bad han denne anmäla byggmästaren Pettersson från Berga. Efter en kort stund återkom betjenten med den underrättelsen, att grefven vore så u Ptagen af angelägna göromål att han denna dag icke kunde emottaga någon. Var så god och frambär min vördnad till herr grefven, yttrade Pettersson; men säg honom på samma gång att hvad jag nu har att tala med honom om icke tål det ringaste uppskof.s Betjenten gick och återkom, denna gång med tillåtelse för den uppvaktande att inträda. Grefven stod midt på goltvet och hans ansigte tillkännagaf ingen synnerlig belåtenhet med detta besök. Ah, det var mycket roligt att få se er, min bäste herr byggmästare, yttrade likväl grefvens mun; hur står det till i Danderyd? är det många nybyggnader der? hur slår skörden till i år? och hvad är det som tillskyndar mig äran af min herres besök? Sedan Pettersson nöjaktigt besvarat de första frågorna, tog han nu till med den sista i ordningen och började sålunda: Herr grefven täcktes i fjol somras visa mig mycken ynnest och det är minnet deraf som uppmuntrat mig att vända mig till herr grefven i en vigtig sak. Som Törer allenast er, som jag vill förmoda? frågade grefven med ett underligt uttryck i sin blick. Blott mig, ty det beror naturligtvis på det råd, hvilket jag i denna sak ämnar begära af herr grefven, huruvida frågan kan få någon vidare utsträckning. Så tala då, min herre! Byggmästaren framtog ur sin frackficka en pappersrulla, uppvecklade den, drog derutur, ett ark och lemnade detta till grefven. I Hvad är det här? mumlade denne, Ögnande på papperet; oett bouppteckningsinstrument, tror jag, efter Sara... Sara Vinkstedt, eller hvad det är för namn... Men Jag belyrar att jag icke känner någon annan Sara in fader Abrahams i Gamla testamentet.n