skilda punkter så tåycken vidd, att hans ar betens symråetriska byggnad derigenom skulle lida intrång, och denna ämnets mästerliga be: herrsknin bör så mycket mer värderas somm förf. lätt kunde komma i frestelse att slösa med sin lärdoms rika skatter, emedan de med exempellös snabbhet stodo honom till buds i hvarje ögonblick. En åtminstone lika hög, om ej högre ståndpunkt än Alison innehar Macaulay i afseende på den af äkta humanitet mildrade stränghet med hvilken han ständigt efter evigt gällande grundsatser pröfvar historiska tilldragelsers politiska, sedliga och rättsliga beskaffenhet, utan att dock lemna ur sigte de omständigheter som dervid böra tagas i betraktande. Vid denna verldsdömmande funktion Bibehåller Macaulay karakteren af en partilös omutlig domare och uppenbarar en djerf och frisk omdömesförmåga, 1 jemförelse med hvilken många tyska historieskrifvares omdömen tåga sig nog klent ut. Öfverallt i Macaulays Försök) och i hans stora historiska verk känner man igen den så väl praktiskt som teoretiskt grundligen bildade. gedigne och själfulle statsmannen; hos honom finner mån ingenstädes spår af kammarlärdomens grillfängert, af filosöfiska drömmar, eller af ett onaturligt jägtände efter originalitet, som vill skaffa sig vigtighet blott genom att vähda om ällmänt herrskande välgrundade åsigter. Hvad än Macaulay må utlägga i sina afhandlingar, som bära det särdeles blygsamma namnet ;Försök — och han befattar sig nästan uteslutande med karakterisetingen af vigtiga epoker i historien och sitt fäderneslands stora män — så rör han sig alltid med behaglig lätthet och med rättmätig sjelfkänsla af sitt omdömes säkerhet. Stundom har han för sig ytterst kaotiska materialier till bearbetning, men hans klara tanke utreder det mest invecklade, omformar konstnärligt det mest formlösa, belser det dunklaste, upplöser det mest gåtfull. Medan många andra skriftställare med bifvudet sänkt mot jorden afbeta det vetenskapliga fält som för ögonblicket ligger framför dem,