KFUESERS SISON Te MTEEV BENITO SIE PIRORE BA BIOS RI
förstår hvarandra erfordras blott lätta antydningar;
och då sådana ställen blifvit qvarstående i dessa ur-
sprungligen för parlamentet beräknade samt sorgfäl-
ligt sofrade-och putsade dokumenter, så kan man väl
tänka sig hvad som måste ha förekommit i de pri-
vata brefven och vid de personliga rådplägningarne.
På ett ställe förråder Stratford på ett ganska märk-
ligt sätt huru han uppfattar engelsmännens förhål-
lande till Turkiet; han, utlänningen, kallar med förakt
de polska officerarne, hvilkas aflägsnande Williams
genast fordrar och genomdrifver, foreigners. Blott
den, som känner det engelska språket i dess innersta
betydelse, kan filologiskt och politiskt uppskatta detta
uttryck; det förråder att Stratford i Turkiet känner
sig liksom hemma, att han betraktar detta land lik-
som ett engelskt landtgods.
Först d. 19 Febr., sedan Williams i London besvä-
rat sig öfver Stratford, kommer denne på frågan om
hvad befogenhet den förre har. Det är omöjligt att
med den största försigtighet å min sida undvika sådana
konflikter, då jag icke bestämdt vet hvad ställning
han har och hvilka ömsesidiga pligter vi hafva mot
hvarandra och Porten. Det är icke nog för mig att
veta det general Williams är en militärisk embets-
man, med uppdrag att fungera söm Hennes Maj:ts
kommissarie vid armån i Kars. För mig är det önsk-
värdt att erfara huru längt hans befogenhet på stäl-
let sträcker sig, Huruvida han är oberoende af öfver-
befälhafvaren och huruvida Hennes Maj:ts regering
önskar att jag påyrkar hörsamhet (obedience) för
hans fordringar, utan afseende på de tvifvel om de-
ras ändamålsenlighet, som hos mig eller Porten kun-
na förefinnås. Det tyckes som kommissarien prak-
tiskt gör anspråk på att ofördröjligen blifva åtlydd,
hans förslag må gå ut på en officers bestraffning
eller afskedande, ett missbruks afskaffande, en för-
bättrings införande eller på ledningen af en militä-
risk operation. Hvarken jag eller Porten har så be-
traktat hans ställning, och hväd angår hans person-
lighet, så kän jag icke dölja för turkarne att han är
utsatt för alla villfarelser, som kunna uppstå af hans
okunnighet om språket och hans brist på erfarenhet
i fält. Ett roligt exempel finnes på hans okunnig-
het om språket. Han får från Shukri pascha ett
bref på turkiska, finner att i titeln icke nog ära är
bevisad honom, otch skickar kuvertet till London.
Clarendon sänder genåst corpus delicti till Stratford
tillika med följande åskstråle.
Så beter sig Shukri Pascha, den man, som just
är skickad från Konstantinopel för att öfvertaga öf-
berbefälet i Kars, och som, om han icke har direkt
anvisning att med förakt behandla general Williams,
i hvarje händelse icke fått anvisning att behandla
honom: ed iktning. Men hennes maj:ts regering
skall icke längre låta skämta med sig och har he-
slutat att, om turkiska regeringen vill -fortfara att
förrädiskt behandla sultanens intressen, i hvilken bän-
delse som helst då turkiske öfficerarne icke sköla in-
sultera en af drottningens kommissarier. E. exe. an-
modas derföre att fordra dens ögonbliekliga afsätt-
ning, som är ansvarig för att en så opassande utan-
skrift blifvit ställd till general Willams.n
Stratford låter göra en ordagraun öfversättning
och sänder den till Clarendon med anmodan att han
deraf må finna att, om än ordet kommissarie är ute-
slutet; uttrycken, långt ifrån ätt brista i vördnad,
snarare ett fel är begånget genom alltför stor artig-
het. Generalen kallas bej, hvilket i Turkiet är lik-
tydigt med furste, och han tillägges dessutom titeln
excellens. Ambassadören erhåller icke högre titel.
General Williams kalas vidare i denna utanskrift
ganska ädel till rang och adel och den höga en-
gelska regeringens militäriske öfverbefälhafvaren.
