slädpartiet. Nu hände det sig så, att sysslo-
mannen Bigelow och squire Marsh båda denna
vinter fått hvar sin nya släda från Boston; då
ville inte pastor Emerson vara sämre än de.
andra, utan satte Zekiel Jones, hjulmakaren och
Jash Whitney, målaren, att fiffa upp sin gamla
släda, och besittingen god, vardt hon icke
som hon varit spritt ny! Detta kom det
goda folket i Wiscasset genast att tänka på
slädparti, och vi kommo alla öfverens att vid
första snö ha en riktigt munter tillställning.
Peleg Bigelow, sysslomannen Bigelows son,
skulle köra för sin syster Sally och Fanny
Johnson; det påstods att Peleg hade ett godt
öga till Fanny, men det var väl än si och
än så med det, tänker jag; för se Peleg var
en egen kurre och gjorde minsann ingenting
i bråbrasket. Joe Marsh, squirens son, skulle
köra nya bostonslädan, och den var så vac-
ker som någonsin den grannaste tafia och
rymde tolf sittande, och ändå kunde tio till
packas in; och der skulle hans syster Sally
och hela Whitneyska huset och en faslig hop
till åka; doktorn skulle köra i pastorns släda
för Prudence och Experience Emerson samt
hela Northska sällskapet. Doktor Lawrence
ville hafva Sally Marsh med, och jag tänker
pappa och mamma skulle inte haft något der-
emot, men Sally ville inte tänka på honom
som friare, och ingen under var det; ty dok-
torn hade väl sett sina fyratio och mer der-
till — och var ingalunda fager till att påse
så Sally vänden alltid ryggen när hon s
kunde. Jag talte vid Joe Whitney, att få
Jåna hans sto, och enkan Pettiborne lofte jag
skulle få hennes släda om jag ville betala
Zekiel Jones lagningen. Den förbaskade gamla
käringen ville aldrig låta mig så mycket som
se slädan en gång, förr än jag kommit öf-
verens båd med henne och Zekiel Jones, och
när han ändtligen fick den, befanns det att
den var rakt i trasor. Zekiel påstod, att han
kunde mest lika så gerna göra en ny; men
den gamla qvinnan hade så länge uppehållit
mig med sitt bråk, att hvarenda tillstymmelse
till en släda i hela trakten var upptagen; så-