jern och gjutgods. Man utsållar spånen dels i rännrorna; hvarigenom tackjernet ledes till formar för gods och tackor, dels i skopoma, hvari gjutjernet hemtas till vidare fördelning, och man söker afpassa mängden af det utsållade på det sättet, att omkring 10 procent deraf kommer att inblandas i det smälta jernet. Detta bringar borrspånan på nytt i flytande skick och förenar sig dermed. Sålunda tillvaratages och förarbetas, utan särskild kostnad, ett affall, som annars går i allmänhet förloradt, eller åtminstone ej kan tillgodogöras utan särskilda kostsamma tillställningar. Oberäknadt denna allmänna förmån, medförer detta förfarande en särskild, ifall tackjernet ej är ensamt bestämdt till gjutgods utan äfven till färskning i härd eller puddelugn. Då borrspån och svarfspån sällan hålla sig länge fria från rost, så afgifver rosten sin syrehalt åt den smälta massa, hvari spånen införlifvas, och befriar denna från en motsvarande mängd kol; erfarenheten har visat detta gagns verkliga tillvaro vid den följande färskningen. — Fransk frukttorkning. Franska frukthandlare och frukttorkare bereda bättre torkad frukt än andra; också utföres fransk frukt, inpackad i askar och korgar, icke blott allmänt hit till norden, utan äfven till England, Holland, Belgien, Tyskland och Danmark, som annars sjelfva frambringa mycket frukt och äfven i torrt tillstånd bringa den i handeln. Några upplysningar om det franska beredningssättet, hemtade ur en godkänd fransk källa, torde derföre förtjena läggas på minnet hos våra landvhushållare till nästa höst, och äfven för vintern der man ännu har färsk frukt i förråd till mer än hushållets omedelbara behof, 1) Inpackade päron. Beredningen af denna vara passar: isynnerhet för mindre hushåll, som vintertiden ofta hafva sysslolösa händer till öfverlopps. Vinteräron passa bäst, emedan frukten bör för detta beof icke vara plockad i fullt moget tillstånd. Till en början skalas den sorgfälligt, men så att stjelken lemnas qvar. Man lägger de skalade päronen bredvid hvarandra, med stjelkarne uppåt, i vida men föga djupa krukor, först ett lager på bottnen, sedan ett mindre i omfång ofvanpå, och så vidare, kegelformigt; tills blott ett enda päron bildar keglans spets. Derefter hälles ett glas källvatten sakta öfver päronhögen, och sedan kringpackas den med de aftagna skalen, som under den följande behandlingen meddela frukten en finare smak. Samtliga krukorna inställas nu i en bakugn, lagom upphettad till brödbakning, tillika med några bröd, och när de sistnämnda befinnas lagom gräddade, uttagas de och fruktkärlen på samma gång. Skalen bortplockas derefter noggrannt och päronen uttagas äfven, ett och ett i sender, ur den ymnigt genom bakningen utjagade saften; de uppläggas på korgmattor, som ligga på rena jernpannor, och insättas åter i bakugnen. Ett dygn efteråt insättas de på nytt i en lika varm bakugn, och efter denna förnyade bakning platttryckas de, doppas åter i saften, läggas än en gång på torkningsmattorna och lemnas åter i ugnen ett dygn. Slutligen bakas de för fjerde gången och qvarlemnas i ugnen till följande morgon, då de böra äga en glänsande brunröd färg, ett fast sockersött kött och kunna utan vidare förberedelser antingen begagnas som desert eller inpackas i askar till försäljning. Inpackningen sker lagervis med alla stjelkarne vända åt samma håll; och så att locket passar jemnt men utan stark pressning. 2) Inpackade äpplen. Alla äpplesorter med fast kött, isynnerhet grå renetter och kortstjelkade äpplen i allmänhet, kunna torkas på samma sätt som packade päron. Men då de, när torkningen sker långsamt och vid måttlig värma, icke afsätta någon saft, så är deras behandling för desertbordet eller handeln icke så besvärlig och omstendlig, som den af päronen. När de äro halftorra, plattas de tilllikhet med lökäpplen. Fullkomligt torkade böra de hafva en svampaktig eller korkartad beskaffenhet; i detta skick kunna de hålla sig huru länge som helst och utan minsta äfventyr afsändas långt bort. Vanliga inpackade äpplen försändas i fastager eller packlårar, men de finaste i videkorgar, som fodrats med hvitt papper; i dessa korgar ordnas äpplena på samma sätt som om päronen nämndes nyss ofvan. Från Schweiz utföres äfven särdeles väl torkad frukt, men der begagnas till torkningen sällan bakugn, utan ett slags flyttbar kölna, till utseendet liknande en liten bottenlös dragkista af tackjern eller svartbleck, med 4 par lådor, hvilkas bottnar blott bestå af spjälor eller galler, på hvilka fruktpannorna med sina videmattor ställas. Kistan ställes öfver ett fyrhål, hvari en svag koleld underhålles. Nedersta lådans gallerbotten befinnes fem tum ofvanom kistans nedra kant; inom det härigenom uppkommande tomrummet, under nedersta lådans gallerbotten, läggas några tegelstenar eller tegelpannor öfver fyrhålet, så att hettan icke må omedelbart träffa nedersta lådans galler. Denna anstalt nyttjas blott om dagen. —