Något svar på Stratfords adress af den 19-Febr.
finnes icke; luckan uppfylles som vanligt i de blå
böckerna med en förvirrande massa detaljuppgifter,
denna gång i afseende på förråderna i Kars.
Ännu ett prof på affärernas gång, och hvilket dess-
utom angår kompetensfrågan. Williams skrifver till
Clarendon, att turkiska regeringens plan att samla
25,000 trosshästar var fullkomligt oändamålsenlig.
Clarendon uppdrager mr Hammond (Russells spiritus
familiaris i Wien) att skrifva detta till krigsmini-
stern lord Panmure. Lord Panmure uppdrager öf-
verste Mimdy att skrifva till lord Clarendon, att Wil-
liams icke kän uträtta något om han icke erhåller
en större diskretiomär makt. Slutligen uppdrager
lord Clarendon åt lord Stratford att säga Porten, att
öfverste Mundy har sagt att lord Parimure har sagt
att gengral Williams bör erhålla större diskretionär
makt. Och sådant förblef expeditionssättet äfven då
Kars gnagde på sista brödkanten.
Den sista diskussionen öfver general Williams be-
fogenhet egde rum i Maj 1855. Williams hade rik-
tat följande änklägelser, mot stabschefen Hussein
pascha:
1) ätt hafva vidagit förändringar i afseende på
fästningsverken och truppernas förläggande, utan ait
derom hafva underrättåt Williams, och att på hans
förebråelser derför hafva gifvit till svar, att han
hade sina ordres om hvad som vore nödvändigt;
2) att från den stunden hafva behandlat kommis-
missarien med tyst förakt;
3) att vara begifven på dryckenskap och utsväf-
ningar och att sympätisera med Shukri pascha.
Då seraskieren ånyo ansattes att ställa denne kri-
minalförbrytare för krigsrätt, vände han sig med
den frågan till drogmanen, om Williams var öfver-
befälhafvare i Kars och hvem som hade gjort honom
till det? Jag svarade, berättar drogmannen, att ge-
neral Williams icke vår öfverbefälhafvare, utan Jirs
Maj:ts kommissarie, och såsom sådan förpligtad att
underrätta sin regering om allt som föregick. Med
detta lama svar slutar striden; och man måste fråga
med lord Strätford, om icke allt hvad Williams gjor
för den turkiska saken uppväges deraf att återstoden
af Turkiets sjelfständighet sålunda blifvit trampad un-
der fötterna.
I Kars fann Williams den 24 mycket som var illa
bestäldt, men också mycket som var bättre än han
hade väntat. Besättningen bestod af 14,600 man
infanteri, 1372 artilleri, 1500 reguliert och 800 ir-
reguliert kavalleri. Soldaterna öfverraskade honom
genom sitt friska och militäriska utseende, deras va-
pen voro i godt stånd; tre bataljoner hade miniege-
vär; men kavallerisablarne dugde icke till någonting.
Beklädnaden var otillräcklig för klimatet och utnött,
patronkonen bristfälliga, tornistrar saknades helt och
håHet. Artilleriet bestva af sex ridande batterier,
hvart och ett med 6 å 7 kanoner, 7 batveriar till
fots af lika styrka, 72 fästningspjeser och 3 mörsare,
deriemte 3. å 400 kulor för hvarje artilleripjes, 250
för de andra, ett rikt förråd af krut och 200 st.pa-
troner för gevären, gahska omsorgsfullt gjorda och
väl inpackade. Andan bland trupperna var förträff-
lig, oaktadt mårga bland dem ej erhållit någon seld
på 15 månåder och andra icke på 22 månader. Pro-
viant fahns i ke i förråd, utan anskaffades i mån af
behof från den kringliggande trakten. Fördelningen
gick genom regementsbefälhafvarnes händer, som der-
vid föröfvade de gröfsta underslef, reqvirerade för
många ransoher och bedrogo soldaterna på mått,
vigt och qvalitet. Angående lasaretterna berättar
Williams:
Med nöje får jag erkänna, att besigtningen af de
för de sjuka och sårade inrättade karavanserierna gif-
vit ett bättre resultat än man låtit mig vänta. Sän-
garne voro komfortabla, rummen så snygga som bygg-
nadernas beskaffenhet medgifver, köken och byråerna
ÖA ee fm oo Dali anndrenga manna LKl förand da