lande penna. I sin, sednaste skizz vidrör BN utvehde många obehagen i denna tjusande nätur, Hvilka; ofta stegras till verkliga plågor. Några af dessa trdpikländernas -plågoris. meddela yi här; efter den omtalte resandens berättelse, våra läsare. Kanske skall en teekhinig häraf äfven -göra Bitt lilla tills ätt bibringa dem; sohr äro! missnöjda, med förhållandena! ik hemlandet, ; en viss,.dosis, belåtenhet och göra den det nordeuropeiska lifvets små vedervärdigheter mera, drägliga: I dån heta regnregionens flora förekömiåai Cen: tralarherika icke Plott-!örter Hed: detstarkaste Bift, utan äfven sådana plantör;ssomövid denringaste: ber röring förorsaka en brännande smärta och till o med åstadkommy utslag på huden. Antalet af atEr beväpnade vexter är mellan tropikerna oändligt störke. än i de nordliga regionerna. Man finner dem isyh-. nerhet bland mimoserna; bromelierna, agaverna oh: eakteernas På hvarje jagtexkirsion,) hvarje färd er mom någon! ovägad, skogstrakt ;har man sina små danden att uthärda. Dock äro alla de vedery ärdigheter den i skogarne vandrande röner från den ve-j getabiliska verlåbn icke att jemföra med de anfall; som höta honom från djurriket. De stora rTofdjuren af kattslägtet äro de minst fart . liga. Den största och blodtörstigaste blasd de I Amerika, Jaguaren, är öaktadt sin styrkaioeh vi höt ett fegt, menniskoskyggt djur. Hah döljer sig om dägen i de tätaste skogssnåren och flyr till och med grannskapet af den ensligaste skogshydda, det förstå han vädrar menniskör. Enligt trovärdiga intyg från flere af landets invånare skal aldrig hågot fall hafva förekommit då jagiared angripit en full vuxen menniska utan att ha bliffit retad. Han flyrd: undan jägaren så länge det är honom! möjligt, och Arifven till det yttersta, tager han alltid sin reträtt upp på de högsta träden. Blott då gör haånett vild: motstånd, när hundarne afskurit honom hvarje utväg till flyet. Ännu finnas i dessa Pinder temligen många Jjaguarer, särdeles i närheten af gräsöcknarne Stilla hafvet. i Men de angrips der endast de svågaste bland så väl vildmarkens söm hjordårnes djur, och det är till och med sällsynt ättde våga sig ipå fullvuxna hästar eller kor. Annu fegare oeh : månBiskoskyggare är puman, eller det amerikanska le jonet, söm änhu mer än jaguaren vet att gömma kigs undan i de tätåste skogssnåren. Vida mer frukthn; än för alla dessa rofdjur af kattslägtet, känner fjägåren för de stora piggsvinen, Kvilka alltid visa kig skocktals och i sjelfva verket! äro ganska farliga il fall de retås. I I Centralamerika finnas ormar af de giftigaste arter, euuru de sällan påträffas; emedan de gömma jr under buskar eller kullfällnX tråd, på de tätastestä len i skogen. Den sydamörikänska skällerorrhen (Crotalus durissus), som icke besitter der nordambrir Känskas praktfulla teckning på ryggen, förekomiher, mera i reg förra, på sten rika tråkter; än i dkogare en är bland allå ormar landet. den minst Ktade. Vida giftigare och hästan alltid? dödahde, ar Bettet. af de åtskilliga arter af hHuggormar! gor J, man funer ide östliga skögstrakterna åf Cösta Rica. DE tvenne farligaste bland dei Heta på mfvdingarnEs språk toböba och tulebra delVsangre. DEN hvars bett hastigast dödar; är döck demmed praktfullfårg. målning och sirliga teckhingar pfyddä s! ki Blaps eller korallormen, som synnerligast förekbrmfer le; fydvestliga kustträkterna af Guatemala. Den Miga ger för det mesta? trög och stillä på fuktiga stålen, men är så giftig att dess bett inom tio minuter idödar n nienniska, och Smärre jur näst at Ogonbliekligen, Men åont större skräck känsd infödihgarne i desså traktör för ex orm, deh de? Benämha el tdnil. Sjelf har jag aldrig sett detta lörm. Efter beskrifning tycks den våra en Trigonöceephalut-ärt: Sr bett skall icke vara så Hastigt dödande sont kotall? ormens, mön Också ligger den icke så trögsom iden sistnämnde, utan skall Hafvå den fatala egenhbten att, liksom den bekanta Trigonocephatus lanceolhtus, störta7sig på menniskör: som kömma i dess närhet. Den