offer för denna artighet, hvarefter han tog sin
olycklige väms ännu olyckligare älskarinna vid
handen och lemnade med henne för alltid
detta hus.
Sent på aftonen, och sedan han skaffat den
arma qvinnan ett fridfullare hem, återreste
han till Berga, lycklig och nöjd med denna
Stockholmsresa.
Någon af de första dagarne af September
månad samma år, eller ungefär 3 månader ef-
ter mötet i Carl XIII:s torg, lemnade vår bygg-
mästare Berga, tagande åter vägen till huf-
vudstaden. Med honom åkte klockaren Malm,
men hvilken icke följde längre än till Stock-
sunds färja, dit han för ett sjukdomsfall blif-
vit kallad.
När klockaren tog afsked af byggmästaren,
sade han till denne:
Nå, lycka till nu, min kära bror! måtte
je nästa gång vi råkas, få återse dig fullt
elåten och lycklig! Gud vare hos dig och
glöm inte de nya strängarne till mitt gamla
klaver.
Konrad fortsatte allena vägen till Stock-
holm. Anländ dit, gjorde han stor toilett,
begaf sig derefter ånyo ut och stannade först
vid Hasselbacken å Kongl. Djurgården.
I stället för herr Davidssons nuvarande
vackra anläggning, funnos då blott några
enklare byggnader, hvilka sommartiden hyr-
des ut till sommarnöje.
Septemberdagen var ovanligt klar och varm.
Djurgårdens stolta ekar kunde ännu bjuda på
en ljuf och behöflig skugga.
Men vår byggmästare tycktes denna gång
icke egna någon synnerlig uppmärksamhet åt
denna park, den herrligaste kanske som nå-
gon hufvudstad eger.
Fråntog Carl Johan oss den gamla Kungs-
trädgården, så gaf han oss dock i Djurgården
den rikaste ersättning.
Det var uti en af de till sommarnöje ut-
byrda byggnaderna som vår byggmästare
trädde in och mötande i tamburen en betjent,