Ni är då icke säker derpå?
Nej, men läs det, och ni skall förmodli-
gen snart veta lika mycket som jag, kanhända
ännu mera.
Dessa ord, hvilka uttalades med ett osökt
behag, fullbordade att lifligt intressera Crillon
för den unge mannen; han tog leende brefvet
ur Esperances händer.
Det var försegladt med svart lack och bar
en arabisk devis i sigillet. Det liknade till
sin form ett af dessa gamla orientaliska blad
på hvilka kaliferna brukade uppteckna tänke-
språk ur Koran eller andra heliga skrifter.
Detta bref låg uti ett kuvert af italienskt
pergament, och den ljufva vällukt som det
spred kring sig påminte om Österlandets alla
berusande parfymer.
Espårance drog sig blygsamt tillbaka medan
Crillon uppslet förseglingen. Men oaktadt
sitt beslut att icke visa någon nyfikenhet öf-
verraskades han i hög grad af det uttryck
som Crillons ansigte redan vid de första ra-
derna antog. Hans drag afspeglade först en
utomordentlig förvåning, hvilken sedan efter-
träddes af en till bestörtning gränsande upp-
märksamhet.
Den gamle krigarens kind blef allt blekare
och blekare, hans hufvud sjönk allt djupare
mot bröstet, och en suck, ej olik ett klago-
rop, banade sig slutligen väg öfver hans läp-
ar. .
P Det var som när ett svart moln drager fram
öfver Lombardiets gyllne dalar. Allt var för-
mörkadt i chevalierens vanligtvis så klara an-
lete.
Crillon upplyfte med möda sin hand, hvil-
ken svigtande nedfallit under bördan af detta
så lätta bref. Han läste ännu en gång ige-
nom de hemlighetsfulla räderna, och så flera
gånger, men för hvarje gång blef hans rö-
relse djupare, hans bestörtning större.
Min herre, stammade han efter några mi-
nuters tystnad och fäste en osäker blick på
den unge mannen, detta bref förvånar mig...
npprör mig... jag skulle förgäfves kunna
dölja det.