rande ryska sändebudet hr v. Budberg: Que i
Pon itienne fermeå Berlin! hvilket den ge-
nomresande herrn icke förstod, utan tillfäl-
ligtvis berättade. Vidare är säkert konstate-
radt, att Berlinerryssarne och ryssvännerna
icke sgynna! Preussenscinträdes. Derasvintri-
ger skapade förvecklingen vid förbundsdagen:
i Frankfurt, Kvätom jag skall yttra några
ord. Det är der, som man vet, fråga om
-att såsom egna upptaga de fem punkterna
med -det saf-Osterrike äskade löftet att i. nöd-
fall upprätthålla dem. Preussen och staterna
af andra rangen vilja göra förbehåll för 5:te
punkten (Bomarsund c.), hvilken, liksom
alla de andra, det skulle vilja antaga i ryskt,
men vicke i vesterländskt. intresse. : Genom
bäjersk bemedling åstadkoms ett slags öfver-
enskommelse mellan Preussen och Osterrike.
Icke. destomindre. gjorde det preussiska sän-
debudet hr v. Bismark-Schönhausen, som hör
till de ifrigaste medlemmarne af det ryssvän-
liga partiet, städse nya svårigheter och fördröjde
förbundsdagsbeslutet så : mycket han: kunde.
Tre gånger måste hr v. Manteuffel telegrafera
till: Frankfurt, att konungen (som hyser en
liflig önskan att blifva representerad vid kon-
gressen) vore böjd för en kompromiss, och
att. han i denna, anda borde tolka sina in-
struktioner. ;
Detta hemliga motstånd af Ryssland och
dess vänner härstädes och i Frankfurt emot
Tysklands antagande af de fem punkterna
och Preussens dermed; sammanhängande in-
träde. i konferensen är ett nytt bevis, att Ryss-
land; sjelf; ännu: icke anser freden för säker,
och att det för den händelse, att kriget åter
skulle utbryta; vill försäkra sig om sina bunds-
förvandter, äfven om de äro bundsförvandter
blött genom sin neutralitet. Ryssland hand-
lar. dervid säkert, klokare än Vestern, isyn-
nerhet.:klokare än Frankrike, som låter sina
tidningar sjunga fredshymner -och som ville
och skulle; ha behandlat sinä trogna sardin-
ska medkämpar illa, om icke England trädt
emellan och Särdinien sjelf genom sitt man-
NR energiska uppträdande imponerat på fran
ska kabinettet. och hödgat det till en bättre
uppfattning af sina pligter emot den. stat,
som jemte, England och Frankrike dragit svär-,
det för. den. europeiska rätten, Osterrike
måste till sin stora harm gå in på, att den
verksanima medbjelparenjicke ed blify
sämre belönad, äh dess tvetydiga ha bugar
politik, och, att, verlden icke, skulle; få. bevittr
na sett. tillbakasättande,. som .;på det högsta,
skulle ha iskårat; den offentliga ,moralen..4 .
Men jag bör: ej, låta föras mig in, på. ett
främmande område. :genom .sådana:betraktel-;
ser. I Detvåterstår ännw att nämna något. om:
de ryska intrigerna vid förbundsdagen i Frånk-
furt, hvilken erbjuder ett särdeles bördigt fält
för sådana. Ni vet, af sista, raderna,1 min
sednaste skrifvelse. d. 9 Febr,, attohr v. Beust,
den neutrale: och, ryssvänlige sachsiska mini-
steri; kommit hit. för att med afseende på de
österrikiska propositionerna till förbundsdägen
utverka. sig. förbehåll för 5:6 punktön. och.
fordrar att. förbundet, skulle: blifva .(det. vill
säga i Rysslånds intresse) särskildt represen-
teradt vid pariserkonferenserna. Man säger
att hr v. Beust, ett för öfrigt godt hufvud,
men som bättre vore placerad på något an-
nat ställe än i hjertat af Tyskland, har pe.-
sonligt groll. till lord Clarendon, sedan denne
i en not af Juni 1834 läste lagen för hr v.
Beust med; anledning af sammankomsten (på
Rysslands föranstaltande)i Bamberg 1 Maj 1854.
Denna. depesch var så engelskt kärf, att hr
v. Beust i sitt svar af d. 9 Juli 1854 sade:
Det språk, söm hr grefve Clarendon ansett
sig böra begagna mot oss, är sådant att det
fordradeg allt det afseende, som vi äro skyl-
diga Bennes britiska majestäts regering; för
att förmå oss att icke föredraga tystnaden
framför ett svar.... . Ehuru nu hr v. Beust
framför tystnaden föredrog att affatta en lång
not, tyckes dock lörd Clarendons filippik
emot Rysslands officiösa representant i Tysk-
länd haåfva blifvit till en del-qvarsittånde:
Säledes kom hr v. Beust hit, erhöll audiens
hös konungen, konfererade rimed hr v. Bud-
berg och agiterade mot hr v. Manteuffel; som
var emot att förbundet skulle särskildt repre-
senterasi Paris, erhedan Han ganska väl kände
Huru impopulärt det skulle vard att antingen
låta hr v. Beust figurera jerate grefve Buol i
köngressen eller förkjelpa konungen af Preus-
sen till inträde i Konferensen -på bamberger-
ministerns skuldror. FIden var af konungen
understödd blott under den tysta förutsättåin-
gen; att Preussen skulle erhålla förbundets
uppdrag. Hrov. Manteuffel hade i detta af-
seende sina tvifvely men gaf slutligen efter;
dels derföre att han alltida gifver efter ock
betraktar som sin Kufvudsakliga kallelse att
gifva efter, men dels ock emedan han visste,
att Österrike i Hemlighet och vestmiakterha
Kelt öppet skulle sätta sig emotatt förbutidet
blefve särskildt representeradt, hvilket blott
kunde förstärka det ryska inflytandet på kon?
gressen. Så uppstödden märkvärdigaf reda
offentliggjorda preussiska depeschen af-dx3
Febr. till grefve Arnithn i Wiens hvilken
Fredrik den stores stat: 1) läter genomskåda
sm Brinmnahde önskan btt fårtiltföde till kon?
ferenserna; 2) med äfseendepå Rysstarid (hvils
Ket kän tydligt läsas mellan taderna) gör sing
förbehåll angående konseqvensernä ef femtd
putikten;,: 3) med: äfseende på de tyska Förl
buhdsktaterna (således återigen med afsesiråd
på förordar att-förbundet-blir: sär-
skildtirepresenteradt i. Paris: i sboluliv iv ia
Jag svarade naturligtvis nej,.och tillade: bät-
tre sent. än. aldrig, med. förlofo,, ——:s hr hat
uNu syvårgdet så, att jag, kände. historien, på
minai fem. fingrar, ty fru. Marsh:lät icke någon
vigtas. om än aldrig så kort i Miscarset. aitan