lande penna. I sin, sednaste skizz vidrör BN utveh-
de många obehagen i denna tjusande nätur, Hvilka;
ofta stegras till verkliga plågor. Några af dessa trd-
pikländernas -plågoris. meddela yi här; efter den om-
talte resandens berättelse, våra läsare. Kanske skall
en teekhinig häraf äfven -göra Bitt lilla tills ätt bi-
bringa dem; sohr äro! missnöjda, med förhållandena! ik
hemlandet, ; en viss,.dosis, belåtenhet och göra den
det nordeuropeiska lifvets små vedervärdigheter mera,
drägliga:
I dån heta regnregionens flora förekömiåai Cen:
tralarherika icke Plott-!örter Hed: detstarkaste Bift,
utan äfven sådana plantör;ssomövid denringaste: ber
röring förorsaka en brännande smärta och till o
med åstadkommy utslag på huden. Antalet af atEr
beväpnade vexter är mellan tropikerna oändligt störke.
än i de nordliga regionerna. Man finner dem isyh-.
nerhet bland mimoserna; bromelierna, agaverna oh:
eakteernas På hvarje jagtexkirsion,) hvarje färd er
mom någon! ovägad, skogstrakt ;har man sina små
danden att uthärda. Dock äro alla de vedery ärdig-
heter den i skogarne vandrande röner från den ve-j
getabiliska verlåbn icke att jemföra med de anfall;
som höta honom från djurriket.
De stora rTofdjuren af kattslägtet äro de minst fart .
liga. Den största och blodtörstigaste blasd de I
Amerika, Jaguaren, är öaktadt sin styrkaioeh vi -
höt ett fegt, menniskoskyggt djur. Hah döljer sig
om dägen i de tätaste skogssnåren och flyr till och
med grannskapet af den ensligaste skogshydda, det
förstå han vädrar menniskör. Enligt trovärdiga in-
tyg från flere af landets invånare skal aldrig hågot
fall hafva förekommit då jagiared angripit en full
vuxen menniska utan att ha bliffit retad. Han flyrd:
undan jägaren så länge det är honom! möjligt, och
Arifven till det yttersta, tager han alltid sin reträtt
upp på de högsta träden. Blott då gör haånett vild:
motstånd, när hundarne afskurit honom hvarje utväg
till flyet. Ännu finnas i dessa Pinder temligen många
Jjaguarer, särdeles i närheten af gräsöcknarne -
Stilla hafvet. i Men de angrips der endast de svåga-
ste bland så väl vildmarkens söm hjordårnes djur,
och det är till och med sällsynt ättde våga sig ipå
fullvuxna hästar eller kor. Annu fegare oeh : mån-
Biskoskyggare är puman, eller det amerikanska le
jonet, söm änhu mer än jaguaren vet att gömma kigs
undan i de tätåste skogssnåren. Vida mer frukthn;
än för alla dessa rofdjur af kattslägtet, känner fjä-
gåren för de stora piggsvinen, Kvilka alltid visa kig
skocktals och i sjelfva verket! äro ganska farliga il
fall de retås. I
I Centralamerika finnas ormar af de giftigaste ar-
ter, euuru de sällan påträffas; emedan de gömma jr
under buskar eller kullfällnX tråd, på de tätastestä
len i skogen. Den sydamörikänska skällerorrhen
(Crotalus durissus), som icke besitter der nordambrir
Känskas praktfulla teckning på ryggen, förekomiher,
mera i reg förra, på sten rika tråkter; än i dko-
gare en är bland allå ormar landet. den minst
Ktade. Vida giftigare och hästan alltid? dödahde,
ar Bettet. af de åtskilliga arter af hHuggormar! gor J,
man funer ide östliga skögstrakterna åf Cösta Rica.
DE tvenne farligaste bland dei Heta på mfvdingar-
nEs språk toböba och tulebra delVsangre. DEN hvars
bett hastigast dödar; är döck demmed praktfullfårg.
målning och sirliga teckhingar pfyddä s! ki Blaps
eller korallormen, som synnerligast förekbrmfer le;
fydvestliga kustträkterna af Guatemala. Den Miga
ger för det mesta? trög och stillä på fuktiga stålen,
men är så giftig att dess bett inom tio minuter idö-
dar n nienniska, och Smärre jur näst at Ogonbliek-
ligen,
Men åont större skräck känsd infödihgarne i des-
så traktör för ex orm, deh de? Benämha el tdnil.
Sjelf har jag aldrig sett detta lörm. Efter beskrif-
ning tycks den våra en Trigonöceephalut-ärt: Sr
bett skall icke vara så Hastigt dödande sont kotall?
ormens, mön Också ligger den icke så trögsom iden
sistnämnde, utan skall Hafvå den fatala egenhbten
att, liksom den bekanta Trigonocephatus lanceolhtus,
störta7sig på menniskör: som kömma i dess närhet.
