jern och gjutgods. Man utsållar spånen dels i rän-
nrorna; hvarigenom tackjernet ledes till formar för
gods och tackor, dels i skopoma, hvari gjutjernet
hemtas till vidare fördelning, och man söker afpassa
mängden af det utsållade på det sättet, att omkring
10 procent deraf kommer att inblandas i det smälta
jernet. Detta bringar borrspånan på nytt i flytande
skick och förenar sig dermed. Sålunda tillvaratages
och förarbetas, utan särskild kostnad, ett affall, som
annars går i allmänhet förloradt, eller åtminstone ej
kan tillgodogöras utan särskilda kostsamma tillställ-
ningar.
Oberäknadt denna allmänna förmån, medförer detta
förfarande en särskild, ifall tackjernet ej är ensamt
bestämdt till gjutgods utan äfven till färskning i härd
eller puddelugn. Då borrspån och svarfspån sällan
hålla sig länge fria från rost, så afgifver rosten sin
syrehalt åt den smälta massa, hvari spånen införlif-
vas, och befriar denna från en motsvarande mängd
kol; erfarenheten har visat detta gagns verkliga till-
varo vid den följande färskningen.
— Fransk frukttorkning. Franska frukt-
handlare och frukttorkare bereda bättre torkad frukt
än andra; också utföres fransk frukt, inpackad i askar
och korgar, icke blott allmänt hit till norden, utan
äfven till England, Holland, Belgien, Tyskland och
Danmark, som annars sjelfva frambringa mycket frukt
och äfven i torrt tillstånd bringa den i handeln.
Några upplysningar om det franska beredningssättet,
hemtade ur en godkänd fransk källa, torde derföre
förtjena läggas på minnet hos våra landvhushållare
till nästa höst, och äfven för vintern der man ännu
har färsk frukt i förråd till mer än hushållets ome-
delbara behof,
1) Inpackade päron. Beredningen af denna vara
passar: isynnerhet för mindre hushåll, som vintertiden
ofta hafva sysslolösa händer till öfverlopps. Vinter-
äron passa bäst, emedan frukten bör för detta be-
of icke vara plockad i fullt moget tillstånd. Till
en början skalas den sorgfälligt, men så att stjelken
lemnas qvar. Man lägger de skalade päronen bred-
vid hvarandra, med stjelkarne uppåt, i vida men föga
djupa krukor, först ett lager på bottnen, sedan ett
mindre i omfång ofvanpå, och så vidare, kegelfor-
migt; tills blott ett enda päron bildar keglans spets.
Derefter hälles ett glas källvatten sakta öfver päron-
högen, och sedan kringpackas den med de aftagna
skalen, som under den följande behandlingen med-
dela frukten en finare smak. Samtliga krukorna in-
ställas nu i en bakugn, lagom upphettad till bröd-
bakning, tillika med några bröd, och när de sist-
nämnda befinnas lagom gräddade, uttagas de och
fruktkärlen på samma gång. Skalen bortplockas der-
efter noggrannt och päronen uttagas äfven, ett och
ett i sender, ur den ymnigt genom bakningen ut-
jagade saften; de uppläggas på korgmattor, som ligga
på rena jernpannor, och insättas åter i bakugnen.
Ett dygn efteråt insättas de på nytt i en lika varm
bakugn, och efter denna förnyade bakning platttryc-
kas de, doppas åter i saften, läggas än en gång på
torkningsmattorna och lemnas åter i ugnen ett dygn.
Slutligen bakas de för fjerde gången och qvarlemnas
i ugnen till följande morgon, då de böra äga en
glänsande brunröd färg, ett fast sockersött kött och
kunna utan vidare förberedelser antingen begagnas
som desert eller inpackas i askar till försäljning.
Inpackningen sker lagervis med alla stjelkarne vända
åt samma håll; och så att locket passar jemnt men
utan stark pressning.
2) Inpackade äpplen. Alla äpplesorter med fast kött,
isynnerhet grå renetter och kortstjelkade äpplen i
allmänhet, kunna torkas på samma sätt som packade
päron. Men då de, när torkningen sker långsamt
och vid måttlig värma, icke afsätta någon saft, så
är deras behandling för desertbordet eller handeln
icke så besvärlig och omstendlig, som den af päro-
nen. När de äro halftorra, plattas de tilllikhet med
lökäpplen. Fullkomligt torkade böra de hafva en
svampaktig eller korkartad beskaffenhet; i detta skick
kunna de hålla sig huru länge som helst och utan
minsta äfventyr afsändas långt bort. Vanliga inpac-
kade äpplen försändas i fastager eller packlårar, men
de finaste i videkorgar, som fodrats med hvitt pap-
per; i dessa korgar ordnas äpplena på samma sätt
som om päronen nämndes nyss ofvan.
Från Schweiz utföres äfven särdeles väl torkad
frukt, men der begagnas till torkningen sällan bak-
ugn, utan ett slags flyttbar kölna, till utseendet lik-
nande en liten bottenlös dragkista af tackjern eller
svartbleck, med 4 par lådor, hvilkas bottnar blott be-
stå af spjälor eller galler, på hvilka fruktpannorna
med sina videmattor ställas. Kistan ställes öfver ett
fyrhål, hvari en svag koleld underhålles. Nedersta
lådans gallerbotten befinnes fem tum ofvanom kistans
nedra kant; inom det härigenom uppkommande tom-
rummet, under nedersta lådans gallerbotten, läggas
några tegelstenar eller tegelpannor öfver fyrhålet, så
att hettan icke må omedelbart träffa nedersta lådans
galler. Denna anstalt nyttjas blott om dagen.
—