delse. Lika litet kar konungen disponera öfver den norska sjöoch landtmakten utan representationens tillstånd. Artikelförfattaren visar derefter, att liksom Ryssland under närvarande omständigheter icke kunnat ha några planer åt detta håll, så har Sverges konung icke kunnat utan något tänkbart mål bringa sin krona i en verklig fara, hvadan man måste anse hela fördraget af den 21 Nov. för en diplomatisk komedix. Under den förbehållsamhet, som regeringen i afseende på sin politik iakttagit emot nationen och hvilken i sanning innebär både missaktning och misstroende, är det ganska förlåtligt om många, med regeringens oförändrade system i denna inre politiken för ögonen, dela denna tanken, att det hela varit en diplomatisk manöver. Men mot denna uppfattning tala dock våra hemmavarande ryssvänners, vårt inre Rysslands) förargelse eller illa dolda missnöje med traktaten och fruktan för dess konseqvenser, äfvensom den osparda möda de ryssvänliga bladen i utlandet och deras korrespondenter haft att söka reducera detta fördrags betydelse till de minsta dimensioner, emedan de insett att tanken på och hoppet om en medverkan från de skandinaviska folkens sida skulle vara egnade atti krigisk anda inverka på folkopinionen i Europa, som är Rysslands enda uppriktiga fiende och till hvars splittrande, bedöfvande och nedslående derföre alla medel användas.