LITTERATUR: Den ultramontana junkerpoesien öfverflyttad på svensk grund. Walter och Amaranth af Kiellman-Göransson. Göteborg. På A. Kösters förlag. 1855. (Forts. fr. måndagsbl.) Diktens innehåll är i korthet följande: En tysk junker från korstågens tider, unga herr Walther, växer och frodas med sin hulda moder på fäderneborgen vid Neckars strand. Han uttalar uti långrandiga men sirliga verser sina fromma: kristliga känslor oeh sina dufvotankar; han målar också för sig idealet af sin framtida älskarinna; hon behöfver icke vara skön och intagande, endast det är en oskyldig själ, troende och from. Emellertid komma till Walthers borg tvenne särskilda budskap, det ena från kejsar Barbarossa för att kalla honom till kampen, för den heliga grafven, det andra för att mana honom att kommå till Lombardiet och förmäla sig med Ghismonda, en lombardisk grefves dotter, med, hvilken Walther redan. i vaggan blifvit förlofvad. Walther rycker sig ur sin moders armar, och efter tillbörliga messor och afskedsscener anträder han sin första färd ut i verlden, som på en gång skall bli bröllopsfärd och ridderlig krigarefärd. I en annan gammal riddareborg på Schwarzwald, bor i dyster ensamhet och -menniskoskygghet en gammal riddare vid namn Rudolf med sin dotter Amaranth. Fordom har han varit en stor och gästfri herre, en glad sångare, men såg en gång, då han i; ett gladt, ridderligt lag slog sin luta, huru; en wälsk riddare stack hans maka ett kärleksbref i handen. I raseri sprang han upp, nedhögg den falske gästen och jagade ursinnig sin maka från hus och barn ut i vildmarken. Sedan dess lefver han ensam, upptagen endast af mörkt menniskohat. Fans dotter, den uhga Amaranth, är ett fullkomligt motstycke till Walther; hon är ytterst from, beder mycket, ger många almosor; hon njuter af naturen, gråter öfver dufvor och daggdroppar och uttalar i en serie af sånger sin lycka, att hon drömmer om ljufva englar, att hon, till tröst i sin ensamhet, har sakramenterna och den flitiga kyrkogången. Det är naturligt att detta syskonpar af själar skola finna hvarandra och att de genast skola intagas af ömsesidig kärlek. Walther har i Schwarzwald kommit vilse från sitt följe och stöter på den gamla borgen, der han söker en tillflykt undan ovädret. Amaranth öppnar porten för honom; och båda gripas genast af en aningsfull förskräckelse, som redan följande dagen utvecklat sig derhän, att första kyssen vexlas. Men vid: middagsbordet berättar den oskyldige ynglingen ändamålet med sin resa, talar i närvaro af sin älskarinna om den brud som väntar honom vid Comosjön ; Amaranth träffas som af en blixt i hjertat. Efter heta böner afsäger hon sig den lycka hon hoppats. Walther bestormar henne med böner och försäkringar; men förgäfves, han måste rida derifrån med förtviflan i hjertat. I diktens andra hufvudafdelning återfinna vi Walther hos sin utkorade vid Comosjön. T denna Ghismonda har författaren velat teckna en af den nya tidens emanciperade qvinnor, så som han föreställt sig dem; hon beder icke, hon ger inga allmosor; hon är den fräckaste fritänkare i religiösa ämnen, hon skrifver djerfva sonnetter, men hon är skön och Walther intages af en häftig kärlek till henne, och denna situation skildras med mycken af gudsnådliga fraser ombäddad sinlighet; men midt uti herdestunderna kommer den trosridderliga andan på Walther; han förbjuder Ghismonda att rida ut på jagt och att dansa och fordrar af henne endast en kristlig hjertats ödmjukhet; hon begynner en skarp polemik mot kristendomen, och han håller en lång predikan för att omvända henne, skildrar med granna bilder trons skönhet och otrons vederstygglighet, -besvär henne att från den moderna filosofiens töeckenhöjder nedstiga till