NIVUREVLA, den 15 Mars. Utrikes Korrespondens. (Från en af Aftonbladets korrespondenter.) Köpenhamn den 12 Mars. Ändåtligen ifredags, efter långa förutgående funderingar, öppnades riksrådets sessionssal för offentligheten; ni vet att en i helstatsförfattningen öfverlemnar åt rådet att sjelft bestämma huruvida dess förhandlingar skola hållas för öppna dörrar eller ej, och märk att den, som, stödjande sig på denna S, i det längsta sökte att inom församlingen få ett beslut för sessionens hemlighet, åtminstone så att allmänheten ej skulle erhålla tillgång till läktaren, var — Algreen Ussing, den fordne liberale talaren, hedrad i sin tid med den subskriberade pokalen, 0. s. v.! Så förändras tiderna eller rättare, så äro de längesedan förändrade. Meningen för full offentlighet var emellertid för stark och orubblig inom församlingens majoritet, och denna drog slutligen minoriteten med sig; alltså, hr Ussing hade den gången intet för sitt besvär, han hade tvärtom i fredags, som sagdt är, den ledsamheten att från sin plats vid foten af förmannens tribun se den midt emot honom belägna åhörareläktaren redan vid sessionens början fylla sig med profanum vulgus så långt utrymmet möjligen tillät. Denna seger åt de demokratiska danska sederna är alltså till en början vunnen. Hvad nu först och främst angår det pittoreska och dramatiska intrycket af denna med så mycken möda, per tot discrismina, till vägabragta öfvergeheime-helstatsrepresentation, så må jag tillstå att den i sitt yttre långt ifrån tillfredsställer anspråket på någonting storartadt och effektfullt. Sessionerna hållas iden af Folkethinget eljest begagnade lokalen på Christiansborgs slott, hvilken för helstatsändamålet blifvit så till vida omändrad, att i stället för den förra hästskokretsen af platser det endast blifvit arrangeradt tvenne parallela bord med tillhörande stolar på hvardera sidan af salen, i hvars fond, på en upphöjning, förmannen har sitt säte till höger om den pro forma paraderande kungliga karmstolen, medan ett par af de fyra bland medlemmarne valda sekreterarne vanligen intaga plats nedanför denna tribun, en på hvardera sidan. Ministrarne (äfven de, hvilka ej som riksråder tillhöra församlingen) hafva för sig reserverad en af bordsändarne längst uppe, men ses nästan alltid hålla på stående fot små intima konferenser sinsemellan inne i närmaste fönstersmyg. De särskilda ledamöterna, hvilka för resten ännu ej äro fulltaliga och i alla fall med sitt knappa antal af 80 långt ifrån förmå att fylla salen, — det hela förefaller åskådaren snarare som ett stort utskott, än som en hel representation för den samlade monarkien, — hafva tagit sina platser temligen au grå de hazard och utan at bilda några egentliga hvad man kallar sidor; det är endast holsteinnarne, som slutit sig närmare tillsamman på ändan af ett utaf borden till höger från ordförandeplatsen, och äfven denna grupp bildar ingen naturlig) . klass, enär Scheel-Plessen och Bargum, hvilka uppenbart äro tvenne kompletta motsatser inom det holsteinska lägret, sitta här så godt som bredvid hvarandra. Öfverskådar man nu med ett generelt ögonkast hela församlingen, gör man otvunget och framför allt en reflexion. Det är den, hurusom här, i en så nogräknadt, efter bildningens och förmögenhetens, skala sammansatt korporation, hvilken väl skall sägas innehålla det mesta af hvad landet eger utmärktast och mest framstående, det likväl visar sig en påfallande brist på män med personlighetens prägel och prestige. Bland de äldre bekanta politiska storheterna igenfinner man visserligen sådana distinguerade aktningsvärdheter som Clausen med de fria och ädla anletsdragen, Lehman med den eldiga, genialiska blioken, men af de nykomna danska medlemmarne märker man nästan ingen, som genom sitt yttre frapperar, och det må rättvisligen sägas sammalunda om de holsteinska, att hvad de för öfrigt än må gälla och gå för, icke kan man just läsa det utanpå dem, Dessa representanter för Ritterschaften se i sanning ingalunda så farliga ut som de varit utskrikna, åtminstone icke förfärande, snarare temligen obetydliga; så den gamle grefve ReventlowJersbeck, så sjelfva Scheel-Plessen, den holsteinska ridderskapliga fraktionens talman, ehuru dennes ungdomligare hållning och kryhet i att v:d alla möjliga tillfällen sticka in några ord, dervid hans figur får en viss pincroyable lifligh:t och hans ansigte någonting potztausend, blandadt med ett uttryck af slug behändighet, låter oss i honom åtminstone ana en mera uppväckt och tilltagsen karakter; så till och med Bargum, nogsamt känd sedan upprorstiden och före densamma, numera en af de holsteinska politici, hvilka synas sluta sig till les faits accomplis,, en icke mera ung man, hvars respektabla fetma svär betydligt emot den vanliga typen af en fiffig advokat och snarare skulle antyda en beqvämlig, välmående rentier, men hvars hufvud dock har mycket intelligent och hvars anmärkningsvärda lätthet att (dessutom med en ovanligt distinkt organ) lägga radvis de långa tyska perioderna med sina tre, fyra verber på ändan, vittnar om en stor klarbet i uppfattningen och en betydande talang för diskussionen. Öfverhufvud taget ter sig riksrådets majoritet som en samling af jemnt, godt folk, de der till en del väl också trots valsystemets hela matematik temligen på måfå råkat komma till sin närvarande ötvergeheimehelstats-riksrådliga värdighet, hvaremot man här temlicen förgäfves söker någon dylik, redan