legd till en viss del af arbetet, och aflöningarne vexla i följd deraf allt efter arbetets olika svårighet och den grad af skicklighet hvarmed det utföres. Så kommer i främsta rummet the boss eller öfveruppsyningsmannen för det hela. Sedan ,huygarnen, hvilka utvälja, fälla och afqvista träden, och bland dessa kallas en mästerhuggaren. Dernäst rödjarne, hvilka upphugga och jemna vägarne genom skogen till de fällda träden, och af hvilka äfven en är mästerrödjaren. Sedan kommer afbarkaren och lastaren, den som hugger af barken på den del af stockarne som släpar i snön efter slädan, samt hjelper till att lassa De Sedan hafva vi riddaren af oxgissletr eller den så kallade teamstern, på hvilken viredan lemnat en beskrifning, samt slutligen kocken, hvars pligter äro allför allmänt kända för att fordra någon närmare förklaring. Ofta händer att sällskapet försummat att förse sig med någon särskilt person till bestridande af detta vigtiga embete, och då måste hvar och en i sin tur tjenstgöra som kock, eller skaffa uågon skicklig i sitt ställe. Under dylika omständigheter tura vi antingen om så, att vi hvar sin vecka förestå matlagningen eller och dela besväret, så att hvar och er åtager sig för hela tiden sina vissa bestämda skyldigheter; en gör till exempel allt brödet, en annan kokar tå och kaffe och så vidare, Stundom uppstå åtskilliga stridigheter rörande detta ämne, isynnerhet innan allt fått sin bestämda fastställda ordning. En nekar alldeles att hafva något besvär med maten, en annan påstår sig ej vara legd att stå vid elden, medan en tredje bestämdt förklarar, att mig skall ni då aldrig få till kock. Jag erinrar mig en lustig händelse af detta slag, eller gom åtminstone blef det, genom cen gamrmoal mans ypperliga sätt att taga saken. Vi hade återkommit till lägret efter dagens arbete; elden var nära utbrunnen och inga tillredelser gjorda för aftonmåltiden. Lika trötta som hungriga, nekade hvar och en att åtaga sig