terrab atterna eller uti parkens mycket tysta
aller. Ett byggnadsarbete åstadkommer mer-
ändels mycken omvexling. Yxans hugg, så-
gens rasslande, arbetsfolkets prat, allt fram-
ställer en tafla af lif, som isynnerhet på den
eljest så stilla landsbygden väcker uppmärk-
samhet och bjuder på förströelse.
Fivissorligen blef vår byggmästare icke mera
juden på middag eller på någon annan större
tillställning hos grefve 44, ty en enda mid-
dag hos en sådan matador kan ju vara nog
för en landtbyggmästares hela lif; men en
och annan gång kunde han i förbigående bli
inviterad på en kopp tå eller ett glas vin-
kallskål, men ofta gick grefven ned till ny-
bygnaden och kunde långa stunder språka
med byggmästaren, begge förtroligt sittande
å samma bjelke.
bland satt äfven fröken Marie Louise bred-
vid dem på bjelken. .
BiDet var ej underligt om vid sådana tillfäl-
fn den unge mannen tyckte att den gamla
t-mrade furan fick nytt lif, fick nya grenar,
nya löf och blommor, blef, med ett ord, så
herrlig, att det verkligen varit synd att lägga
den in i väggen till ett bränneri. Och kan-
ske tyckte Marie Lonise detsamma.
jTrots timmerstaplarne och spånhögarne om-
ring dem samt den högvälborne faderns nå-
got besvärliga närvaro, sutto likväl de unga
ti som uti en af tallösa guirlander smyckad
löfhydda, hvilken, såsom ett verk blott af
fantasien, icke kunde vara utsatt för den yttre
verldens åverkan.
Så länge känslan ännu utan namn och orå
hvilar i våra bröst, blommar hon sitt herrli-
gaste lif, fyller hela vårt inre med sitt vä-
örande doft, ger näring åt vårt lugn och lit
t våra dygder.
Men gif henne ord, låt vinden sprida detta
ord ut kring verlden, denna verld som men-