—— — — — — — — —(Iasändt.) En uti Aftenbladet införd nppsats, med anledning af den sednast skedda, i vårt land hittills ovanliga medaljutdelningen, visade sig kort derefter hafva ådrsgit sig hr kammarherren O. M. Björnstjernas uppmårksamhet, såsom ett för honom alltför påfallande bevis å befogenheten af den missbelåtenhet med svenska tryckfrihetens missbruk, hvaröfver han till svenska folkets allvarliga begrundande ansett sig böra öfverföra den franske generalen Canroberts, för oss svenskar naturligtvis i hr kammarherrens tankar särdeles tänkvärda ogillande. Det ingår ingalunda uti vårt föreställningssätt, ast man behöfver eller ens bör besvära publiken med vidlyftiga gendrifningar och försvar för framställda anmärkningar eller för allmänna tankesatser. Vi ämna således icke heller denna gång företaga något sådant, då vi med fullkomlig trygghet öfrerlemna åt det stora fiertalet af svensk allmäzhet att med anledning af hr kammarherren B:s yttrande dömma emellan hans ooh vårt sätt att skilja emellan tryekfrihetens bruk och missbruk. Vi vilja blott tillåta oms ait i största korthet anföra några menlöse ursäkter för de af hrkamnaarherrer oss tillagde okunnigheter. Först och främst måste det tillåtas oss förklara, att visannerligen iekeo visste och ännu ieke veta huru vi skulle kommit till kännedom om att generalerna Cederström oeh Edenhjelm varit de först med den ifrågavarande medaljen si till sägandes benådade, då sådant aldrig varit nämdt i tidningarne oeh då det var ifrån dessa vi hemtat underrätelsen om det stora riddarslaget, hvars lämplighet vi haft förmätenheten att elika med hr B. bedömma. Att vi ieko visste, eller ihågkommo att Waterloemedaljen äfven under den sednaste tiden varit utdelad i England har blifvit oss lagdt till last; och att vi icke derifrån hemtat någon uti hr kammarherrens ögon skälig tillsmpning på förevarande förhållande hes oss, ursäkta vi dermed att engelsmännens högmod öfver slaget vid Waterloo säkerligen för den opartiske betraktaren företer en helt annan kategori än svenska allmänhetens erinringar om 1812 års svensk-ryska politik. Att hr B. tagit affär på vår lilla uppsats förundrar oss på intet vis, och som vi redan tagit osa friketen ytiras så dömmer allmänheten ersellan hans åsigter