Denna Sara är arfvinge till den der kom-
missarien Broden, upplyste byggmästaren,
shan som i fjol somras när herr grefven vi-
stades på —näs...
Ah, det var sannt dets erinrade sig gref-
ven, och nu är äfven hon i Herranom, kan
jag se.s
Ja, för nära tre månader sedan.
Och efterlemnar, som jag finner, en verk-
ligen kolossal förmögenhet... Men jag inser
inte hvad jag har att göra med den här saken.
Behagar herr grefven vara god eeh äfven
kasta ögonen på denna bandling? frågade
byggmästaren, räckande grefven ett annat
papper.
Grefvens anmsigte, under det han genomläste
detta sednare dokument, röjde den största öf-
verraskning och förvåning.
Ett testamente i behörig forms, sade han
derunder, ett testamente uppgjordt af samma
Sara Vinkstedt... Herr Pettersson, jag lyck-
önskar er af hela mitt hjerta... Ni är nu-
mera en af de största kapitalister i vårt land.
Så synes det verkligen,, yttrade byggmä-
staren ; ett år och tre månader äro förflutna
sedan kommissarien Brodens död och det är
fullt ådagalagdt att efter honom icke fanns
någon närmare eller fjermare arfvinge än hans
kötsliga kusin Sara Vinkstedt, och som icke
heller hon lemnar någon slägting efter Big,
så är det klart att jag, på grund af hennes
testamente, kan träda i besittning af hela hen-.
nes qvarlåtenskap.
Men hur kom hon att testamentera sin e-
gendom åt er?
Nägra tillfälliga, högst obetydliga tjenster,
som jag under hennes hfstid bevisat henne,
måtte hafva orsakat allt detta... Men nu,
herr grefve, kommer jag till det råd jag äm-
nat begära af er... Det är klart att jag må-
ste betrakta procentarens hela egendom såsom
verkliga syndapenningar.
Hvarför just det, min herre?... guldet är
fullkomligt oskyldigt i det sätt hvarpå det
användes... missbrukadt i den ena handen,
kam det göras gagneligt i dem andra.