skilda punkter så tåycken vidd, att hans ar
betens symråetriska byggnad derigenom skulle
lida intrång, och denna ämnets mästerliga be:
herrsknin bör så mycket mer värderas somm
förf. lätt kunde komma i frestelse att slösa
med sin lärdoms rika skatter, emedan de med
exempellös snabbhet stodo honom till buds
i hvarje ögonblick.
En åtminstone lika hög, om ej högre stånd-
punkt än Alison innehar Macaulay i afseende
på den af äkta humanitet mildrade stränghet
med hvilken han ständigt efter evigt gällan-
de grundsatser pröfvar historiska tilldragelsers
politiska, sedliga och rättsliga beskaffenhet,
utan att dock lemna ur sigte de omständig-
heter som dervid böra tagas i betraktande.
Vid denna verldsdömmande funktion Bibehål-
ler Macaulay karakteren af en partilös omut-
lig domare och uppenbarar en djerf och frisk
omdömesförmåga, 1 jemförelse med hvilken
många tyska historieskrifvares omdömen tåga
sig nog klent ut. Öfverallt i Macaulays För-
sök) och i hans stora historiska verk känner
man igen den så väl praktiskt som teoretiskt
grundligen bildade. gedigne och själfulle stats-
mannen; hos honom finner mån ingenstädes
spår af kammarlärdomens grillfängert, af filo-
söfiska drömmar, eller af ett onaturligt jäg-
tände efter originalitet, som vill skaffa sig
vigtighet blott genom att vähda om ällmänt
herrskande välgrundade åsigter. Hvad än Ma-
caulay må utlägga i sina afhandlingar, som
bära det särdeles blygsamma namnet ;Försök
— och han befattar sig nästan uteslutande
med karakterisetingen af vigtiga epoker i hi-
storien och sitt fäderneslands stora män —
så rör han sig alltid med behaglig lätthet och
med rättmätig sjelfkänsla af sitt omdömes sä-
kerhet. Stundom har han för sig ytterst kao-
tiska materialier till bearbetning, men hans
klara tanke utreder det mest invecklade, om-
formar konstnärligt det mest formlösa, bel-
ser det dunklaste, upplöser det mest gåtfull.
Medan många andra skriftställare med bifvu-
det sänkt mot jorden afbeta det vetenskapliga
fält som för ögonblicket ligger framför dem,