Jag vet det, min herrev, svarade grefver
I djupt upprörd; oeh ni har länge egt mir
hela aktning... Jag har läst de bref n
skrifvit. till en viss person... en bror, en
d far skulle icke hafva handlat med mera takt
och urskilning än ni har gjort... Gifve
Gud, att de bref, som samma person tillskrif-
vit er, röjde detsamma! ...- Ja, herre, jag
kunde icke neka henne denna tröst i hennes
lidande som blef större än jag kunnat dröm-
ma om, helst hon lofvade mig att aldrig återse
eller tala med er; och hon har hållit sitt löfte.
Grefven visste således icke af det mållösa
mötet i Carl XIII:s torg; men detta var också
för obetydligt för att kunna rubba familje-
konventionen.
Efter en stunds tystnad tog Pettersson åter
till ordet och sade:
Allt beror således af det råd ni gifver mig,
hr grefve; ty lemnar jag ert hus utan lyckan,
så återvänder jag också till mitt eget utan
guld.
Grefven teg, djupt försänkt i sina tankar.
Hvad. tänkte han på? Kanske på det gyllene
hjulet under lyckans, fot och hvilket höll på
att rulla bort, eller på sitt enda barn, som af-
tynade midt under hans ögon och äfven höll
på att försvinna, Troligtvis tänkte han på
eggedera delarne.
Slutligen fattade han ringklockan, vid hvars
ljud betjenten inträdde.
Bed fröken vara god och genast komma
in till mig,, var hans ordre -till-betjenten.
Och Marie Louise kom och. ...
Fem minuters svimning, tio minuters gläd-
jetårar, med ett och annat knäfall för en öm
älskande far, och sedan — tio timmars de öm-
maste hviskningar, de ljufvaste narn, dessa
timmar kortare än de tio minuterna, kor-
tare än de fem.
Så slutades denna dag.
Man bör handla som man talar,, yttrade
grefven till sina ståndsbröder och vänner;
sjag har gjort ett stort och tydligt offer åt ti-
dens liberala. idger. :
När klockaren Malm en dag kort efter bröl-