den poetiska nimbus, hvarmed de konrservativa och jesuitiska intressena hade velat omgifva hans namn. . i Då detta poem, såsom vi förut antydt, sådant det befinner -sig uti sin ultramontaha junkerliga gestalt. förnämligast har ett kulturhistoriskt intresse, så är det i sanning en bottkastad möda att-vilja bearbeta eller öfverflytta detsamma i en främmande jordmån med åfslipande af en och annan bland dess :i ögonen. fallande karakteristiska. egendomligheter; det är lika orimligt som att företaga sig att göra lingvistiska förbättringar i en: samling språkprof från olika tider eller att sätta sig och korrigera en skrift, hvars enda märklighet låge i de fel och öfverdrifter .som der funnes. i De förändringar, hvarigenom hr KiellmanGöransson trott sig kunna göra denna dikt svensk, bestå förnämligast deri, att han uteslutit inledningssången och på några ställen sammanslagit tvenne sånger tillen samt äfven stundom. förändrat ordningen mellan de särskilda sångerna; att han flerstädes. förkortat de långa naturbeskrifningarne och de ännu längre katolska extaserna, isynnerbet Walthers predikan för Ghismonda; och att han slutligen af.sin egen fatabur tillagt tvenne sånger, Walthers riddarbragds och Walther fången, genom hvilka Han sökt något visa oss hjelten uti aktivitet. . Härtill komma åtskilliga smärre förändringar, såsom i scenen vid kapellet, der öfversättaren låter Ghismonda visa större hårdnackenhet och. ge initiativet till den påföljande scenen genom att neka att böja knä vid altaret; han har motiverat Walthers brådstörtade förtrolighet derigenom att han räddar Amaranth från att drunkna; han har i den sång som har. öfverskriften Brott och hämnd låtit hämnden-ske genom ett envig och sedan låtit den vilde Rudolf gå helt försonligt upp fill sin brottsliga makas rum, hvarifrån hon dock redan flytt; Fan gick in i rummet och såg omkring sig fromtp; ne är en förändring i äkta Redwitzisk ton och anda. För öfrigt följer redan af sjelfva öfverflyttningen till svenska språket att mycket af det mest sötsliskiga idiktionen skulle gå förloradt, så t. ex. alla de tusenfaldiga diminutiver hr Redvwitz strör omkring sig: Mägdlein, Täubchen, Röslein o. s. v. Hjeltens :häst är hos honom naturligtvis en Rösslein frommpo, då den deremot på svenska blir en gångare stolt. ; Emellertid .qvarstår styckets karakter orubbad; och intrycket af det hela ärieke i någon väsentlig mån förändradt. De flesta af sångerna äro äfven så troget öfversåtta som det 1 allmänhet plägar vara fallet med poetiska öfversättningar; och öfverflyttningen är stundom så ordagrann, att den: föranleder rent lingvistiska misstag, så t. ex. då hr K. G.iöfversätter : , Wie aus dem Thurm sehwebt jetz des Mondes Sehale, Es gläht der Dorn, es bleicht der Birke Schaft. Som upp ur borgen månen sakta stiger Och glödgar törnet, bleker björkens bark. På de ställen der bearbetaren rört sig friare äro de tillägg och skildringar, som härröra från honom sjelf, ofta sådana att de nästan öfverträffa originalet i sötma och gudsnådlighet. Så heter det t. ex. i ekildringen af Skogsborgen : Konvaljer lysa, blåa sippor nieka, I hvita slöjor aplarne stå brud, I skuggan ljuft små blyga blommor blieka, Som ingen annan märker der än Gud., Om Amaranth sjunger hr K. G. af egen ingifvelse: Hvart går hon på qvällen i skogen så sent? Förskräckes hon ej för de lurande djuren? Nej frälsaren andas så svalkande lent Ur blåa asuren. Såsom exempel på ultraromantiskt frasmakeri kunna vi anföra flera ställen, men nöja oss med att hänvisa på åtskilligt i skildringen af Ghismonda, t. ex. hur Hon spelar mandolin och ryser Af vällust och af öfvermod., Vi vilja slutligen meddela några sammanhängande prof, för att visa huru de olika strängarne på den Redwitzska lyran klinga, då de beröras af en svensk hand. Först. ett litet stycke ur Amaranths: vårvisor : Af stilla glädje gråter jag, Du, droppe. dagg, när jag ser dig, Vid rosens barm, så innerlig; Jag skall ock älskas så, en dag. Hvar morgon lemnar du din vän, Men vänder återhvarje qväll, Så skall ock jag en gång bli säll, När engeln kommer hit igen. Till solen, droppe; far du opp, Att hämta strålar åt din brud, Så fare, mellan mig och Gud; Min engel ock, det är mitt hopp. å Vidare, som prof. på handling och erotik i dikten, första hälften af den sång, som har öfverskrift Gästen och som skildrar Walthers första ankomst fill Schwarzwaldsborgen: Nu knarrar porten och går opp; Så frusen, våt från tå till topp, Står ryttarn, som uti ett bad;