mu ——— — J —j—-V ?—X 4O?- m — ——-— - -——m —— ——— — — — —— —-—-—— ———
upptåg måste, om de för honom skulle vara
intressanta, åtföljas af musik: om vi, han och
jag, buro våra leksaker från ett rum till ett
annat, måste alltid den, som gick ledig, der-
vid sjunga och spela en marsch. Men före
denna tid, innan han började med musiken,
var han så road af hvarje upptåg, som kryd-
dades med en smula skämt, att han derför
glömde både mat och drick och allt annat
med. Efter som jag, som ni vet, sällskapade
med honom, blef jag honom så ytterst kär,
att han ofta tio gånger om dagen frågade
mig, om jag hölle honom kär, och då jag
stundom, äfven blott på gyckel, förnekade
det, stodo honom genast klara tårar i ögo-
nen, så ömt och så välvilligt var hans goda
hjerta.
Andra frågan, huru han som barn betedde
sig mot fullvuxna, då de beundrade hans ta-
lang och konst i musik?
Då förrådde han verkligen ingenting min-
dre än stolthet och ärelystnad: ty dem hade
han aldrig bättre kunnat tillfredsställa, än
om han spelat för folk, som föga eller alls
intet förstodo musik, men han ville aldrig
spela annat än då hans åhörare voro stora
musikkännare, eller man måste åtminstone be-
draga honom och utgifva dem för sådana.
Tredje frågan, hvilka vetenskapliga syssel-
sättningar han mest tyckte om?
Svar: Häri lät han leda sig, det var ho-
nom nästan detsamma hvad man gaf honom
att lära, han ville blott lära och öfverlemnade
valet åt sin innerligt älskade far, hvilket fält
han än uppdrog honom att bearbeta; det syn-
tes som hade han förstått, att han i verlden
icke kunde finna någon lärmästare, än min-
aoch om du satte dig vid klaveret eller eljest be-
fattade dig med musik, så understod sig ingen det
minsta gyckel med dig. Ja du var till och medi
dina anletsdrag så allvarsam, att många förstån-
diga personer med anledning af den för tidigt
framträdande talangen och dina ständigt allvar-
samma, tankfulla anletsdrag fruktade att du ieke
skulle lefra länge.