NIVUREVLA, den 15 Mars.
Utrikes Korrespondens.
(Från en af Aftonbladets korrespondenter.)
Köpenhamn den 12 Mars. Ändåtligen ifre-
dags, efter långa förutgående funderingar, öpp-
nades riksrådets sessionssal för offentligheten;
ni vet att en i helstatsförfattningen öfver-
lemnar åt rådet att sjelft bestämma huruvida
dess förhandlingar skola hållas för öppna dör-
rar eller ej, och märk att den, som, stödjande
sig på denna S, i det längsta sökte att inom
församlingen få ett beslut för sessionens hem-
lighet, åtminstone så att allmänheten ej skulle
erhålla tillgång till läktaren, var — Algreen
Ussing, den fordne liberale talaren, hedrad i
sin tid med den subskriberade pokalen, 0. s.
v.! Så förändras tiderna eller rättare, så äro
de längesedan förändrade. Meningen för full
offentlighet var emellertid för stark och orubb-
lig inom församlingens majoritet, och denna
drog slutligen minoriteten med sig; alltså, hr
Ussing hade den gången intet för sitt besvär,
han hade tvärtom i fredags, som sagdt är, den
ledsamheten att från sin plats vid foten af
förmannens tribun se den midt emot honom
belägna åhörareläktaren redan vid sessionens
början fylla sig med profanum vulgus så
långt utrymmet möjligen tillät. Denna seger
åt de demokratiska danska sederna är alltså
till en början vunnen.
Hvad nu först och främst angår det pitto-
reska och dramatiska intrycket af denna med
så mycken möda, per tot discrismina, till
vägabragta öfvergeheime-helstatsrepresentation,
så må jag tillstå att den i sitt yttre långt ifrån
tillfredsställer anspråket på någonting storar-
tadt och effektfullt. Sessionerna hållas iden
af Folkethinget eljest begagnade lokalen på
Christiansborgs slott, hvilken för helstatsän-
damålet blifvit så till vida omändrad, att i
stället för den förra hästskokretsen af platser
det endast blifvit arrangeradt tvenne parallela
bord med tillhörande stolar på hvardera sidan
af salen, i hvars fond, på en upphöjning, för-
mannen har sitt säte till höger om den pro
forma paraderande kungliga karmstolen, medan
ett par af de fyra bland medlemmarne valda sek-
reterarne vanligen intaga plats nedanför denna
tribun, en på hvardera sidan. Ministrarne
(äfven de, hvilka ej som riksråder tillhöra för-
samlingen) hafva för sig reserverad en af
bordsändarne längst uppe, men ses nästan all-
tid hålla på stående fot små intima konferen-
ser sinsemellan inne i närmaste fönstersmyg.
De särskilda ledamöterna, hvilka för resten
ännu ej äro fulltaliga och i alla fall med sitt
knappa antal af 80 långt ifrån förmå att fylla
salen, — det hela förefaller åskådaren snarare
som ett stort utskott, än som en hel repre-
sentation för den samlade monarkien, —
hafva tagit sina platser temligen au grå de
hazard och utan at bilda några egentliga
hvad man kallar sidor; det är endast holstein-
narne, som slutit sig närmare tillsamman på
ändan af ett utaf borden till höger från ord-
förandeplatsen, och äfven denna grupp bildar
ingen naturlig) . klass, enär Scheel-Plessen
och Bargum, hvilka uppenbart äro tvenne
kompletta motsatser inom det holsteinska lä-
gret, sitta här så godt som bredvid hvarandra.
Öfverskådar man nu med ett generelt ögon-
kast hela församlingen, gör man otvunget och
framför allt en reflexion. Det är den, huru-
som här, i en så nogräknadt, efter bildnin-
gens och förmögenhetens, skala sammansatt
korporation, hvilken väl skall sägas innehålla
det mesta af hvad landet eger utmärktast och
mest framstående, det likväl visar sig en på-
fallande brist på män med personlighetens prä-
gel och prestige. Bland de äldre bekanta
politiska storheterna igenfinner man visserli-
gen sådana distinguerade aktningsvärdheter
som Clausen med de fria och ädla anletsdra-
gen, Lehman med den eldiga, genialiska blio-
ken, men af de nykomna danska medlemmarne
märker man nästan ingen, som genom sitt yt-
tre frapperar, och det må rättvisligen sägas
sammalunda om de holsteinska, att hvad de
för öfrigt än må gälla och gå för, icke kan
man just läsa det utanpå dem, Dessa repre-
sentanter för Ritterschaften se i sanning inga-
lunda så farliga ut som de varit utskrikna, åt-
minstone icke förfärande, snarare temligen
obetydliga; så den gamle grefve Reventlow-
Jersbeck, så sjelfva Scheel-Plessen, den hol-
steinska ridderskapliga fraktionens talman,
ehuru dennes ungdomligare hållning och kry-
het i att v:d alla möjliga tillfällen sticka in
några ord, dervid hans figur får en viss pincro-
yable lifligh:t och hans ansigte någonting
potztausend, blandadt med ett uttryck af slug
behändighet, låter oss i honom åtminstone ana
en mera uppväckt och tilltagsen karakter; så
till och med Bargum, nogsamt känd sedan
upprorstiden och före densamma, numera en
af de holsteinska politici, hvilka synas sluta
sig till les faits accomplis,, en icke mera
ung man, hvars respektabla fetma svär be-
tydligt emot den vanliga typen af en fiffig
advokat och snarare skulle antyda en beqväm-
lig, välmående rentier, men hvars hufvud dock
har mycket intelligent och hvars anmärk-
ningsvärda lätthet att (dessutom med en ovan-
ligt distinkt organ) lägga radvis de långa ty-
ska perioderna med sina tre, fyra verber på
ändan, vittnar om en stor klarbet i uppfatt-
ningen och en betydande talang för diskus-
sionen. Öfverhufvud taget ter sig riksrådets
majoritet som en samling af jemnt, godt folk,
de der till en del väl också trots valsyste-
mets hela matematik temligen på måfå råkat
komma till sin närvarande ötvergeheimehel-
stats-riksrådliga värdighet, hvaremot man här
temlicen förgäfves söker någon dylik, redan