STOCKHOLM, den 8 Febr.
Den allmänna ställningen har, att dömma
af de sednaste telegrafdepescherna och de med
dagens post ankomna utländska blad, icke vä-
sentligen förändrat sig. De halfofficiella fran-
ska bladen befinna sig fortfarande i ett freds-
rus, som icke vill tolerera några inkast och
betänkligheter. Hos Independance Belgep är
denna stämning stegrad till ett verkligt deli-
rium, och detta blad innehåller nu de varma-
ste loford öfver herrar Cobden och Bright,
öfver den sällsynta logik, skicklighet och
ibärdighet de i denna fråga visat. Samma
blad och dess korrespondent i London äro
mycket angelägna att visa, att fredsutsigterna
äfven på den engelska sidan alltjemnt äro i
stigande och att man kan vänta sig de bästa
resultater af en allians mellan Manchester-
männen, peeliterna och de fraktioner af tories,
som följa Disraelis och Derbys fana. Engel-
ska bladens första skarpa opposition mot freds-
slutet skulle, enligt detta blads framställning,
härleda sig från den nödvändighet, hvar:
dessa blad befinna sig, att något göra afseende
på massans krigiska fördomar, som de sjelfva
med så mycken ifver arbetat på att framkalla.
och hvilka gjorde en tvär öfvergång omöjlig.
Detta synes åtminstone ha en verklig til-
lämplighet på ,Times, som på sesnaste ti-
den med sin vanliga glömska af de åsigter
och syften den förut proklamerat, börjar göra
sina krumbugter och, ehuru den fortfarande
bibehåller en temlig krigisk ton, meddela åt-
skilliga artiklar, som äro ämnade att så smånin-
gom stämma opinionen för freden. Så inne-
höll den för icke längesedan en artikel, som
synbarligen var ämnad att lemna efter sig
det intrycket, att om kriget skulle fortsättas
så vore det icke för engelskt intresse, utan
för Skandinaviens och Österrikes intressen,
hvilka båda makter sjelfva icke velat aktift
uppträda i kampen. En annan artikel inne-
häller nästan en reproduktion af den granna
allokution Times innehöll, då kejsar Niko-
laus för ett tiotal af år sedan besökte Eng-
lan?, och målar med hänförande färger det
paradis som kejsar Alexander nu skulle kunna
stadkomma af Ryssland om han med allvar
vill begagna den återvändande freden och,
utan att derföre synnerligen befatta sig med
politiska experimenter, öppna sitt rike för ci-
vilisationens och isynnerhet den engelska han-
delns inflytande. I de med dagens post an-
komna n:r af ;Times finner man bland an-
nat en artikel, som skildrar huru mycket
Ryssland lidit af kriget och huru uttömda
dess hjelpkällor äro, en skildring som väl
kunde begagnas såsom ett motiv för krigets
fortsättande tills man från Rysslands sida er-
hållit verkliga garantier för Europas framtida
fred, men som här tydligen har det syftemå-
let att, tillsammans med flera dylika afhand-
lingar, efterhand bibringa allmänheten den
föreställningen, att Ryssland till följd af sin
ställning på fullt allvar beslutat att ge efter
och uppriktigt underkasta sig de inskränknin-
gar, som innehållas i de österrikiska förslagen.
Allt detta synes emellertid icke ännu haft)
önskad verkan; hos den engelska allmänhe-
ten yttrar sig fortfarande mycket missnöje öf-
ver den seger, som den kontinentala diplo-
matien för ögonblicket vunnit. Korrespon-
denter till tyska blad omtala att man icke
blott inom oberoende politiska kretsar utan
äfven inom det högre krigsbefälet är fullt öf-
vertygad att Ryssland med sitt antagande af
de fyra punkterna drifver samma spel som
förut. Sir Colin Campbell och general Can-
robert skola uti ett sällskap i Paris helt öppet
ha uttalat denna åsigt. Man vill äfven veta,
att Ryssland med: anledning af den femte
punkten vill taga sig anledning att framkom-
ma med ganska betänkliga motförslag.
Allt sedan Rysslands plötsliga omkastning
och antagande af de österrikiska förslagen
blefvo bekanta, har den tanken allmänt gjort
sig gällande inom alla de politiska kretsar,
som kunna betecknas såsom liberala och verk-
ligen antiryska, att lord Palmerston blifvit
öfverlistad, att man förmått engelska kabi-
nettet att ge sitt bifall dertill att de nämnda
förslagen af Österrike förelades Ryssland, un-.
der den bestämda förutsättningen att de skulle
bli förkastade, och att man sedermera velat
tyda Englands i detta hänseende gifna bifall
såsom en hedersförbindelse att bestämdt god--
känna de sålunda antagna punkterna såsom
fredspreliminärer. Rörande det sätt hvarpå
man hade vunnit det nämnda medgifvandet
från engelska kabinettets sida meddelar nu
Daily News korrespondent i Paris följande
inom diplomatiska kretsar i Frankrikes huf-
vudstad gängse version:
Redaa vid slutet af hösten 1855 ville Öster-
rike förmå de allierade till fred på ungefär
samma vilkor, som nu i Petersburg blifvit an-
tagna. Ettutkast skokades till Paris och mot-
togs der så väl, att franska regeringen äfven
rekommenderade det i London. Englands
svar var ett bestämdt nej. Derefter lät den
franska utrikesministern följa en depesch, som
i korthet skulle kunna öfversättas med: nå
än sedan? — och sedan ? De engelska ar-
gumenterna öfver de österrikiska förslagens
otillräcklighet blefvo alls icke gendrifna; de-
peschens språk var fullt af artighet, vänskap,
till och med vördnadsfullt. Men der fram-
ställdes med mycken skärpa och bestämdhet,
att om man icke antoge de österrikiska för-
slagen, så skulle det bli la guerre å Ioutrance.
En ny öfverenskommelse vore då nödvändig
och den ursprungliga stipulationen, att hvar-
ken Frankrike eller England skulle söka nå
gon enskild fördel såsom resultat af kriget,
behöfde då en revision. England måste
anse förstörandet af en rivaliserande flotta i