delse. Lika litet kar konungen disponera
öfver den norska sjö- och landtmakten utan
representationens tillstånd.
Artikelförfattaren visar derefter, att liksom
Ryssland under närvarande omständigheter
icke kunnat ha några planer åt detta håll,
så har Sverges konung icke kunnat utan nå-
got tänkbart mål bringa sin krona i en verk-
lig fara, hvadan man måste anse hela för-
draget af den 21 Nov. för en diplomatisk
komedix.
Under den förbehållsamhet, som regeringen
i afseende på sin politik iakttagit emot natio-
nen och hvilken i sanning innebär både miss-
aktning och misstroende, är det ganska för-
låtligt om många, med regeringens oförän-
drade system i denna inre politiken för ögonen,
dela denna tanken, att det hela varit en di-
plomatisk manöver. Men mot denna uppfatt-
ning tala dock våra hemmavarande ryssvän-
ners, vårt inre Rysslands) förargelse eller
illa dolda missnöje med traktaten och fruktan
för dess konseqvenser, äfvensom den osparda
möda de ryssvänliga bladen i utlandet och
deras korrespondenter haft att söka reducera
detta fördrags betydelse till de minsta dimen-
sioner, emedan de insett att tanken på och
hoppet om en medverkan från de skandina-
viska folkens sida skulle vara egnade atti kri-
gisk anda inverka på folkopinionen i Europa,
som är Rysslands enda uppriktiga fiende och
till hvars splittrande, bedöfvande och ned-
slående derföre alla medel användas.