skola icke då helt lätt och fort kunna för-;
flyttas till gränserna! i
Enligt rykten från flera håll skulle riks-
kanslern, grefve Nesselrode, komma att algå
så snart fred blifvit slutad. i
AMERIKA. i
Från Buenos Ayres At es att Costas in-
vasionstrupper blifvit slagne, Ramon BDBustos
dödad och Costa sjelf jemte några anära,
deribland två engelsmän, tagen till fånga.
Costa skall hafva aflidit i fängelset. Det hade
lyckats Costa att, oaktadt kryssarnes vak-
samhet, landstiga vid Zarate och bemäktga)
sig denna stad, hvars myndigheter han af-
satte, och hvarifrån han framträngde öfver
Capilla del Sennor till Villa de Lujan i det
inre af landet. Han hade 201 man med sig,
dels negrer, dels spanska basker. Från Villa
de Lujan blef han fördrifven genom ankom-
sten af en truppstyrka under öfverste Conessa,
hvarefter han inslog en sydlig riktning. 5Se-
dan har man icke erfarit något om honom
mer än underrättelsen om hans nederlag.
Från Montevideo skrifves att partiandan åter
gaf sig tillkänna, och att man var bekymrad
för de förestående valen.
Koleran har så godt som upphört i Brasi-
ien.
Från Carthagena skrifves den 6 December
att Nya Granadas nya tulltaxa öfverallt trädt
i gällande kraft. Kongressen sysselsätter sig
emellertid nu åter med en ny reform af tull-
tasan och man försäkrar att den skall blifva
genomgripande.
Sfinxen och freden.
Man håller vad för kriget och freden. De
flesta hålla för freden, men ingen vill vinna.
Hvarföre denna sällsporda oegennytta? Jo,
erfarenheten visar, att när man blott sårar
vilddjuret, i stället för att döda det, löper man
fara att sjelf blifva offret. Det är sjelfbe-
varelsens instinkt som nu trycker på folkens
hjertan.
Ryssland nödgades gå förbi det vänliga
Wien och det ännu vänligare Berlin; det
måste gå till det fientliga Paris för att tigga
om fred. Detta synes redan vara en föröd-
mjukelse, en skymf. Hvad mer? Säkerli-
gen innehåller den slavonska bibeln liksom
vår, följande vackra språk: Den sig för-
nedrar han varder upphöjd. Ingen förstår
bättre än Ryssland att använda gudaktighe-
ten sig till godo, och liksom Tartuffe tror
det sig veta hvad himlen täl.
Men Ryssland skall ej afvakta himlens
belöning, det skall i sinom tid veta att upp-
höja sig sjelft. För att nu få fred, skall det
gerna efterskänka några kålplantor; men när
skördetiden kommer, skall det lägga vanten
på kålhufvuna. Hvarföre då skryta med en
civilisation som ännu blundar för den asiati-
ska kultens ränker?
Men om sfinxen i Frankrike verkligen
vill freden, hvarföre vill han den? Fruktar
han att England, som nu först är fullt ru-
stadt, skall blifva för mäktigt och måhända
en dag äfven farligt för Frankrike? Och i
sådant fall, finner han det mindre välbetänkt
att tillintetgöra Rysslands makt, som kunde
blifva en pålitlig bundsförvandt mot England.
Han, sfinxen., tror då icke mycket på
helgden af vapenbröders sammanblandade
blod, och hvem tror nu mera på den? Rid-
derligheten, Europas arf från medeltiden, stod
på spel i samma stund Asien genom Ryss-
land blef en hufvudmedlem af Europas stats-
förbund, och spelet är för längesedan förlo-
radt. För öfrigt är det icke mera sympatier
eller antipatier man möter här i verlden, det
är blott intressen.
Men kan det vara af intresse för England
att angripa Frankrike, England, som kanske
snarare än man tror måste kämpa för sina
kolonier både i öster och vester? England,
slaget i Redan, skall akta sig för att anfalla
Frankrike, segrande i Malakow, och detta
vet nog sfinxen.,
Men, hvem vet, kanske är sfinxen i förlä-
genhet för sina tappre på Krim? Södra Se-
bastopol togs, men inga operationer hvarken
från Kertsch eller Eupatoria följde derpå.
Ännu ligger belägringsarmen qvar i sin grop
bakom ruinerna. Starka stå ryssarne i midten
af den tauriska halfön; och det var först va-
penhvilan som tystade kanonerna i Sebasto-
pols norra fästen.
Har general Klapkas och andra sakkunni-
ges spädom, rörande denna operationsplan,
redan slagit in? Vet man icke hur man med
heder skall komma ur gropen? Och är det
blott genom en half fred man tror sig kunna
sluta ett halfgjordt krig? Men franske solda-
ten skall med harm lemna ett halfgjordt ar-
bete. Han har ännu mycket att hämnas,
ännu många vapenärans drömmar att verk-
liggöra. Det är alltför många tappres ben
som multna i Krims jord, det är för mycken
cypress inflätad i den blodiga lagerkransen.
Äran är de dödes sol. Men blir det för
många fläckar i den solen, då hviska de döde
de lefvande i örat ord, för hvilka sfinxerna
skola darra. Widar.
Om den ifrågasatta handelsaktie-
banken.
Tlilåtanda ll VI UMalt af her fälla ltreen I DPDilato Bö