Detta kan vara sannt nog, men... mer
som jag på förhand icke vet om det står
min makt att göra det gagneligt, så har Jag
tänkt att icke göra bruk af detta testamente.
och i sådant fall blir Sara Vinkstedts hela
qvarlåtenskap dana-arf eller statens egendom.
Hvad ! ropade grefven förvånad; ni skulle
vilja skänka staten hela denna enorma förmö-
genhet!... men att skänka staten nå ot, det
är desamma som att skönka ingen, oc ingen
tackar ingen.
Jag har aldrig hört, att den lycka, blotta
rikedomen skänker, skall vara särdeles stor...
och för öfrigt, herr grefye, skall man då al-
drig. kunna göra något godt här i verlden
utan att påräkna tacksamhet ?
Så säger. visserligen hela verlden, men
hvem gör det? -
Grefve X hade rätt. Sjeolf påpekar man
gerna källan, hvarutur det goda flutit som
verlden har att täcka oss för; man vill gerna
visa solen på satima gång som dess strålar.
Hör man icke de bästa menniskor bestän-
digt klaga öfver likars. otacksamhet?- Och
hvem vill göra något för otacksamheten?
Coriolanus, som offrar sig för ett otacksamt
fädernesland, är större än Regulus som dör
för ett tacksamt.
sJag offrar icke myckets, svarade byggmä-
staren, ty jag offrar blott hvad jag för trenne
månader sedan icke egde, och hvad: jag då
egde var mer än nog för ett ensligt och gläd-
jelöst lif... Mitt beslut är derför fattadt och
blott en efida omständighet kan rubba det.x
Och det är? frågade grefven -med stor
förlägenhet.
Guldet kan jemna mycket här i verldens,
yttrade Petterson, soch, ehuru det aldrig är
lyckan sjelf, så är det likväl någon gång det
hjul, hvarpå hon ilar... För tre månader
sedan skulle jag icke hafva beträdt-er trö-
skel, herr grefve, ty om jag också icke kan
hylla fördomens makt, - så finnes kanske lik-
väl någon sida deraf som man något bör re-
spektera och mitt samvete säger mig att jag
tespekterat den.