handling det vara må, åligger att, om å hans be-
äran skall fästas afseende, aflemna densamma skrift-
igen och till underskriften bestyrkt af två trovär-
diga personer.
2. En handtverkare med små inkomster men
stora kontributioner, klagar öfver bestämmelsen der-
om, att alla utskänkningsställen skola vara tillslutna
sön- och helgdagar kl: !,8—9 f. m., 10—1 samt
4—6 e. m. Detta har till följd att mången nämde
dagar befinner sig i den största förlägenhet att få
sig en bit mat eller en kopp kaffe. Insändaren hem-
ställer om icke, med tillämpning af samma princip
perukmakare, barberare m. fl. skulle åläggas att ha
sina lokaler stängda, ty det måtte väl vara lika
syndigt att under gudstjenst låta raka, klippa och
bränna sig 0. s. v., som att äta och dricka. Att
återigen tro, att man härigenom åstadkommer en all-
männare kyrkogång, är en enfaldig uträkning, ty ge-
nom hunger och törst gör man ingen till flitig kyrko-
gångare och ännu mindre till bättre kristen.
3. En vördsam förfrågan till Kongl. Poststyrel-
sen af en annan insändare går ut derpå, att såsom
en otillbörlighet anmärka, att tjenstemännen Xvid
postverkets afdelning för ankommande poster årligen
till embetsverken kringsända listor för gratifikatio-
ner, och erinrar med anledning häraf om 44 Kap.
2 S Missgerningsbalken. Efter inhemtad närmare
kännedom i afseende på denna sak (som egentligen
lärer röra de enskilda brefven till tjenstemännen i
Svea hofrätt), kunna vi upplysa insändaren, att K.
M:t genom nådigt bref af den 21 Nov. 1849 fast-
ställt en af generalpoststyrelsen föreslagen allmän
lönereglering för postverkets embets- och tjenstemän,
i hvilken det bland annat heter: Afgiften för af-
läggning och expedierandej af bref från och till de
korrespondenter, de der hvarken hålla posträkning
eller lösväskor, ingår under samma kategori som arf-
vodet för lösväskor, och kan således lika litet som
detta. af postverket kontrolleras eller till detsamma
indragas.