STOCKHOLM, den 28 Jan.
Den organ, som ryska regeringen numera l
företrädesvis begagnar för meddelanden tilll.
den europeiska allmänheten, Le Nord il
Brissel, har med anledning af den mellan
Sverge-Norge :och vestmakterna afslutade trak-
taten samt de tillvitelser som blifvit mot Ryss- I
land gjorda med anledning af och i samman-
hang med denna traktat och specielt i det
svensk-norska cirkuläret af den 18 December,
innehållit några artiklar, som gå ut på att
gendrifva beskyllningen mot Byssland för
omättlig eröfringslystnad. Ryssland — heter
det — är allsicke eröfrande till sin natur;
när det har kämpat och underlagt sig länder,
som hört under andra kronor, så har det va-
rit absolut nödvändigt; det har endast skett
för att bevara Rysslands oberoende och för
att med detsamma återförena besittningar,
som under ogynnsamma omständigheter gått
för detsamma förlorade. Peter den store
återgaf åt Ryssland dess gamla besittningar
vid Östersjön(!). Katarina II återtog de
gamla besittningarne i vester och söder. Den-
na furstinnas regering var den sista regering
i Ryssland som kan kallas krigisk, ty Ryss-
land hade nu återvunnit sina gamla gränser.
Pauls och Alexander I:s ansträngningar gingo
förnämligast ut derpå att återställa den eu-
ropeiska jemvigten, som var hotad genom
Frankrikes segrar och omåttliga förstoring.
,Hvad de förvärfvade sig utgjorde endast en
nödvändig komplettering till: deras företrä-
dares eröfringar. Besittningen af Finland,
för hvilken Sverge blef på det fullkomliga-
pste sätt ersatt genom förvärfvandet af Norge (!),
,var nödvändig för försvaret af S:t Petersburg,
Ingermanland och Estland; besittningen af
Bessarabien för de ryska gränsprovinsernas
säkerhet. Det ligger en så hög grad af
oförskämdhet och en sådan förutsättning af
rullkomlig okunnighet i historien uti dessa
påståenden, att det icke ens fallit någon fransk
celler engelsk tidning in att allvarsamt upp-
taga dem till vederläggning. Deremot har
,Times af ett bref från Petersburg till Le
Nord, hvari man sökt framställa de finmark-
ska gränsstridigheterna såsom en fråga, som
dels vore obetydlig dels gammal och utan
samband med nutidens politiska intressen, ta-
git sig anledning till en artikel, som vi anse
oss böra in extenso meddela:
Rysslands press är nästan lika förslagen
som dess diplomati och lika ihärdig som dess
vapen. Den bålde kämpen Le Nord har gla-
git upp sitt tält inom fiendens egna gränser,
och midt ibland proklamerade motståndare
förfäktar han; den Jä aste sak med de mest
ohållbara argumenter. Det älsklingstema hvar-
till den ryska tidningen ständigt Sterkommer,
är orättvisan af att vilja tillägga Ryssland nå-
sra ärelystna planer. . Denna sällsamma vill-
farelse, heter det, har blifvit kringspridd i
Europa af flyktingar. Den har utöfvat ett
obegripligt. inflytande på kabinetter, af hvilka
man kunnat: vänta att de skulle vara bättre
underrättade. Ludvig Philip begagnade Po-
len som ett lystringsrop, ända tills Frankrike
och de som hemta sin visdom derifrån verk-
ligen trodde att Kosciuskos land lidit någon
orätt. England, med sina meetings och sina
tidningar, upptog. begärligt och kringspridde
det demokratiska giftet. Två stater gränsa
i norr och i söder till det ryska områ-
det. För båda har verlden skapat ogrun-
dade farhågor. Turkiet å ena sidan, och
Sverge och Norge å den andra, hafva al-
drig varit i fara för Rysslands inkräktnings-
lusta; likväl hafva de, genom de olyckliga
verkningarne af vesterns fördom, blifvit loc-
kade att deltaga i ligan mot deras granne och
naturlige vän. Den ene är i öppet krig med
czaren, den andre tör nog en vacker dag råga
måttet af otacksamhet och uppenbart ansluta
sig till de allierade. Det är framför allt med
hänseende till de skandinaviska konungarike-
na, som Le Nord är angelägen om att upp-
lysa verlden. Rysslands förmodade planer,
som varit förevändningen för den nyligen af-
slutade konventionen, visas vara blotta illu-
sioner, tillskapade af en grundlös afundsjuka.
Czarens företrädare hafva aldrig nyst någon
önskan att utsträcka sin gräns till Atlantiska
hafvet; deras intriger för att erhålla en is-
fri hamn på norska kusten äro blott en upp-
finning af Rysslands fiender.
Det fordras ett visst mod för att försvara
ett sådant påstående. De flesta personer hafva
sett en karta som utvisar ryska rikets tillväxt.
En fläck omkring Moskwa är den kärna kring
hvilken efter hvarandra följande eröfringspe-
rioder afsatt ett ständigt växande lager af
eröfrade provinser. Gränsländerna af det
omåttliga riket utmärkas af årtal som ligga
inom de sista hundra åren. Georgien, vestra
kusterna af Kaspiska hafvet, paschali-
katet Akhalzik representera de asiatiska
rikenas förluster. Hela norra kusten af
Svarta hafvet har en gång lydt under Por-
ten. Eröfringen af Krim, Octschakoffs be-
sittningstagande, stormningen af Ismail, inta-
gandet af Bessarabien och Donaudeltat äro
vigtiga händelser i historien. Om Polen be-
höfva vi icke tala. Hvilka fel dess regering
ock haft eller hur ostadigt dess folk ock va-
rit, så har dock verlden för längesedan fällt
sin dom. Stora nationer hafva under de sed
naste hundra åren begått månget brott, mer
de successiva delningarne af en olycklig euro-
peisk stat är man allmänt ense om;att sätta
främst på nedrigheternas lista. Om Sverge och
Norge bedömde czarerna blott och bart efter
deras handlingar i. andra. länder, skulle de
redan deraf. ha va tillräckliga skäl till miss-
tro och ovilja. Men Syerge har sjelft hafi
sina bittra erfarenheter. Ännu i mannaminne