SR ULL lg ve elllgAe UTLaALLLIDTA ULL ILAHISLE BV
och upptäckterna inom de naturhistoriska ve-
tenskaperna. För att fatta hela betydelsen af
detta förslags införande och utförande, bör man
hafva! i minnet först och främst att dylika
allmänna öfversigter af mnaturvetenskapernas
framsteg knappast någorstädes, åtminstone icke
i den fullständighet från ett och samma håll
vid denna tid, offentliggjordes; dernäst att de
vetenskapliga jourmalerna, som redogjorde för
eller i sig upptogo de framställda upptäckter-
na, då voro både få och outvecklade, och
slutligen att några större naturhistoriska bi-
bliotek ännu icke funnos i vårt land, lika li-
tet som litterära eller vetenskapliga arbeten
från utlandet genom vår då ännu outvecklade
bokhandel spredos med någon större fart el-
ler fullständighet, och att således dessa års-
berättelser till en del ämnades att ersätta bri-
sten på journaler och bibliotek.
Under sådana förhållanden måste allmän-
heten vara tacksam för dessa arbeten, hvari-
genom akademien sökte delgifva den den
nyare forskningens frukter. De särskilda ve-
tenskaperna hade då, när dessa berättelser
började afgifvas (1820), ännu icke alldeles
antagit denna så att säga intensiva utvidgning,
som nu utgör deras utmärkande egenskap.
Det var möjligt för akademiens embetsmän att
för hvarje år aflemna en sammanträngd fram-
ställning af de vigtigaste arbetena, och något
mera fordrades ej då; och åtskilliga af dessa
berättelser, enkannerligen de af Berzelius sjelf
och Wikström afgifne, öfversattes på utländ-
ska språk och bidrogo att förläna akademien
det anseende, som Linne grundlade, Berzelius
ökade och utmärkte vetenskapsidkare ännu så
hedrande upprätthålla. Dessa årsberättelser
qvarstå ännu, men hvarken i sin ursprungliga
form eller med sitt förra ändamål tyckes det.
Tiderna och vetenskaperna hafva förändrats,
och årsberättelserna hafva ock nödgats förän-
dras med dem. Numera bearbetas de sär-
skilta vetenskapernas olika delar så i detalj,
att det öfverstiger en menniskas förmåga att
omfatta ens en enda i hela dess vidd; numera
öfversvämmas bokandeln af en sådan massa
arbeten, att det knappast står i menniskoför-
måga att taga vara på dem alla mer än till
det yttre; numera uppdyker en sådan mängd
samfund, akademier, föreningar o. 8. v., hvil-
ka utgifva sina af större eller mindre uppsat-
ser fyllda handlingar, att de utgöra den lä-
sandes förtviflan, och numera icke allenast
redogöra de allt talrikare journalerna för
snart sagdt dagens vetenskapliga nyheter, utan
på åtskilliga orter i utlandet hafva personer
förenat sig, oftast flera idkande samma ve-
tenskap men bearbetande olika brancher af
densamma, att med största skyndsamhet och
fullständighet afgifva redogörelser för de nya-
ste arbetena och upptäckterna.
Det kan derföre sättas i fråga, om dylika
årsberättelser numera hos oss böra eller kunna
utgifvas. Då man å ena sidan tager i be-
traktande, att de litterära hjelpmedel, som här
hemma äro tillgängliga, i intet hänseende
kunna jemföras med hvad som finnes i ut-
landets hufvudstäder (äfven om kommunika-
tionen aldrig hämmades, såsom nu är fallet
en stor del af året), och å den andra besin-
nar, att vetenskapsakademien, till följd af sin
organisation, som återigen bestämmes af dess
inskränkta pekuniera medel, uppdragit åt blott
en person inom hvarje fack att afgifva be-
rättelser uti vetenskaper, hvilka numera vun-
nit en sådan ofantlig utveckling; och då man
slutligen i sammanhang härmed fäster afseende
derpå, att dessa vetenskapsmän hafva under
sin vård vidsträckta och omfattande samlingar
att öka och ordna (de zoologiska, botaniska
och mineralogiska, det fysiska kabinettet, ob-
servatorium m. m.), och att man billigtvis bör
lemna dem tillfälle att oafbrutet arbeta och
sjelfständigt fortgå i sina respektiva vetenska-
per, så torde man lätt finna huru förändrade
de förhållanden blifvit äfven hos oss, som
gjorde inrättandet af dessa årsberättelser förut
så passande, men som nu göra deras bibe-
hållande förenadt med stora svårigheter. —
Också finna vi en bekräftelse på dessa anta-
ganden i den omständigheten, att för de flesta
af akademien representerade vetenskaperna
saknas ännu offentliggjorda berättelser för de
sednare åren. När de slutligen framträda,
synas de i många fall erbjuda ett innehåll
som redan till en del blott har ett historiskt
värde. Förr, nemligen under de allra första
åren, upptogo dessa berättelser blott det all-
männaste och blefvo derigenom på sätt och
vis populära. Med den syndaflod af produk-
ter, hvari forskningen nu hotar att dränka sig I
sjelf, är detta icke mera möjligt, och de re-
spektive författarne måste välja mellan tvenne
alternativer, att antingen offra all tid och alla
tillgångar på sammanfattandet af arbeten, som
knappast ändå tillfredsställa dem sjelfva, eller
ock lemna endast register öfver utkomna ar-
beten, näppeligen ens då med hopp att kunna
erhålla dem fullständiga.
. Huruvida det vore lämpligare att lemnal
Öfversigten af akademiens förhandlingar en så-1
dan utvidgning, att den upptoge korta refera-
ter af det nyaste och märkligaste som inom
dessa Fetenskapers område företedde sig, våga
vi ej afgöra. Spridd som denna värdefulla
månadsskrift är, medförde den säkerligen då
ett ännu mera ökadt gagn. Möjligen finnas
andra sätt att afhjelpa de påpekade olägen-
heterna.
Beträffande den nu ifrågavarande årsberät-
telsen för de 1851 gjorda botaniska upptäck-l
terna, så sluter den sig på det närmaste till
sina föregångare och bestyrker till alla delar
hvad vi ofvan yttrat om den akademiska
verksamheten på detta fält. En närma-
re redogörelse för dess innehåll lämpar
sig dock icke för denna tidning, och är för
männen af facket öfverflödig. Den stora all-
mänheten bör dock icke ignorera dess till-
varo.
(Insändt.)
Sällan vaknar ibland oss en tanke, vackrare än
denb, som mognat hos en af qvinnokönets yppersta .
nrvdnadar ash enm a3å längnrnendan framträidda vt;