i traktande lätt upptäekes. På ganska mänga
;; ställen har jungmannen (och utgifvaren) all-
I deles misstagit sig om sina mönsterförfatta-
jres rätta mening, enkannerligen ådagalägger
-ihan en viss svårighet att dechiffrera hr-A:s
lväxtnamn. Detta bör man förlåta jungman-
nen, men knappast den för fäderneslandets
.j ungdom så välmenande utgifvaren. .
I Vi ante det knappast nödigt att hänvisa till
några vissa sidor i arbetet, till styrka för vår
uppgift om dess beskaffenhet. Man behagade
slå upp nästan hvar som helst för att finna detta,
men såsom mest i ögonen fallande torde vi
få påpeka kapitlen om vistandet på Taheiti, i
Kalifornien och Sidney. Men som sagdt är,
afskrifterna och lånen uppenbara sig från bör-
jan ända till mönsterrullan på de sista si-
dorna.
Men det torde icke vara till den troligen
fingerade, säkerligen ej namngifne jungman-
nen) vi böra vända oss med klagomål öfver
detta sätt att fabricera ett nytt arbete, genom
hoplappning af bitar från 2 eller 3 andra.
Hr C. M. Ekbohra har offentligen framställt
sig såsom åtminstone utgifvare, och han bör
således svara för det sätt hvarpå han nu upp-
trädt. — Vi klandra icke hr Ekbohrn för af-
sigten att lemna Sverges ungdom en framställ-
ning af denna resa, som onekligen för denna
ungdom bör lemna stoff till lika mycket nöje som
nytta. Tvärtom: ifall hr Ekbohrn icke ansett
hrr Anderssons och Skogmans arbeten passande
till läsning för ungdom — något som alltid
blir det subjektiva tyckets rätt att bedömma —
så hade han gjort sig af densamma mycket
förtjent om han i en lätt och behaglig stil
framhållit de intressantaste sidorna af denna
märkvärdiga resa, om han meddelat på ett
lekande och för barnen fattligare. språk, än
det möjligen lyckats hrr 4. och S., hvad som
för dem kan vara bildande att känna om fol-
kens och ländernas historia och fysionomi. —
Men detta synes oss hr Ekbohrn icke bättre
än de hafva åstadkommit, kanske icke heller
afsett. Ty hvarföre då lemna så ordagranna
eller blott omstufvade aftryck från de nyss-
nämnda reseskildringarne; hvarföre då vara
lika utförlig som de, i detaljuppgifter om län-
dernas historiska vexlingar, som omöjligen för
barnen kunna höra till det intressantaste, så
framt man ej från nyttans synpunkt vill be-
trakta dem som innamläsningsöfningar för de
svåra namnens skull.
Ja vi gå till och med så långt, att vi ej i
främsta hand anklaga hr Ekbohrn för tillkom-
sten af detta för honom säkerligen så föga
tillfredsställande arbete. Det honorarium han
för detsamma troligen uppburit har han ärli-
gen förtjenat såsem blott afskrifvare af de
stycken, hvilka voro bestämda att i en ny
sammanfogning bilda en ny bok, och såsom
ersättning för det tvifvelsutan odiösa åliggande
att teckna sitt namn på ett sådant arbete.
Och dessutom har han ju adresserat några
klingande tillegnansverser till hrr Andersson,
Bille, Rosen och Skogman, hvari han häntyder
på och erkänner, att det är deras färger som
från duken tala (!). De, om ej allmänheten,
böra väl vara nöjda med denna hedersbevis-
ning.
Men med mera rättvisa vända vi oss till
förläggaren med den erinran, att litteraturen
ej bör göras till ett fält för spekulationer af
hvad art som helst. När vi sägo att titelvig-
netten samt alla i boken inryckta träsnitt och
att nästan alla figurer på de vidhäftade plan-
scherna, ja till och med den bifogade kartan,
voro tagna från hr Skogmans större arbete,
så hyste vi den förmodan, att samme förläg-
gare (hr Bonnier) låtit sprida dem begge, i
hvilket fall vi haft mindre att anmärka än nu.
Vi hafva senare öfvertygat oss att så ej är för-
hållandet; men den rätte förläggaren, han som
beräknat vinst på detta arbete, vill vara obe-
kant, då han förstuckit sig bakom P. A;
Huldbergs boi.handel, Baearen å Norrbron (så-
som det står å titelbladet). — Detta sätt att
använda andras arbeten — ty förläggaren upp-
lyser på intet enda ställe att detta tillegnande
vf hrr Anderssons och Skogmans skrifter skett
med deras begifvande och vi ha ej anledning
utt förutsätta det — är lika orätt som oklokt.
Orätt, ty äfven inom litteraturens område fin-
nas, om ej af lagen, dock af den moraliska
sänslan omgärdade rättsförhållanden, på hvilka
nan ej i goda afsigter gör inbrott, utan dem
war och en, mån om sin egen egendoms för-
varande, respekterar; oklokt, ty genom dylika .
pekulationer kommer en firma i misskredit.
Jet är slutligen icke vackert att tilltro all-
nänheten så litet omdöme, att den ej skulle
;sranska och inse naturen af den föda (ande-
igen taladt), som bjudes den, utan blott, 1y-
ten efter det nya som är till ytan upputsadt,
ockas af nya skyltar, huru klumpigt de än
ro tecknade.
pp