AA
man sig ut i fria luften. Der hade vår bygg-
mästare den icke lätta uppgiften att ensam
roa alla; men, en landets som, var han hem-
mastadd i alla de oskyldiga idrotter, som ut-
föras under Guds fria himmel, och blef un-
derhållande från början till slut.
räDet syntes nästan som hade Marie Louise
denna dag med flit icke velat bjuda någon
annan ung kavaljer, på det att hennes f. d.
värd måtte utan medtäflare vinna dagens hela
pris. Korteligen, ungresen på Berga måste
visa en hel hop af sina könster.
itäHon tänkte till och med be honom slå kul-
lerbyttor och hjula, emedan akrobatiska kon-
ster företrädesvis äro i den förnäma verldens
smak; men hjula och slå kullerbyttor i stärkt
hvit halsduk och svarta kläder, vore kanske
för äfventyrligt.
Deremot fick han mer än gerna krossa stjer-
nan med sin boll och strypa solen med sin
lyra, hvilket han också nästan gjorde. Med
ett ord, han genomgick med ära riddarprof-
vet och blef allas favorit.
Också när dagen och dess glädje voro slut,
yttrade en vänninna till Marie Louise: Vet
du, det är en alltför söt och hygglig karl...
den der byggmästaren är verkligen sjelf nå-
got att bygga på.
Några dagar derefter red Konrad Pettersson
till Ensta och skyndade in i sin vän Petter
Alms sängkammare. Denne låg och var myc-
ket sjuk.
Men hur är det då med dig igen, stackars
Petter ? frågade Konrad, tagande plats vid
sängkanten.
Dåligt som du ser,, svarade Alm; men
tack för ritningen till mitt stall!... dock,
det hade kanske varit lämpligare om du i
stället skickat mig en ritning till någon liten
Symjgnosvård på Danderyds kyrkogård, ty dit