— En Wiener-korrespondent till Timesx
berättar, att furst Gortschakoff, vid en af ho-
nom nyligen för fältmarskalken baron Hess
och några andra höga österrikiska officerare
gifven middag, proponerat en skål för den
österrikiske fältmarskalken, dervid- han ut-
tryckt sin innerliga tillfredsställelse öfver det
synnerligt goda förstånd som herrskade emel-
lan de ryska och österrikiska armeerna. Med
ett ord, den ryske ministern drog på ett takt-
löst och oädelt sätt fördel af sin ställning som
värd för tillfället för att insinuera, att de po-
litiska åsigter, som hystes af kejsarens för-
nämsta generaler, ej öfverensstämde med dem
som hystes af Hans Maj:ts ministrar. Baron
Hess, som är en god d:plomat lika väl som
en skicklig officer, skall då ha svarat, att
han kände sig mycket smickrad af de artig-
heter fursten sagt honom, men yttrade ej ett
ord till svar på den politiska delen af hans
tal. När saken blef bekant för kejsaren, skall
han ha uttryckt stor indignation öfver detta
taktlösa beteende af en fränimande stats mi-
nister.
— Vi berättade i förgår, 1 anledning a
Svea och Göta hofrätters framställning i af-
seende på tillämpningen af den nya expedi-
tionstaxan, det regeringen förklarat, att vid
tillfällen, då, enligt 24 kap. 7 6 rättegångsbal-
ken samt kongl. brefvet till samtlige hof-
och öfverrätter af den 19 Aug. 1761, 2:ne
exemplar af dom eller utslag skola utskrif-
vas, för att parterne emot lösen delgifvas,
denna lösen, äfven hvad beträffar svarande
eller förklarande parts exemplar, bör beräk-
nas och utgå till det belopp som för dom
eller utslag är i expeditionstaxan bestämdt.
Att denna förklaring innefattar en bestämd
förändring af 1:a mom 10 samt af 11.5 uti den
för några veckor sedan promulgerade författ-
ningen, hvilken dels uttryckligen befriar sva-
rande eller förklarande part från skyldigheten
att mot lösen uttaga rättens eller embetsmyn-
dighetens dom eller utslag, dels fastställer
lösen för expedition som af sådan part utta-
ges, endast såsom för afskrift är uppenbart
och att fördenskull vederbörande funnit sig
nödsakade att i en så väsentlig punkt som denna
ändra författningen innan den ännu blifvit
ens tillämpad, är således konstateradt. Men
olyckligtvis är i öfrigt den utgifna förklarin-
gen så förvillande och ofullständig när den
jemföres med: författningen om. expeditions-
lösen, att enligt hvad man också befarade
samma förklaring tarfvar en ny sådan.
Vederbörande synas nemligen då de utfär-
dade förklaringen endast hafva tänkt på ex-
peditionssättet i hof-.-och öfverrätter och så-
ledes helt och hållet förgätit eller- förbisett
att enligt 5 S 24 kap. rättegångsbalken, jem-
förd med kongl. förordningen den 10 Sept.
1823, domar och utslag skola, efter kungö-
relse å rättens dörr, afsägas och till parterne
utgifvas, jemväl vid rådstufvurätter. Skall sva-
rande part vid dessa domstolar icke vara skyl-
dig att uttaga sitt exemplar, oaktadt expedi-
tionen, enligt 7 S i berörde kapitel och balk,
äfvem vid rådstufvurätt skall förut tvefallt ut-
skrifvas? Expeditionstaxan bestämmer, nem-
ligen icke någon särskild lösen för dom
eller utslag vid underrätt, utan stadgar i
8 S att dom eller utslag med rubrik icke må
utgifvas vid underdomstolar i mål af hvilken
beskaffenhet som helst, utan skall i dessa
mål beslutet i sammanhang och med proto-
kollet utskrifvas.. Men om nu detta stad-
gande icke anses kunna upphäfva lagens bud,
att der dom i rådstufvurätt, då saken är af
ringa värde, icke genast muntligen eller skrift-
ligen kungöres, den skall efter anslag utgif-
vas och parterna vara skyldiga taga ut hvar
sitt exemplar; hur skall då förhållas med lö-
sen af protokoll i rådstufvurätt hvilket til-
lika innefattar beslut? Skall lösen derför för
svaranden beräknas såsom för afskrift och så-
ledes :han betala hälften mindre för sitt exem-
plar än käranden för sitt! Detta är således
en ytterligare blunder, som visar hur vårds-
löst denna sak fortfarande behandlas.
— tin
