död dera! blef en omedelbar följd. De närmare de-
taljerna rörande förloppet af detta sjukdomsfall sak-
nas; dock uppgifves det uti ett till pastorsembetet uti
hofförsamlidgen aflemnadt bevis öfver dödsorsaken,
an den ifrågavarande personen aflidit i sporadisk
olera.
Drätselkommissionen eeh Fjäder-
holmarne.
Alla Stockholmsboer, som under somma-
ren de sednare åren gjort någon utfärd åt den
vackra Värtan eller längre ut åt skärgården
förbi Fjäderholmarne, hafva utan tvifvel er-
farit det stora obehaget deraf att dessa midt i
en trång segelled belägna natursköna holmar
från en utomordentligt täck tillflykt för be-
sökande, med ett äfven af de förnämligare klas-
serna mycket freqventeradt värdshus, blifvit för-
vandlade till upplagsställe för all den oren-
lighet som ditföres från hufvudstadens latri-
ner. En allmän klagan har också försports
öfver denna högst olämpliga plats för dylika
upplag och den der anlagda s. k. poudrettfa-
briken. Men då, oaktadt en mängd enskilda
erinringar, någon rättelse hos vederbörande
icke vunnits, hafva åtskilliga egare af lägen-
heter på Kongl. Djurgården och å Lidingön
beslutat att genom laga stämning till allmän
domstol yrka bortflyttandet af nämnde upp-
lag och fabrik. Denna stämning är uttager
å Stockholms stads drätselkommission till Dan-
deryds skepplags häradsrätt och innehåller
så många välgrundade och skarpt framhållna
skäl, att vi desto heldre anse oss böra deråt
lemna offentlighet, som frågan om rätt till
dylika anläggningar, hvarhelst myndigheter
behaga, är ny och tvisten således troligen
kommer att tilldraga sig en särskild uppmärk-
samhet. Stämningsansökningen lyder:
För några år sedan fattade Stockholms stads drät-
selkommission det för oss, egare och innehafvare at
lägenheter kring Värtan, olycksdigra beslutet, att til!
upplagsort för Stockholms stads latrinorenlighet och
till fabrik för poudrette utse Fjäderholmarne. Sam-
tidigt härmed utsågs jemväl en holme i Mälaren, för
mottagande af orenligheten från de delar af staden
som ligga mvid denna sjös stränder. Men dettå för-
hållande ändrades snart. Såsom verkande orsak här-
till har man räknat dels grannskapet med Drottning-
holm, der de kongl. personerna funno sig besvärade
af effekten utaf kommissionens beslut, dels ock den
omständigheten att en eller annan af magistratens
mera betydande ledamöter, såsom under sommaren
boende å Drottningholm, var nödsakad att dagligen
färdas förbi berörde upplag, och då fann doften af
kommissionens omtänksamhet mindre angenäm. Här-
med må emellertid förhålla sig huru som helst. All:
nog, genom berörde förändring blef vårt lidande mer
än fördubbladt. Derigenom att å en inskränkt plats
hopas en massa i förruttnelsejäsning stadda ämnen,
utvecklas en mängd vedervärdiga och för helsan skad-
liga gaser af så stor intensitet, att de, förda af vin-
den, på hela mils afstånd förderfva och förpesta luf-
ten. Som utrymmet å Fjäderbolmarne är ganska in-
skränkt, måste de der upplagde ämnen ofta omröras
och omflyttas, hvarigenom luftens tillträde befordras;
och följden deraf blir en ännu häftigare gasutveck-
ling. Då animaliska ämnen lätt sammanpaekas och
skyddas för luftens fria inverkan, försiggår förrutt-
nelsen långsammare och utvecklas en mindre qvan-
titet-gaser och hufvudsakligen amoniaksgas, hvilken
hvarken är så obehaglig eller för helsaw så skadlig,
som svafvelbundet väte med de flera gaser som ut-
vecklas när dylika ämnen underkastas förruttnelse i
fria luften. I öfrigt har vid denna fabrikations inr-
rättande inga åtgärder vidtagits, för att förminska
den vedervärdiga stanken. Tvärtom skulle man nä-
stan kunna falla på den förmodan att allt åsyftade
stankens förökande i möjligaste högsta grad. Så t.
ex. utslås latrinorenligheten i en öppen trärärna, för
att uti denna passera en längd af 50 å 100 alnar.
