Af denna korta exposå, hvilken vi snart hoppas blifva i tillfälle att fu lständiga, torde läsaren inhemta att åtminstone ett och annat steg är taget på vägen framåt att i handelsförhållanden närma de båda rikena till hvarandra. Att steget under nuvarande förhållanden och med den skiljaktiga tull-lagstiftningen i båda länderna skulle på en gång kunnat tagas fullt ut lärer knappt varit att vänta. Emellertid bör man nu atminstone hoppas att en gång få slut på det s. k. sockerkriget, hvilke. vid våra riksdagar så länge spelat en fast bedröflig rol och bindrat vidtagande af rationella och billiga förändringar i tullsatserna å denna nödvändighetsvara. Äfven den å norska sidan medgifna transitofriheten för i Norge både förtullade och oförtullade utländska artiklar synes kunna blifva af gagn för våra nordliga provinser. Vi önska nu endast att det afgifna förslaget icke måtte af de enskilda intressena sönderrifvas, hvarken på svenska riksdagen eller norska storthinget, utan att det må betraktas såsom ett slags försoningsakt, af ömsesidig fördel för de båda länderna. Och om det än klarligen synes att äfven med den nya lagstiftningen Norge bibehåller åtskilliga större fördelar än Sverge, bör det likväl icke förgätas att en brygga derigenom är lagd till en närmare förening och friare kommunikation i kommercielt hänseende än den som för närvarande eger rum. ————L 1