Och hvarje blomma dock, som i din väg ses spira,
Med purpurkronans glans dig lockande betar!
En evig fest du vill i myrtenskuggor fira
Och vid en flickas barm försucka lifvets dar!
Hur länge skall ditt bröst ett evigt offer vara
För nattliga begär, för dolda striders ve?
Se i förnuftets ljus, det eviga och klara,
O, menniska! din lott och din bestämmelse!
I tomma nöjens smil, att fåviskt den förlora,
Af stjernornas beslut, en tid ej skänktes dig.
Det lilla måste dö i glansen af det stora,
Och slockna jordens brand, förrn himlens tänder sig.
Hvad rör sig i ditt bröst med lefvande förtjusning
När Filomelas sång förtrollar nattens stund,
När Tempes vårar le i månans stilla ljusning
Och svalkan möter dig i gröna bokars lund?
Säg fritt, att kärleken beherrskar all naturen —
Välan, men ej den gud som, skämtande och yr,
Af löjets blomster krönt, af flärdens vingar buren,
Mot dårskapen sin pil vid fyllda bålar styr;
J nödens tjäll han bor, på korset han förblöder,
Den kärlek, verldarne i sina armar bär.
Ej lustans offereld uppå hans altar glöder
Och rosens dyrkare han palmen ej förär.
Ja, yngling! skall en gång ditt qvalda hjerta hinna
Från dunkla känslors strid till evig sabbatsro,
I himlens kärlek låt idolerna förbrinna
Och unna Gudomen ett renadt bröst bebo!
— Hehlensechläger och v. faitza. Oehlensch-
läger skildrar på följande sätt sitt sammanträffande
med grefve Saltza på Mem:
En bekant till biskop Mänsterj gjorde mig en gång
vid den tiden besök. Det var en högvext, ståtlig
svensk man. Han sade mig vid inträdet sitt namn,
men jag hörde det icke och ansåg det icke tillstän-
digt att efterfråga det, hoppandes allt att under sam-
talet få höra det igen, eller att kunna sluta mig till
hvem mannen var. Han sade att han hade kommit,
för att fråga mig till råds om en vaudeville, som
han ämnade skrifva. Han meddelade mig ämnet,
det var rätt vackert; det är således en vaudeville-
författare. Derefter talade han om Mänster, som en
gammal vän; ty jag skall säga eder, fortsatte han,
jag har studerat teologi och öfversatt Johannis
Uppenbarelse. En vaudevilleförfattare som tillika
är teolog! Mänster är också frimuräre, sade han,
allt sitt frimureri har han lärt af mig; jag är mä-
stare af Stolen. Jag upprepade för mig sjelf: vau-
devilleförfattare, teolog, mästare af Stolen! Nu bör-
jade han tala om Carl Johan, som han särdeles pri-
sade: Jag känner honom mycket väl! Jag har druc-
kit månget godt glas med honom. Vaudevilleför-
fattare, teolog, mästare af Stolen, intim vän till Carl
Johan! Han fortsatte: Här i Danmark brukar man
i allmänhet icke bära sina ordnar; i morgon då jag
går i kyrkan, tager jag på mig mina. Det kan ni
geraa göra, svarade jag, och han tillade: Jag har
dem allesammans. Vaudevilleförfattare, teolog, mä-
stare af Stolen, Carl Johans intime vän, serafimer-
riddare! Slutligen började den främmande tala om
sin son, som städse borde minnas att deras stamfar
hade varit bland de första på murarne, då Jerusalem
eröfrades. Nu blef det mig klart, att det måtte vara
grefve von Saltza. Och det var också han.
— Telegrafvåsendet i England har, enligt
oficiella uppgifter numera hunnit till den betydliga
utvidgning att linierna utgöra en sträcka af inalles
7200 engelska mil med trådar om tillsammans 36,000
mils längd. Vid telegrafverket i England äro an-
ställda mer än 3000 personer och årligen expedieras
nära 1,200,000 depescher.