— En Wiener-korrespondent till Timesx berättar, att furst Gortschakoff, vid en af honom nyligen för fältmarskalken baron Hess och några andra höga österrikiska officerare gifven middag, proponerat en skål för den österrikiske fältmarskalken, dervidhan uttryckt sin innerliga tillfredsställelse öfver det synnerligt goda förstånd som herrskade emellan de ryska och österrikiska armeerna. Med ett ord, den ryske ministern drog på ett taktlöst och oädelt sätt fördel af sin ställning som värd för tillfället för att insinuera, att de politiska åsigter, som hystes af kejsarens förnämsta generaler, ej öfverensstämde med dem som hystes af Hans Maj:ts ministrar. Baron Hess, som är en god d:plomat lika väl som en skicklig officer, skall då ha svarat, att han kände sig mycket smickrad af de artigheter fursten sagt honom, men yttrade ej ett ord till svar på den politiska delen af hans tal. När saken blef bekant för kejsaren, skall han ha uttryckt stor indignation öfver detta taktlösa beteende af en fränimande stats minister. — Vi berättade i förgår, 1 anledning a Svea och Göta hofrätters framställning i afseende på tillämpningen af den nya expeditionstaxan, det regeringen förklarat, att vid tillfällen, då, enligt 24 kap. 7 6 rättegångsbalken samt kongl. brefvet till samtlige hofoch öfverrätter af den 19 Aug. 1761, 2:ne exemplar af dom eller utslag skola utskrifvas, för att parterne emot lösen delgifvas, denna lösen, äfven hvad beträffar svarande eller förklarande parts exemplar, bör beräknas och utgå till det belopp som för dom eller utslag är i expeditionstaxan bestämdt. Att denna förklaring innefattar en bestämd förändring af 1:a mom 10 samt af 11.5 uti den för några veckor sedan promulgerade författningen, hvilken dels uttryckligen befriar svarande eller förklarande part från skyldigheten att mot lösen uttaga rättens eller embetsmyndighetens dom eller utslag, dels fastställer lösen för expedition som af sådan part uttages, endast såsom för afskrift är uppenbart och att fördenskull vederbörande funnit sig nödsakade att i en så väsentlig punkt som denna ändra författningen innan den ännu blifvit ens tillämpad, är således konstateradt. Men olyckligtvis är i öfrigt den utgifna förklaringen så förvillande och ofullständig när den jemföres med: författningen om. expeditionslösen, att enligt hvad man också befarade samma förklaring tarfvar en ny sådan. Vederbörande synas nemligen då de utfärdade förklaringen endast hafva tänkt på expeditionssättet i hof-.-och öfverrätter och således helt och hållet förgätit ellerförbisett att enligt 5 S 24 kap. rättegångsbalken, jemförd med kongl. förordningen den 10 Sept. 1823, domar och utslag skola, efter kungörelse å rättens dörr, afsägas och till parterne utgifvas, jemväl vid rådstufvurätter. Skall svarande part vid dessa domstolar icke vara skyldig att uttaga sitt exemplar, oaktadt expeditionen, enligt 7 S i berörde kapitel och balk, äfvem vid rådstufvurätt skall förut tvefallt utskrifvas? Expeditionstaxan bestämmer, nemligen icke någon särskild lösen för dom eller utslag vid underrätt, utan stadgar i 8 S att dom eller utslag med rubrik icke må utgifvas vid underdomstolar i mål af hvilken beskaffenhet som helst, utan skall i dessa mål beslutet i sammanhang och med protokollet utskrifvas.. Men om nu detta stadgande icke anses kunna upphäfva lagens bud, att der dom i rådstufvurätt, då saken är af ringa värde, icke genast muntligen eller skriftligen kungöres, den skall efter anslag utgifvas och parterna vara skyldiga taga ut hvar sitt exemplar; hur skall då förhållas med lösen af protokoll i rådstufvurätt hvilket tillika innefattar beslut? Skall lösen derför för svaranden beräknas såsom för afskrift och således :han betala hälften mindre för sitt exemplar än käranden för sitt! Detta är således en ytterligare blunder, som visar hur vårdslöst denna sak fortfarande behandlas. — tin