stänger tredje mans genom inteckning eller
å annat sätt förvarade bättre rätt. I dessa
Dönecenden deremot kunna tankarne vara myc-
ket delade emellan parter och domare, helst
när det gäller stora intressen; men äro de
omständigheterna först afgjorda, både att ett
bolag är lagligen slutet, hvilken egendom
tillhör bolaget gemensarnt, såsom t. ex. i ak-
tiebolaget Skandia, samt de andra bolagsmän-
nen icke derefter försutit sin rätt genom un-
derlåtet iakttagande af i lag stadgade former,
så lärer väl ingen jurist påstå att denna ge-
mensamma egendom skall gå till betalning af
den ena bolagsmannens enskilda gäld i vid-
sträcktare mån än som motsvarar hans andel
i egendomen. Vi införa här nedan frågorna:
Kan en delegare, vare sig uti ett handeisbolag,
eller uti något annat slag af bolag, genom sitt för-
sättande i konkurstillstånd förskaffa sine enskilde kre-
ditorer bättre eller större rättighet till bolagets egen-
dom än den, som delegaren sjelf dertill skulle hafva
egt, derest han icke gjort konkurs?
Om t. ex. en person eger , uti ett bolag, hvars
samfälda egendomsvärde uppgår till 500,000 rdr,
men hvars skuld utgör 400,000 rdr, så eger ju i
verkligheten; hela bolaget endast 100,000 rår och
nämnde delegare endast 20,000 rdr såsom behållning
i bolaget.
Kan nu samme delegare, då han vill blifva ur bo-
laget utbruten, lagligen fordra att utbekomma och
för sin enskilda räkning disponera sin !,:s hela värde
100,000 rdr, eller måste han icke åtnöja sig med
att erhålla hvad deraf återstår, sedan derå först af-
dragits det belopp af 80,000 rdr, som af bolagets
hela skuld pr hvarje !, sig belöper?
Kan hans ställning till de öfrige bolagsdelegarne
blifva bättre derigenom, att han, i stället för att
begära att blifva från bolaget utbruten, enskildt för-
sätter sig i kookurstillstånd?
Kunna den ifrågavarande eessionantens kreditorer,
i egenskap af hans rättsinnehafvare, lagligen taga i
besittning och till betalning af hans enskilda skulder
disponera hela hans i bolaget egande !;, såsom vore
densamma ograverad till ett värde af 100,0009 rdr,
eller måste de icke, likasom fallet varit med cessionan-
ten sjelf, derest han velat blifva ur bolaget utbruten,
åtnöja sig med de 20,000 rdr, som å hans bolags-
dott blefve i behåll, sedan den på hans !, i bolaget
belöpande andel i bolagets skuld först afdragits?
Måhända skola flera af dessa frågors läsare anse
det vara klart, att de ej kunna på mer än ett sätt
besvaras, och derföre tro, att frågornas framställande
varit endast af enfaldighet framkalladt; men månne
ej då den omständighet, att dessa frågor redan blif-
vit af jurister olika bedömde, må lända underteck-
nad såsom frågare till ursäkt?
Månne ej orsaken till detta elika bedömmande
äter bör sökas deruti, att man förblandet bolagets
ställning till dess fordringsegare med en bolagsmans
ställning till sina medintressenter inom bolaget, hvilka
rättsförhållanden väl dock äro från hvarandra vidt
åtskilde?
Ty, ehuru fordringsegarens ställning till ett han-
delsbolag, der delegarne stå i solidarisk ansvarig-
het för bolagets förbindelser, är bättre och således
olika med dess ställning till ett annat bolag, der så-
dan ansvarighet ej finnes, månne likväl icke den en-
skilde de!egarens ställning till sina medintressenter uti
hvilket bolag som helst, ehvad der finnas solidarisk
ansvarighet eller ej, är fullkomligt lika deruti, att han
ej kan genom sitt försättande i konkurstillstånd för-
skaffa sina enskilda kreditorer bättre eller större rät-
tighet till bolagets egendom än den, som delegaren
fi dertill skulle hafva egt, derest han ej gjort kon-
urs?
Det torde ej kunna bestridas, att svaret på dessa
frågor är af stor allmän vigt, särdeles under en tid,
som denna, då bolagsföreningar af större omfång
vida mer än tillförene ingås.
Om man t. ex. kastar sina blickar på det nyligen
bädade stora försäkringsbolaget Skandia, der hvarje
delegare kontant tillskjutit eudast ,,:del af den
summa han såsom delegare i bolaget representerar,
men lemnat sin enskilda skuldförbindelse för de öf-
riga ?,,:delarne, huru skulle der förhållandet blifva
som t. ex. en medlem af direktionen, som är dispo-
nent eller förvaltare af bolagets egendom, enskildt
försättes i konkurstillstånd ?
Om den ifrågaställde bolagsdelegaren t. ex. kon-
tant insatt i bolaget 10,000 rdr och dit inlemnat sina
skuldförbindelser å 90,000 rdr, samt således står i
böckerna införd såsom delegare i bolaget för 100,000
xdr, — månne då denne cessionants enskilde kredito-
xer skola berättigas att, till liqviderande af sina en-
skilda fordringar hos cessionanten, använda hundra
tusen rdr af bolagets tillgångar, och således tillerkän-
nas en mångdubbel större rättighet till bolagets egen-
dom än den cessionanten sjelf såsom delegare i bo-
laget egt?
Månne det icke i sådant fall skulle vara af stort
skäl för alla, som voro på obestånd, att i ett sådant
bolag insätta hvad de ännu egde att disponera för
att såmedelst bereda flerdubbelt ökade, tillgångar till
delning emellan kreditorerna? — men månne icke,
derest en sådan princip blefve af domaren godkänd,
detta skulle leda till de betänkligaste följder i afse-
ende på de bolag, som redan äro bildade, och för
öfrigt dertill, att inga sådana vidare komme att bil-
das? Xx.