stänger tredje mans genom inteckning eller å annat sätt förvarade bättre rätt. I dessa Dönecenden deremot kunna tankarne vara mycket delade emellan parter och domare, helst när det gäller stora intressen; men äro de omständigheterna först afgjorda, både att ett bolag är lagligen slutet, hvilken egendom tillhör bolaget gemensarnt, såsom t. ex. i aktiebolaget Skandia, samt de andra bolagsmännen icke derefter försutit sin rätt genom underlåtet iakttagande af i lag stadgade former, så lärer väl ingen jurist påstå att denna gemensamma egendom skall gå till betalning af den ena bolagsmannens enskilda gäld i vidsträcktare mån än som motsvarar hans andel i egendomen. Vi införa här nedan frågorna: Kan en delegare, vare sig uti ett handeisbolag, eller uti något annat slag af bolag, genom sitt försättande i konkurstillstånd förskaffa sine enskilde kreditorer bättre eller större rättighet till bolagets egendom än den, som delegaren sjelf dertill skulle hafva egt, derest han icke gjort konkurs? Om t. ex. en person eger , uti ett bolag, hvars samfälda egendomsvärde uppgår till 500,000 rdr, men hvars skuld utgör 400,000 rdr, så eger ju i verkligheten; hela bolaget endast 100,000 rår och nämnde delegare endast 20,000 rdr såsom behållning i bolaget. Kan nu samme delegare, då han vill blifva ur bolaget utbruten, lagligen fordra att utbekomma och för sin enskilda räkning disponera sin !,:s hela värde 100,000 rdr, eller måste han icke åtnöja sig med att erhålla hvad deraf återstår, sedan derå först afdragits det belopp af 80,000 rdr, som af bolagets hela skuld pr hvarje !, sig belöper? Kan hans ställning till de öfrige bolagsdelegarne blifva bättre derigenom, att han, i stället för att begära att blifva från bolaget utbruten, enskildt försätter sig i kookurstillstånd? Kunna den ifrågavarande eessionantens kreditorer, i egenskap af hans rättsinnehafvare, lagligen taga i besittning och till betalning af hans enskilda skulder disponera hela hans i bolaget egande !;, såsom vore densamma ograverad till ett värde af 100,0009 rdr, eller måste de icke, likasom fallet varit med cessionanten sjelf, derest han velat blifva ur bolaget utbruten, åtnöja sig med de 20,000 rdr, som å hans bolagsdott blefve i behåll, sedan den på hans !, i bolaget belöpande andel i bolagets skuld först afdragits? Måhända skola flera af dessa frågors läsare anse det vara klart, att de ej kunna på mer än ett sätt besvaras, och derföre tro, att frågornas framställande varit endast af enfaldighet framkalladt; men månne ej då den omständighet, att dessa frågor redan blifvit af jurister olika bedömde, må lända undertecknad såsom frågare till ursäkt? Månne ej orsaken till detta elika bedömmande äter bör sökas deruti, att man förblandet bolagets ställning till dess fordringsegare med en bolagsmans ställning till sina medintressenter inom bolaget, hvilka rättsförhållanden väl dock äro från hvarandra vidt åtskilde? Ty, ehuru fordringsegarens ställning till ett handelsbolag, der delegarne stå i solidarisk ansvarighet för bolagets förbindelser, är bättre och således olika med dess ställning till ett annat bolag, der sådan ansvarighet ej finnes, månne likväl icke den enskilde de!egarens ställning till sina medintressenter uti hvilket bolag som helst, ehvad der finnas solidarisk ansvarighet eller ej, är fullkomligt lika deruti, att han ej kan genom sitt försättande i konkurstillstånd förskaffa sina enskilda kreditorer bättre eller större rättighet till bolagets egendom än den, som delegaren fi dertill skulle hafva egt, derest han ej gjort konurs? Det torde ej kunna bestridas, att svaret på dessa frågor är af stor allmän vigt, särdeles under en tid, som denna, då bolagsföreningar af större omfång vida mer än tillförene ingås. Om man t. ex. kastar sina blickar på det nyligen bädade stora försäkringsbolaget Skandia, der hvarje delegare kontant tillskjutit eudast ,,:del af den summa han såsom delegare i bolaget representerar, men lemnat sin enskilda skuldförbindelse för de öfriga ?,,:delarne, huru skulle der förhållandet blifva som t. ex. en medlem af direktionen, som är disponent eller förvaltare af bolagets egendom, enskildt försättes i konkurstillstånd ? Om den ifrågaställde bolagsdelegaren t. ex. kontant insatt i bolaget 10,000 rdr och dit inlemnat sina skuldförbindelser å 90,000 rdr, samt således står i böckerna införd såsom delegare i bolaget för 100,000 xdr, — månne då denne cessionants enskilde kreditoxer skola berättigas att, till liqviderande af sina enskilda fordringar hos cessionanten, använda hundra tusen rdr af bolagets tillgångar, och således tillerkännas en mångdubbel större rättighet till bolagets egendom än den cessionanten sjelf såsom delegare i bolaget egt? Månne det icke i sådant fall skulle vara af stort skäl för alla, som voro på obestånd, att i ett sådant bolag insätta hvad de ännu egde att disponera för att såmedelst bereda flerdubbelt ökade, tillgångar till delning emellan kreditorerna? — men månne icke, derest en sådan princip blefve af domaren godkänd, detta skulle leda till de betänkligaste följder i afseende på de bolag, som redan äro bildade, och för öfrigt dertill, att inga sådana vidare komme att bildas? Xx.