bad han denne anmäla byggmästaren Pet-
tersson från Berga.
Efter en kort stund återkom betjenten med
den underrättelsen, att grefven vore så u P-
tagen af angelägna göromål att han denna dag
icke kunde emottaga någon.
Var så god och frambär min vördnad till
herr grefven, yttrade Pettersson; men säg
honom på samma gång att hvad jag nu har
att tala med honom om icke tål det ringaste
uppskof.s
Betjenten gick och återkom, denna gång
med tillåtelse för den uppvaktande att inträda.
Grefven stod midt på goltvet och hans an-
sigte tillkännagaf ingen synnerlig belåtenhet
med detta besök.
Ah, det var mycket roligt att få se er,
min bäste herr byggmästare, yttrade likväl
grefvens mun; hur står det till i Danderyd?
är det många nybyggnader der? hur slår
skörden till i år? och hvad är det som till-
skyndar mig äran af min herres besök?
Sedan Pettersson nöjaktigt besvarat de för-
sta frågorna, tog han nu till med den sista i
ordningen och började sålunda:
Herr grefven täcktes i fjol somras visa
mig mycken ynnest och det är minnet deraf
som uppmuntrat mig att vända mig till herr
grefven i en vigtig sak.
Som Törer allenast er, som jag vill förmo-
da? frågade grefven med ett underligt ut-
tryck i sin blick.
Blott mig, ty det beror naturligtvis på det
råd, hvilket jag i denna sak ämnar begära af
herr grefven, huruvida frågan kan få någon
vidare utsträckning.
Så tala då, min herre!
Byggmästaren framtog ur sin frackficka en
pappersrulla, uppvecklade den, drog derutur,
ett ark och lemnade detta till grefven. I
Hvad är det här? mumlade denne, Ög-
nande på papperet; oett bouppteckningsinstru-
ment, tror jag, efter Sara... Sara Vinkstedt,
eller hvad det är för namn... Men Jag be-
lyrar att jag icke känner någon annan Sara
in fader Abrahams i Gamla testamentet.n