är för öfrigt der mest sällsynta af alla 2 ormar i Centralamerika, och oaktadt alla bemöllanden kunde jag icke förskaffa mig ect enda exeniplar af detta slägs reptiler. : : Den bedröfligaste skuggsidan af lifvet i tropikernas skogar är den tortyr man har att lida afinsektårna: Dennå varar hela året om, endast att olika artår art detta slags plågoandar aflösa? Hvarahdra allt efter olika årstider ock:lokala förhållanden. Ju fuktigare luften är, ju fuktigare marken tider trädens grånar, desto större är: adtalet af mosquitos, sancudos, jehehes) !sardflägor: och andra dipteray somVill! sin ejiga; pinande, outhärdliga musik: fogavdet:smärtsatnma stygnet af sinavgaddar. Den som vicka ärs försedd med: ett bastant musqvitnät och förstäratt konstinässigt.uppsättar detsamma, kan bereda sig! pågått dessa små plågoandar icke: skola: lemna Honom en! bnda timmas sömn, en enda minut af lugn. I många traks ter är, denna plåga tillyoch medsom degen. öfver all beskrifning. — Ju torrare deremot väderleken! och Sskogsmarken äro, i desto större mängd visa sig de: små: spindellika trädlössen, som. vid den ringaste beröringaf en buske haka sig fast vid vandrärens kläder och. bita sig in i håns hud. Vi skulle kunna nämna, ett stort antal ännu flöra dylika plågoandar i skogarne doch på de fuktiga hafs kusterna. zDe talrikaste deribland äro myrorna, som ;nied sit härgångna? glupskhet nära nog, bringa den isamlandegZnaturforskären till förtviflän. I för åga att åstadkomma kroppslig sråärta står larfven af -en phalenasart oöfvertruffad. Den är försedd med utväxters liknande törntaggar,. som vid den ringaste beröring örfsakaen plåga, hvilken, ifall landets spanÅl ska herrskare ander inqvisitionens blomstringspdriod haftisig dembekaunty säkerligen äf dem skulle blifvit använd som en välkommen förstärkfilng i ocj AN ög 1! lens HjAfven: djuren hafva mycket att lida af insekternas asfäktdingaris De tlodsugaände läderlapparse är på pLlanoss enplåga för hjordarne och en skräck för landtmådnenderstädes: På grässlätterna vid Guånacastesiistaten CostacRica förekommer enstor jordspindel, som årliged förstör handratals hästar he a att stingar demi fötternd! Stynget åstadkommer nemligen en elakärtad inflammation ifoten, som digen vållar: hofvens saffallande: Mindre sallmänt förekomma de fröktabsvärda h m-; Sökelserna. af: de vandrande. gräshopporna. -Tallmänsket sräknass endas tatvå besök: af:demoyå hvart Hun-. dräde:år.seMenschafvdå de engång infunnit sigh så: fortfara de medsida bärjnihgatöunder tre till fyra årsefter. hvarandra, ochsförsvinnå derpå plötsligt ar obekanta.orsaker; sedam!de-trotsat användandet af: alla möjliga menskliga förstörelseniedelsDenna lands plåga inställde gig tyvärr under! tårt: vistande i Centralamerika :iåren (1853 och 1854:-:Som vänligt förorsakade (den fullkomlig missväxt och thyjåtföljahde. hungersnöd... Gräshopporna--kommot:flygande s er ifrån i molnl ka skaror. i D8 utbredde sig förstöfver CostasRica-och:Nieäragua och visade sig: ett halft år derefter i. San Salvador,!Honduräs och Giatemihla. Närsvärmarne af dessa bevingade demoner sähka sig mot jorden; låta de höra ett egendomligt, burvände buller: -YEndastenoöck annad mindre svårm; föfirrade:sig till) de högretsAndesregiöhefiia; 41 till; 5000 fotiöfvershafvet, och besökte till öch Med Guatemalaå Höfländer; men drog? sig) sedän åter tillbaka till de lägre, varmareregionerna. Gräshopporna fortpanta sig i tre generatioher om året, dch deras yägel kryper: ock höppar omkring på buskar och tråd junder tre månaders tid). efter hvats?förlöopp de järo fullt. utvuxna och försedda mtd vingar. Dä höjd de sig plörsligt lutistora svarar högt upp idluften och sväfyvå med: ett! bräsandbordån hän öfver urskogen, hvarefter devrästan! alltid slå ned på öppna en vilda utme nr ty de föredraga de odlade växterna framför den vilda skogsvegetätionen oci håna förstadå tillgodo deåma: sednare sedan de fullkomligt rkarjatj en pantage. oöfvorskådliga massor, af många tusen niillioper; säl a ff KA a RP RR