mu ——— — J —j—-V ?—X 4O?m — ——-— -——m —— ——— — — — —— —-—-—— ——— upptåg måste, om de för honom skulle vara intressanta, åtföljas af musik: om vi, han och jag, buro våra leksaker från ett rum till ett annat, måste alltid den, som gick ledig, dervid sjunga och spela en marsch. Men före denna tid, innan han började med musiken, var han så road af hvarje upptåg, som kryddades med en smula skämt, att han derför glömde både mat och drick och allt annat med. Efter som jag, som ni vet, sällskapade med honom, blef jag honom så ytterst kär, att han ofta tio gånger om dagen frågade mig, om jag hölle honom kär, och då jag stundom, äfven blott på gyckel, förnekade det, stodo honom genast klara tårar i ögonen, så ömt och så välvilligt var hans goda hjerta. Andra frågan, huru han som barn betedde sig mot fullvuxna, då de beundrade hans talang och konst i musik? Då förrådde han verkligen ingenting mindre än stolthet och ärelystnad: ty dem hade han aldrig bättre kunnat tillfredsställa, än om han spelat för folk, som föga eller alls intet förstodo musik, men han ville aldrig spela annat än då hans åhörare voro stora musikkännare, eller man måste åtminstone bedraga honom och utgifva dem för sådana. Tredje frågan, hvilka vetenskapliga sysselsättningar han mest tyckte om? Svar: Häri lät han leda sig, det var honom nästan detsamma hvad man gaf honom att lära, han ville blott lära och öfverlemnade valet åt sin innerligt älskade far, hvilket fält han än uppdrog honom att bearbeta; det syntes som hade han förstått, att han i verlden icke kunde finna någon lärmästare, än minaoch om du satte dig vid klaveret eller eljest befattade dig med musik, så understod sig ingen det minsta gyckel med dig. Ja du var till och medi dina anletsdrag så allvarsam, att många förståndiga personer med anledning af den för tidigt framträdande talangen och dina ständigt allvarsamma, tankfulla anletsdrag fruktade att du ieke skulle lefra länge.