örslag står ett 84-kamons skepp till 855,686: 42. Vi hafva upptagit ett ångskepp till nära 150,000 rdr dyrare. Men, säger författaren, alla priser äro inom fäderneslandet i stigande och arbetskostnaderna, i anledning af de ökade kommunikationerna, äro eller skola snart blifva lika med dem som gälla i andra länder. Hampa och allt gröfre virke måtte Sverge upphandla i utlandet. Vi erinra att allt gröfre ekvirke ej behöfver upphandlas i utlandet, ty mycket virke och allt jern kan få iSverge. Just derföre att kommunikationerna äro lättade sträfva de i allmänhet att nedsätta prisen på varor, som upphandlas i utlandet. Orsaken till arbetslönernas stigande i Sverge är hufvudsakligast sädesprisens, och orsaken till deras stigande är krig, missväxt i en stor del af Europa och hämmad kommunikation med, isynnerhet södra Ryssland. Då vi föreslagit 20 skepp hafva vi endast föreslagit 5 fregatter, 5 korvetter och 5 avisofartyg af den orsak att det är, såsom oförenligt med Norges heder och intressen, otänkbart att denna stat ej skall framgå på samma bana som Sverge och åtminstone bygga fregatter, korvetter och avisofartyg. Dessutom finnes härtill ett annat skäl och det är, att hvarje kanon på de större skeppen kostar mindre och deras skottsäkerhet i sjögång är ojemförligt större. Sjömän torde i en framtid afgöra om ej i sjökrig i allmänhet skepp oeh avisofartyg blifva de lämpligaste serterna. Författaren har, till följd deraf att Sverge borde ega ett mot skeppens antal motsvarande antal fregatter och mindre fartyg, och till följd af den nu egande skärgårdsflottans fullständiga förseende med befäl, kommit till det resultat att flottans befäl behöfde fördubblas. Anslaget till det närvarande befälet uppgifver författaren gå till 223,460 rdr. Men, fortfar författaren, befälets löner äro otillräckliga och behöfva äfven fördubblas, och kom således tillökningen i och för befälets aflönande att uppgå till närmare 700,009 rår. Att flottans befal ej behöfver fördubblas kommer deraf att, som ofvan sagdt är, Sverge ej skall hålla hela antalet af de mot linieskeppen vanligtvis motsvarande fregatter och mindre fartyg. Det kommer sig ytterligare deraf att, om skärgårdskriget ej får försummas, man dock ej kan gilla Sverges kanonslupar och jollar. De erfordra mycket befäl och behöfva framdrifvas af närmare 30 man per kanon. De hafva i hårdare väder ingen skottsäkerhet och kunna då af ångbåtar öfverseglas. Deras besättningar med otillräckligt skydd äro utsatta för väderlekens hårdhet under slutet af September, under hela Oktober och November månader. Dessa besättningar måste då på det förfärligaste decimeras. Man behöfver ej hafva mycket ljus blick för att inse att slupar och jollar efter svensk modell iframtiden blott skola blifva nödfallsvapen. De komma att undanträngas af simmande batterier och grundgående ångbåtar. Dessa behöfva ej så mycket befäl och folk samt kunna användas först i öppna sjön och så i skärgården. Vi antaga dock gerna att till och med 250,000 rdr erfordrades till ökande af flottans befäl och 50,000 till konstruktionsoch maschiniststaten, vi antaga vidare att 100,000 tarfrades till årligt stenkolsuppköp; att 200,000 till etablissementernas underhållandc och reservförråds bildande. Då hafva vi de 600,000, flottans underhållsoch öfningskostnad med öfverstigande riksdalerna, använda. Tullinkomsten, jorden och industrien hafva, i följd af sundare ekonomiska åsigter och för Sverge inträffande gynnsamma konjunkturer, stigit till ojemförligt högre värden än de egde då dessa vid sistförfluten riksdag beräknades. Inkomstöfverskottet torde således vid nästa riksdag ej blott uppgå till 1,800,000 rdr utan till minst dubbelt, helst om bevillningsprocenten, utan att