— Om jag icke bedrager mig alltför myc
ket — fortfor han — så åters r jag här mi
Sebastian Borgholm ?,
— Alldeles riktigt; men...
Men mr Borgholm känner icke mer igen
mig? Nå väl, som grodorna och krokodi-
lerna här äro våra enda gemensamma be-
kanta på stället, så finnes ingen annan som
kan presentera mig än jag sjelf. Erinrar ni
er kanske den unge engelsmannen, som för
sex år sedan ströfvade omkring i bergen vid
Högfors, då ni ledde uppförandet der af en
ny hytta med tillbehör? Vi voro ofta till-
sammans på den tiden.
— Åh! Mr Stanley? — Ursäkta att jag icke
kunde tro en så lång och mörklagd man vara
densamme som en halfvuxen och ljuslett sjut-
tonåring!
— Ganska ursäktligt. Presentationen är emed-
lertid nu gjord, och jag får på nytt det nöjet
att tala litet svenska ibland, Tegners och Wal-
ins och Bellmans språk, som jag aldrig kom-
mer att glömma. Det poetiska elementet måste
för öfrigt vara bra allmänt i Sverge, då en
civilingeniör kan i sin enslighet låta fantasien
hänföra sig till samspråk med mr Owens gi-
gantiska stengrodor och stenkrokodiler!
— Medgif likväl att det har fordrats ännu
nera fanta i, för att låta mura upp dessa ko-
osser så lefvande, omkring några skelett-
skuggor, sem konstruerats med ledning blott
f en och annan förstenad knots eller tand!
Den fordna bekantskapen var äterförnyad,
och mr Stanley och jag träffades sedan hvar
lag, men alltid efter engelsk sed på förut
estämda timmar, så att ingen störde den an-
Ire i sina särskilda forskningar. Ett sådant
nöte var det nyss omnämnda i hans våning
vå Westow Hill, och ett dylikt det till föl-
ande dagen utsatta i Alhambra.
Den dagen var en lördag, den s. k. 5-shil-
ingsdagen eller aristokratiens dag. För de
friga dagarne kan man i jernbansgården vid
London Bridge, Nine Elms o. s. v. köpa biljett
ör halfannan shilling, och med den har man
cke blott fri resa fram och tillbaka, med
vilket af de hvar femte minut hela dagen
fgående jernbanstågen man behagar, utan
fven fritt tillträde till palatset och dess om-
åden, der man kan vistag huru länge man
ill de fem första veckodagarne, mellan kl.
f. m., då palatsets portar öp; nas, och en
mma före solnedgången, då de stängas. De
vå sista veckodagarne öppnas det väl först
J. 12; men bor man i något af hotellerna
å stället och har abonnementsbiljett, så kan
van äfven dessa dagar få tillträde kl. 9. Jag
egagnade mig häraf och var derigenom i
lfälle att ostörd af de fem till åtta tusen
ndra nyfikna, som annars dagligen svärma
mkring i palatset och dess parken få öfver-
ita mig ät granskningen af hvad jag önskade
ärmare undersöka.