Man kan lätt föreställa sig hvad effekt på den om-
gifvande atmosferen en sådan ohygglig, trögflytande
flod skall hafva. Och dessutom förblir denna ränna
en ständig källa för giftiga gaser, enär trävirket all-
deles genomdränkes af latrinorenlighetens finaste es-
sencer. Vidare användes för ringa, om någon, qvan-
titet af kol, kalk och andra sådana ingredienser, som
absorbera de flyktiga gaserna. Och genom denna
nidskhet vid fabrikationen uppkommer ännu en vä-
sentlig olägenhet. Det beredda gödningsämnet blir
i ganska ringa grad lämpligt för sitt ändamål och
således icke eller begärligt för landtbrukaren. Följ-
den häraf åter, bristande afsättning och således yt-
terligare hopade qvantiteter af stinkande ämnen. Till
hvilken grad den åsyftade poudrettefabrikationen är
misslyckad, kan man bäst erfara deraf att icke ens
holmarnes närmaste grannar finna uträkning vid att
der hemta gödningsämnen.
Som förhå!landena nu äro, befinna vi oss samtliga
som bo i närheten af ofvannämde holmar, i en högst
svår och oangenäm belägenhet. När vinden blåser
från holmarne, fylles luften af en stark och veder-
värdig lukt, den man förgäfves söker undfly. Och
denna plåga blir alldeles outhärdelig under de heta
sommardagarne, när luften är af sig sjelf qvalmig
och tryckande. Inträffar nu att samma vind fortfar
flera dagar, blir tillståndet nära nog förtvifladt. Man
öppnar fönstren till sina qvafva rum för att hemta
frisk luft, men mötes af drätselkommissionens förpe-
stande ångor, så att man måste åter tillstänga fön-
stren. Man tänder rökelser, för att fördrifva pest-
stanken; man skyndar in uti tätaste skogen, för att
undfly förföljelsen af kommissionens onda andar; —
allt förgäfves! Man är plågad, som den af samve-
tets furier förföljde brottslingen. Hvarthän man må
begifva sig, undslipper man dock ieke närvaron af
de utaf drätselkommissionen utskickade förföljare.
De följa en såsom skuggan.
Kan någon undra deröfver att man slutligen blir
otålig öfver en sådan belägenhet? Framställningar
enskildt och i tidningarne hafva gjorts, men blifvit
af kommissionen bemötte med förnämt förakt. Att
fästa något afseende å våra klagomål har förmodli-
gen varit under drätselkommissionens välvisa herrar
ledamöters värdighet. Dessa herrar tyckas tro det
vara förnedrande att erkänna sig hafva begått ett
misstag. Likväl är det menskligt att fela; men att
icke rätta ett misstag, hvarigenom en mängd men-
niskor blifva lidande, är — hvad skola vi begagna
för ord — icke vackert, ieke ädelt, icke storsinnadt.
Fråga har uppstått, huruledes kommissionen, som
skall bestå af upplysta och icke menniskofientliga le-
damöter, kunnat falla på en så abderitisk id, som
att till upplagsort för dylika förpestande ämnen välja
just det trångaste inloppet till S-ockbolm; en plats,
som hvartenda från Saltsjön kommande fartyg måste
passera och hvilken är omgifven af en mängd landt-
gårdar och sommarboningar. Att sådant skulle skett
af enfald och tanklöshet, har man ieke kunnat tro,
enär drätselkommissionens hrr ledamöter ju äro högst
upplysta och visa herrar, och man i sanning icke be-
höfde vara någon trollkarl, för att redan vid beslu-
tets fattande förutse effekten af dess verkställande.
Man har således varit fullt öfverlygad att beslutet
grundats på någon djup, för allmänheten icke fullt
fattlig vishet. Gissningarne angående motivet hafva
således varit otaliga, utan att man kunnat träffa nå-
sot tillfredsställande. Ibland de många orimliga som
framkastats, har följande varit det minst absurda:
Stockholms stad har redan längesedan förvärfvat
sig den föga hedrande utmärkelsen att vara en af
le osnyggaste i Europa. Delaktighet i denna -ut-
märkelse skulle tilldelas äfven städens omgifningar.
na vwia vtlänning Allan annan ata nda. anm från nal