skola icke då helt lätt och fort kunna för-; flyttas till gränserna! i Enligt rykten från flera håll skulle rikskanslern, grefve Nesselrode, komma att algå så snart fred blifvit slutad. i AMERIKA. i Från Buenos Ayres At es att Costas invasionstrupper blifvit slagne, Ramon BDBustos dödad och Costa sjelf jemte några anära, deribland två engelsmän, tagen till fånga. Costa skall hafva aflidit i fängelset. Det hade lyckats Costa att, oaktadt kryssarnes vaksamhet, landstiga vid Zarate och bemäktga) sig denna stad, hvars myndigheter han afsatte, och hvarifrån han framträngde öfver Capilla del Sennor till Villa de Lujan i det inre af landet. Han hade 201 man med sig, dels negrer, dels spanska basker. Från Villa de Lujan blef han fördrifven genom ankomsten af en truppstyrka under öfverste Conessa, hvarefter han inslog en sydlig riktning. 5Sedan har man icke erfarit något om honom mer än underrättelsen om hans nederlag. Från Montevideo skrifves att partiandan åter gaf sig tillkänna, och att man var bekymrad för de förestående valen. Koleran har så godt som upphört i Brasiien. Från Carthagena skrifves den 6 December att Nya Granadas nya tulltaxa öfverallt trädt i gällande kraft. Kongressen sysselsätter sig emellertid nu åter med en ny reform af tulltasan och man försäkrar att den skall blifva genomgripande. Sfinxen och freden. Man håller vad för kriget och freden. De flesta hålla för freden, men ingen vill vinna. Hvarföre denna sällsporda oegennytta? Jo, erfarenheten visar, att när man blott sårar vilddjuret, i stället för att döda det, löper man fara att sjelf blifva offret. Det är sjelfbevarelsens instinkt som nu trycker på folkens hjertan. Ryssland nödgades gå förbi det vänliga Wien och det ännu vänligare Berlin; det måste gå till det fientliga Paris för att tigga om fred. Detta synes redan vara en förödmjukelse, en skymf. Hvad mer? Säkerligen innehåller den slavonska bibeln liksom vår, följande vackra språk: Den sig förnedrar han varder upphöjd. Ingen förstår bättre än Ryssland att använda gudaktigheten sig till godo, och liksom Tartuffe tror det sig veta hvad himlen täl. Men Ryssland skall ej afvakta himlens belöning, det skall i sinom tid veta att upphöja sig sjelft. För att nu få fred, skall det gerna efterskänka några kålplantor; men när skördetiden kommer, skall det lägga vanten på kålhufvuna. Hvarföre då skryta med en civilisation som ännu blundar för den asiatiska kultens ränker? Men om sfinxen i Frankrike verkligen vill freden, hvarföre vill han den? Fruktar han att England, som nu först är fullt rustadt, skall blifva för mäktigt och måhända en dag äfven farligt för Frankrike? Och i sådant fall, finner han det mindre välbetänkt att tillintetgöra Rysslands makt, som kunde blifva en pålitlig bundsförvandt mot England. Han, sfinxen., tror då icke mycket på helgden af vapenbröders sammanblandade blod, och hvem tror nu mera på den? Ridderligheten, Europas arf från medeltiden, stod på spel i samma stund Asien genom Ryssland blef en hufvudmedlem af Europas statsförbund, och spelet är för längesedan förloradt. För öfrigt är det icke mera sympatier eller antipatier man möter här i verlden, det är blott intressen. Men kan det vara af intresse för England att angripa Frankrike, England, som kanske snarare än man tror måste kämpa för sina kolonier både i öster och vester? England, slaget i Redan, skall akta sig för att anfalla Frankrike, segrande i Malakow, och detta vet nog sfinxen., Men, hvem vet, kanske är sfinxen i förlägenhet för sina tappre på Krim? Södra Sebastopol togs, men inga operationer hvarken från Kertsch eller Eupatoria följde derpå. Ännu ligger belägringsarmen qvar i sin grop bakom ruinerna. Starka stå ryssarne i midten af den tauriska halfön; och det var först vapenhvilan som tystade kanonerna i Sebastopols norra fästen. Har general Klapkas och andra sakkunniges spädom, rörande denna operationsplan, redan slagit in? Vet man icke hur man med heder skall komma ur gropen? Och är det blott genom en half fred man tror sig kunna sluta ett halfgjordt krig? Men franske soldaten skall med harm lemna ett halfgjordt arbete. Han har ännu mycket att hämnas, ännu många vapenärans drömmar att verkliggöra. Det är alltför många tappres ben som multna i Krims jord, det är för mycken cypress inflätad i den blodiga lagerkransen. Äran är de dödes sol. Men blir det för många fläckar i den solen, då hviska de döde de lefvande i örat ord, för hvilka sfinxerna skola darra. Widar. Om den ifrågasatta handelsaktiebanken. Tlilåtanda ll VI UMalt af her fälla ltreen I DPDilato Bö