Hvarför säger ni icke hans aldra kristli-
gaste majestät? afbröt en ny, knotande röst.
Jag hoppas att det skall blifva snart nog,
sade Pontis lifligt; ty kungen kan ej låta oss
svälta ihjäl derföre att ban icke är katolik!
O, hvarföre bekänner han sig icke redan till
denna lyckliggörande lära?
Aj, aj! utropade flera hugenotter, hvilka
Pontis så högt yttrade önskan häftigt upp-
väckt; hvar och en har sin religion för sig,
och ingen har att göra med kungens.
Kaptenen flyttade sig, gnolande ett stycke
längre bort, af fruktan att kompromettera sig.
Men, mina; herrar,, fortsatte Pontis, nu
mera tycker jag att ingen vidare strid i detta
ämne kan uppkomma... vi tillhöra ju alla
samma kyrka.
Hvad vill det säga? skreko de förfärade
hugenotterna, när har det blifvit afgjordt ?
Sarbioux!... bekänna vi oss icke alla till
en lira, i kvilken det hvarken ätes eller dric-
kes ?
En skallande skrattsalfva emottog detta Pon-
tis nya yttrande.
Jag påstår följaktligen, fortsatte han, upp-
muntrad af bifallsyttringarne, att alla dessa
rökmoln äro katolska, att Paris är katolskt,
oeh att de oss omgifvande förtretväckande
slotten äfven hylla samma saliggörande lära.
Ja, jag vill blifva hängd, om icke allt hvad
i lifvet är ångenämt och godt heter romerskt
katolskt! Mina herrar, låtom oss derföre ön-
ska det hans majestät snart måtte omfatia
denna födande trosbekännelse!... Knotaicke
der bor:a. i bugenotthögarne; alla edrainkast
uppgå ej emot hvad min mage kinner!I
Om kungen går öfvern, utropade en hu-
genot, så lemnar jag hans tjensti
Och ja:, svarade Pontis, lemnar honom
ifall han inte gör det...