terrab atterna eller uti parkens mycket tysta aller. Ett byggnadsarbete åstadkommer merändels mycken omvexling. Yxans hugg, sågens rasslande, arbetsfolkets prat, allt framställer en tafla af lif, som isynnerhet på den eljest så stilla landsbygden väcker uppmärksamhet och bjuder på förströelse. Fivissorligen blef vår byggmästare icke mera juden på middag eller på någon annan större tillställning hos grefve 44, ty en enda middag hos en sådan matador kan ju vara nog för en landtbyggmästares hela lif; men en och annan gång kunde han i förbigående bli inviterad på en kopp tå eller ett glas vinkallskål, men ofta gick grefven ned till nybygnaden och kunde långa stunder språka med byggmästaren, begge förtroligt sittande å samma bjelke. bland satt äfven fröken Marie Louise bredvid dem på bjelken. . BiDet var ej underligt om vid sådana tillfälfn den unge mannen tyckte att den gamla t-mrade furan fick nytt lif, fick nya grenar, nya löf och blommor, blef, med ett ord, så herrlig, att det verkligen varit synd att lägga den in i väggen till ett bränneri. Och kanske tyckte Marie Lonise detsamma. jTrots timmerstaplarne och spånhögarne omring dem samt den högvälborne faderns något besvärliga närvaro, sutto likväl de unga ti som uti en af tallösa guirlander smyckad löfhydda, hvilken, såsom ett verk blott af fantasien, icke kunde vara utsatt för den yttre verldens åverkan. Så länge känslan ännu utan namn och orå hvilar i våra bröst, blommar hon sitt herrligaste lif, fyller hela vårt inre med sitt väörande doft, ger näring åt vårt lugn och lit t våra dygder. Men gif henne ord, låt vinden sprida detta ord ut kring verlden, denna verld som men