och hans hustru, utan att bland dessa rader
något enda ord berörde Petter Alm och hans
förhällanden, vare sig till henne eller till teatern.
Klockaren, bekymrad öfver all denna för-
behållsamhet, skref ett bref till den store,
teaterdirektören Crysostomus Stollengren, med
ödmjuk anhållan om gunstbenägen upplysning
i allt som kunde röra Petters så väl enskilda
som -offentliga lif.
Den store Stollengren svarade visserligen
med omgående post; men, utan att med ett
enda ord omnämna -Petter Alm, uppdrog han
i temligen förnäma ordalag: sin bäste herr
Malm att från kongl. teatern i Stockholm
anskaffa och till Göteborg fortskaffa en
ordentlig och felfri afskritt af partituret till
Gubben i: bergsbygden,.
I samma bref voro innelyckta flera ur lands-
ortstidningar utklippta recensionsstumpar, der-
uti direktör Stollengren med fru och dotter
utbasunades såsom heroer inom skådespelare-
konsten,, såsom högre väsenden, de der ska-
he af intet och hvilka skulle i alla tider
lifva mönster för den dramatiska konsten,
samt att man tydligen kunde se att de endast
lefde för konsten, äfvensom att de i en tid;
som stod för mycket under demp för att rätt
kunna fatta gudaflamman i deras snille, voro
beredde att när som helst dö för konstens 0.
38. V.. uttryck så fullkomligt öfverensstäm-
mande med dem Malm en gång förut hört ur
den store Stollengrens egen mun, att han
nästan kunnat svära på att den store sjelf
skrifvit recensionen.
Men m hela den öfriga personalen fanns
ingenting omnämdt. Det var som hade den
aldrig funnits till.
Klockaren kastade brefvet jemte recensio-
nerna på elden och tänkte från den dagen
lika litet på den store Stollengren som på
partituret till ,Gubben i bergsbygdenn.
Sålunda förflöto våren och sommaren.
Hösten, ovälkommen för nästan alla, utom
- . ?
för spanmålsspekulanter och vedhuggare, lug-