STOCKHOLM, den 8 Febr. Den allmänna ställningen har, att dömma af de sednaste telegrafdepescherna och de med dagens post ankomna utländska blad, icke väsentligen förändrat sig. De halfofficiella franska bladen befinna sig fortfarande i ett fredsrus, som icke vill tolerera några inkast och betänkligheter. Hos Independance Belgep är denna stämning stegrad till ett verkligt delirium, och detta blad innehåller nu de varmaste loford öfver herrar Cobden och Bright, öfver den sällsynta logik, skicklighet och ibärdighet de i denna fråga visat. Samma blad och dess korrespondent i London äro mycket angelägna att visa, att fredsutsigterna äfven på den engelska sidan alltjemnt äro i stigande och att man kan vänta sig de bästa resultater af en allians mellan Manchestermännen, peeliterna och de fraktioner af tories, som följa Disraelis och Derbys fana. Engelska bladens första skarpa opposition mot fredsslutet skulle, enligt detta blads framställning, härleda sig från den nödvändighet, hvar: dessa blad befinna sig, att något göra afseende på massans krigiska fördomar, som de sjelfva med så mycken ifver arbetat på att framkalla. och hvilka gjorde en tvär öfvergång omöjlig. Detta synes åtminstone ha en verklig tillämplighet på ,Times, som på sesnaste tiden med sin vanliga glömska af de åsigter och syften den förut proklamerat, börjar göra sina krumbugter och, ehuru den fortfarande bibehåller en temlig krigisk ton, meddela åtskilliga artiklar, som äro ämnade att så småningom stämma opinionen för freden. Så innehöll den för icke längesedan en artikel, som synbarligen var ämnad att lemna efter sig det intrycket, att om kriget skulle fortsättas så vore det icke för engelskt intresse, utan för Skandinaviens och Österrikes intressen, hvilka båda makter sjelfva icke velat aktift uppträda i kampen. En annan artikel innehäller nästan en reproduktion af den granna allokution Times innehöll, då kejsar Nikolaus för ett tiotal af år sedan besökte Englan?, och målar med hänförande färger det paradis som kejsar Alexander nu skulle kunna stadkomma af Ryssland om han med allvar vill begagna den återvändande freden och, utan att derföre synnerligen befatta sig med politiska experimenter, öppna sitt rike för civilisationens och isynnerhet den engelska handelns inflytande. I de med dagens post ankomna n:r af ;Times finner man bland annat en artikel, som skildrar huru mycket Ryssland lidit af kriget och huru uttömda dess hjelpkällor äro, en skildring som väl kunde begagnas såsom ett motiv för krigets fortsättande tills man från Rysslands sida erhållit verkliga garantier för Europas framtida fred, men som här tydligen har det syftemålet att, tillsammans med flera dylika afhandlingar, efterhand bibringa allmänheten den föreställningen, att Ryssland till följd af sin ställning på fullt allvar beslutat att ge efter och uppriktigt underkasta sig de inskränkningar, som innehållas i de österrikiska förslagen. Allt detta synes emellertid icke ännu haft) önskad verkan; hos den engelska allmänheten yttrar sig fortfarande mycket missnöje öfver den seger, som den kontinentala diplomatien för ögonblicket vunnit. Korrespondenter till tyska blad omtala att man icke blott inom oberoende politiska kretsar utan äfven inom det högre krigsbefälet är fullt öfvertygad att Ryssland med sitt antagande af de fyra punkterna drifver samma spel som förut. Sir Colin Campbell och general Canrobert skola uti ett sällskap i Paris helt öppet ha uttalat denna åsigt. Man vill äfven veta, att Ryssland med: anledning af den femte punkten vill taga sig anledning att framkomma med ganska betänkliga motförslag. Allt sedan Rysslands plötsliga omkastning och antagande af de österrikiska förslagen blefvo bekanta, har den tanken allmänt gjort sig gällande inom alla de politiska kretsar, som kunna betecknas såsom liberala och verkligen antiryska, att lord Palmerston blifvit öfverlistad, att man förmått engelska kabinettet att ge sitt bifall dertill att de nämnda förslagen af Österrike förelades Ryssland, un-. der den bestämda förutsättningen att de skulle bli förkastade, och att man sedermera velat tyda Englands i detta hänseende gifna bifall såsom en hedersförbindelse att bestämdt god-känna de sålunda antagna punkterna såsom fredspreliminärer. Rörande det sätt hvarpå man hade vunnit det nämnda medgifvandet från engelska kabinettets sida meddelar nu Daily News korrespondent i Paris följande inom diplomatiska kretsar i Frankrikes hufvudstad gängse version: Redaa vid slutet af hösten 1855 ville Österrike förmå de allierade till fred på ungefär samma vilkor, som nu i Petersburg blifvit antagna. Ettutkast skokades till Paris och mottogs der så väl, att franska regeringen äfven rekommenderade det i London. Englands svar var ett bestämdt nej. Derefter lät den franska utrikesministern följa en depesch, som i korthet skulle kunna öfversättas med: nå än sedan? — och sedan ? De engelska argumenterna öfver de österrikiska förslagens otillräcklighet blefvo alls icke gendrifna; depeschens språk var fullt af artighet, vänskap, till och med vördnadsfullt. Men der framställdes med mycken skärpa och bestämdhet, att om man icke antoge de österrikiska förslagen, så skulle det bli la guerre å Ioutrance. En ny öfverenskommelse vore då nödvändig och den ursprungliga stipulationen, att hvarken Frankrike eller England skulle söka nå gon enskild fördel såsom resultat af kriget, behöfde då en revision. England måste anse förstörandet af en rivaliserande flotta i