Den är för öfrigt der mest sällsynta af alla 2
ormar i Centralamerika, och oaktadt alla bemöllan-
den kunde jag icke förskaffa mig ect enda exeniplar
af detta slägs reptiler. :
: Den bedröfligaste skuggsidan af lifvet i tropikernas
skogar är den tortyr man har att lida afinsektårna:
Dennå varar hela året om, endast att olika artår art
detta slags plågoandar aflösa? Hvarahdra allt efter
olika årstider ock:lokala förhållanden. Ju fuktigare
luften är, ju fuktigare marken tider trädens grånar,
desto större är: adtalet af mosquitos, sancudos, jehe-
hes) !sardflägor: och andra dipteray somVill! sin ejiga;
pinande, outhärdliga musik: fogavdet:smärtsatnma
stygnet af sinavgaddar. Den som vicka ärs försedd
med: ett bastant musqvitnät och förstäratt konstinäs-
sigt.uppsättar detsamma, kan bereda sig! pågått dessa
små plågoandar icke: skola: lemna Honom en! bnda
timmas sömn, en enda minut af lugn. I många traks
ter är, denna plåga tillyoch medsom degen. öfver all
beskrifning. — Ju torrare deremot väderleken! och
Sskogsmarken äro, i desto större mängd visa sig
de: små: spindellika trädlössen, som. vid den ringaste
beröringaf en buske haka sig fast vid vandrärens
kläder och. bita sig in i håns hud.
Vi skulle kunna nämna, ett stort antal ännu flöra
dylika plågoandar i skogarne doch på de fuktiga hafs
kusterna. zDe talrikaste deribland äro myrorna, som
;nied sit härgångna? glupskhet nära nog, bringa den
isamlandegZnaturforskären till förtviflän. I för åga
att åstadkomma kroppslig sråärta står larfven af -en
phalenasart oöfvertruffad. - Den är försedd med ut-
växters liknande törntaggar,. som vid den ringaste
beröring örfsakaen plåga, hvilken, ifall landets span- Ål
ska herrskare ander inqvisitionens blomstringspdriod
haftisig dembekaunty säkerligen äf dem skulle blifvit
använd som en välkommen förstärkfilng i ocj AN ög 1!
lens
HjAfven: djuren hafva mycket att lida af insekternas
asfäktdingaris De tlodsugaände läderlapparse är på
pLlanoss enplåga för hjordarne och en skräck för
landtmådnenderstädes: På grässlätterna vid Guåna-
castesiistaten CostacRica förekommer enstor jord-
spindel, som årliged förstör handratals hästar he
a
att stingar demi fötternd! Stynget åstadkommer
nemligen en elakärtad inflammation ifoten, som
digen vållar: hofvens saffallande:
Mindre sallmänt förekomma de fröktabsvärda h m-;
Sökelserna. af: de vandrande. gräshopporna. -Tallmän-
sket sräknass endas tatvå besök: af:demoyå hvart Hun-.
dräde:år.seMenschafvdå de engång infunnit sigh så:
fortfara de medsida bärjnihgatöunder tre till fyra
årsefter. hvarandra, ochsförsvinnå derpå plötsligt ar
obekanta.orsaker; sedam!de-trotsat användandet af:
alla möjliga menskliga förstörelseniedels- Denna lands- -
plåga inställde gig tyvärr under! tårt: vistande i Cen-
tralamerika :iåren (1853 och 1854:-:Som vänligt för-
orsakade (den fullkomlig missväxt och thyjåtföljahde.
hungersnöd... Gräshopporna--kommot:flygande s er
ifrån i molnl ka skaror. i D8 utbredde sig förstöfver
CostasRica-och:Nieäragua och visade sig: ett halft
år derefter i. San Salvador,!Honduräs och Giatemihla.
Närsvärmarne af dessa bevingade demoner sähka
sig mot jorden; låta de höra ett egendomligt, bur-
vände buller: -YEndastenoöck annad mindre svårm;
föfirrade:sig till) de högretsAndesregiöhefiia; 41 till;
5000 fotiöfvershafvet, och besökte till öch Med Gua-
temalaå Höfländer; men drog? sig) sedän åter tillbaka
till de lägre, varmareregionerna. Gräshopporna fort-
panta sig i tre generatioher om året, dch deras yägel
kryper: ock höppar omkring på buskar och tråd jun-
der tre månaders tid). efter hvats?förlöopp de järo
fullt. utvuxna och försedda mtd vingar. Dä höjd de
sig plörsligt lutistora svarar högt upp idluften och
sväfyvå med: ett! bräsandbordån hän öfver urskogen,
hvarefter devrästan! alltid slå ned på öppna en vilda
ut-
me nr
ty de föredraga de odlade växterna framför den vilda
skogsvegetätionen oci håna förstadå tillgodo
deåma: sednare sedan de fullkomligt rkarjatj en
pantage.
oöfvorskådliga massor, af många tusen niillioper;
säl a ff KA a RP RR