partier som bildade oppositionen och visste ge-
nom bemedlingsförslag skaffa majoritet åt saker,
som eljest skulle blifvit förkastade. Han hade
väsentligen bidragit att genomdrifva en ny
liberal tryckfrihetslag och flera vigtiga lagar
om landboförhållandena,, men han ådrog sig
derigenom fiendskap från bondevännernas
ledare, som ville ha alla dessa lagar förka-
stade, för att så mycket starkare kunna agi-
tera, men som under striden härom måste se
sig öfvergifna af många som svurit deras fana.
Hall gjorde för resten aldrig någon skarp
opposition; han sökte i det längsta att be-
medla mellan regeringen och riksdagen, och
det var först då Januariministeren lätit sina
absolutistiska syften klart och tydligt framstå
i våldsamma åtgärder, som Hall liksom alla
den konstitutionella och danska sakens vänner
ansåg det nödvändigt att träda upp mot den-
samma och rösta för de båda misstroende-
adresserna, af hvilka den sednare och skar-
pare frambars till konungen af Hall såsom
ordförande för en deputation, Man erinrar
sig, att svaret ännu en gång blef Folkethin-
gets upplösning genom ett mycket ohöfligt, af
Örsted kontrasigneradt manifest, men innan
det nya Folkethinget kom tillsammans hade
Örsted afgått och Hall hade i hans ställe öf-
vertagit kultusportföljen. Sedan Hall blef mi-
mister synes han i det hela ha spelat samma
rol som förut och utgjort det humana och
bemedlande elementet så väl inom sjelfva mi-
nisteren som i förhållande till de makter, med
hvilka den måste träda i beröring.
I Folkethinget har han oftast varit den som
fört ordet å ministårens vägnar, och utom öf-
riga egenskaper som göra honom lämplig här-
till har han en mycket egen parlamentarisk
talang; hans föredrag ha nemligen, utom sin
sakrikhet, det i Danmark mer än någonstädes
i verlden vigtiga och senterade företrädet af
en rolig och humoristisk färg, och han åhöres
derföre med ett visst behag, som hos danskar
banar en god väg för det som en talare vill
göra gällande.
Finansministern, öfverstelöjtnant Andree, bil-
dar i många hänseenden en motsats till Hall,
ehuru de 1 politiska åsigter stå hvarandra tem-
ligen nära. Då Hall är bemedlande och för-
sonande, är Andre deremot fast och oböjlig;
då Hall är mycket meddelsam, är Andre der-
emot mera sluten och förbehållsam; då Hall
är humoristisk, är Andre ironisk. Hall har
alltid stått temligen väl äfven med sina mot-
ståndare. Andre står deremot ofta på en
något kall fot äfven med sina politiska vän-
ner. Hall har alltid varit en vigtig partile-
dare, Andre har deremot, så mycket sådant
låtit sig göra, ställt sig utom de särskilda
Partierna.
Vid den stora omkastningen i Danmarks
öden 1848 var Andre kapten i generalstaben
och lärare vid den militäriska högskolan (i
viss mån motsvarande Mariebergs högre mi-
litärläroverk hos oss) och utnämndes, då den
grundlagsstiftande riksdagen sammanträdde, till
en af dess konungavalda ledamöter. Han
stod då temligen nära Tscherning, med hvil-
ken han sedermera blifvit allt mer och mer
oense, och hörde redan då till riksdagen:
mera betydande ledamöter, men kom dock
först egentligen det följande året att spela
någon mera framstående politisk rol, då han
valdes till president i Folkethinget. Denna
post beklädde han i tre år med mycken ta-
lang, och den skärpa och klarhet, hvarmed
ihan uppfattade de många svåra och då ännu
helt nya frågor som uppstodo, voro lika ut-
märkta som den snabbhet och bestämdhet
hvarmed han afgjorde dem. Äfven hans o-
partiskhet på denna post var allmänt erkänd.
Endast bondevännerna voro missnöjda med
honom. De hade röstat på honom till presi-
dent och fordrade att han i allt skulle gynna
deras planer. Denna ovänskap mot honom
tilltog sedan han utträdt ur Folkethinget och
blifvit ledamot af Landsthinget. Hans ställ-
ning till ministeren hade aldrig karakteren af
en systematisk opposition, men hans skarpa
uppfattning af det konstitutionella systemet
bragte honom dock mer och mer i motsats
till regeringen, allt efter som dess despotism
och fientlighet mot konstitutionen tilltogo.
Då han hade röstat för misstroenderdressen,
fordrade krigsministern Hansen att han skulle
utträda ur riksdagen, men då grundlagen ut-
tryckligen berättigar embets- och tjenstemän att
taga säte på riksdagen wv.tan regeringens sam-
tycke, så afslog Andre denna fordran, hvar-
efter general Hansen afskedade honom från
hans tjenster. Dessa båda män skola af gam-
malt ha stått på fientlig fot med hvarandra.
Redan på den tiden, då Andre och den se-
dermera såsom stabschef under kriget 1848
bekante, vid Idsted fallne Lessöe såsom helt
unga officerare stodo i generalstaben, utgjorde
de tillika med flera af de yngre mera veten-
skapligt bildade officerarne en opposition mot
det äldi:e stockmilitäriska väsendet, för hvil-
ket dem dåvarande öfversten i generalstaben
Hansen var den vigtigaste representanten.
Detta framkallade en ömsesidig ovänskap, och
märkli gt nog var det sedermera, då Hansen
blef krigsminister, en af hans första åtgärder
att aiskeda Lessöe såsom stabschef, liksom
det blef en af hans sista att afskeda Andree.
Kort efter Andres afskedande begick den