höjas, kommer att rättvist utgå efter egendoms och inkomsts ökade värden. Det är härutaf som ej allenast tillökningen till sjöbefälets utan ock till andra tjenstemäns löner bör tagas. Flottans budget kan således blifva större än den af oss uppgifna, men så blifva äfven de andra hufvudtitlarne, äfvensom statsinkomsten. Vi hafva aldrig förnekat Rysslands förmåga att bygga en större örlogsflotta än dess nu egande; vi hafva endast betviflat dess förmåga att bemanna den med så dugligt sjöfolk att den verkligen får något värde. Ryska bonden kan danas till i vissa hänseenden god soldat. Liknöjdhet för döden och orubblighet eger han. Häftighet i anfallet gifva bränvin och fruktan för egna kanoner. Ryska bonden kan ej så lätt göras till sjöman, ty dertill fordras kroppsstyrka och smidighet och framför allt tankens sjelfverksamhet och den derigenom vunna förmågan att snabbt uppfatta och skickligt begagna de hastigt öfvergående ögonblicken för handling. Vi hafva hört erfarna sjömän yttra att 4 god stamtrupp !; sjövana matroser äro fullt tillräckliga att väl sköta fartyg, hvilkas besättningar till ?, bestå af sjöbeväring ). Säkert är att knapptnågon utländsk marin, vid hastigt krigsutbrott, hafver i proportion till det öfvade felket stort mindre oöfvadt. Författaren antager slutligen att kostnaden för en svensk marin bör efter utländska mariner mätas ; han kommer derigenom till den slutföljden att en svensk flotta af 20 skepp, 5 fregatter, 5 korvetter och 5 avisofartyg skule kosta omkring 9 millioner rdr, en summa, säger han, som med det dubbla öfverstiger det nuvarande anslaget för landtförsvaret. Vi erinra att här icke fråga är om hvad en engelsk, fransysk eller rysk marin kostar utan om hvad en svensk ; att kostnadsförslagen för fartygens byggande år 1850 äro bestyrkta, att kostnaden för deras underhållande och besättningarnes öfvande äro hemtade ur grefve von Platens bok. Ett medgifva vi; kostnaden för möjligtvis behöfligt fullständigande af förådshus, sjukhus och verkstäder i Carlskrona är ej i den i Sverges centraloch sjöförsvar uppgjorda beräkningen upptagen. Men dylika, ej städse återkommande statsutgifter anordnas vanligtvis på den extra statsregleringen. I sista extra statsregleringen, som vi antagit fortfarande utgående till sitt fulla belopp, anslogs till landtförsvaret bland annat en summa af mellan 800,000 och 900,000 rdr; denna summa, som anslogs till anskaffande af beklädnad och utredning åt beväringen, till anspannspersedlar åt artilleriet och till reservfältbatterier, kan omöjligen på långliga tider komma att af landtförsvaret tagas i anspråk. För denna summa kunna etablissementerna i Carlskrona fullständigas. Författaren har begagnat Ljungbergs statistik för att efter utländska flottors kostnad uträkna kostnaden för den af oss föreslagna svenska flotta. Vi vilja följa författarens föredöme oeh enligt Ljungbergs statistik uträkna hvad 30,000 man engelska landttrupper kosta och derefter döma att 30,000 man svenska trupper måste kosta ungefär lika mycket. År 1850 var engelska armen, artilleriet inberäknadt, 178,769 man stark; krigsoch artilleribudgeten uppgiek till 8,563,664 . Kostnaden för 30,000 man, tillhörande artilleri inberäknadt, blir således öfver 1,880,000 eller öfver 22,560,000 rdr svenskt bko, en summa som med det femdubbla öfverstiger författarens förmenta kostnad för landtförsvaret. Genom Konungens omtanka och Ständernas frikostighet har svenska armåns materiel blifvit fullständigad. Må kommande regenters sorglöshet och kommande Ständers njugghet aldrig beröfva armåen den kraft, som tjenlig utredning, dugliga vapen och tillräcklig materiel gifva den! Återstår då endast, tyckes författaren antyda, att Laura föärnrtrninrav ARAh Xfövn ha,