Fördelningen gick genom regementsbefälhafvarnes händer, som dervid föröfvade de gröfsta underslef, reqvirerade för många ransoher och bedrogo soldaterna på mått, vigt och qvalitet. Angående lasaretterna berättar Williams: Med nöje får jag erkänna, att besigtningen af de för de sjuka och sårade inrättade karavanserierna gifvit ett bättre resultat än man låtit mig vänta. Sängarne voro komfortabla, rummen så snygga som byggnadernas beskaffenhet medgifver, köken och byråerna ÖA ee fm oo Dali anndrenga manna LKl förand da