SR a a ARE PR 1 a kö mera skäl att glädjas öfver hvad det innehåller än öfver hvad det utelemnar. Vi ha vid mer än ett föregående tilfälle antydt bestämmelserna i ett fördrag, som skulle draga Sverge in i det närvarande kriget, och dervid betviflat dess politik. Det kunde ha blifvit de allierade mera till hinder än till hjelp. Men då nu denna traktat är inskränkt till ett enda bestämdt föremål — ett föremål, lika vigtigt för Sverge som för de allierade — kunna vi blott uttrycka vår beundran öfver den klokhet,som uppgjorde bestämmelserna, och öfver den takt som bragte saken till ett skyndsamt slut. I hvarje hänseende kommer fördraget att visa sig välgörande — i händelse af fred skall det. isynnerhet visa sig så. Det kan ej ha undgått uppmärksamheten, att i de vilkor som grefve Esterhazy säges ha medfört till Petersburg, föga eller intet yttras om de inskränkningar som böra åläggas fienden i Östersjön. Säkerligen är det ej derföre att Ryssland är mindre fruktansvärdt på det ena hållet än på det andra; men då våra vapens öfverlägsenhet varit mindre märkbar på Östersjön än på Svarta hafvet, kunna vi ej framställa samma anspråk på det ena hållet som vi ha rätt att göra på det andra. Men der vapen felas oss kommer diplomatien till vår hjelp. Skulle ock freden afvända den arm som just nu är lyftad att slå till i norden, och sålunda hindra oss att skörda fulla frukten af våra rustningar till stäfjandet af vår fiendes äregirighet, kunna vi trösta oss med att detia mål blifvit vunnet — mindre direkt måhända, men ej mindre verksamt — genom de fördragsbestämmelser hvaruti vi ingått med Sverge. Times pariserkorrespondent skrifver i samma ämne följande: I traktaten bestämmes ingen tid för dess tilländalöpande. Det är således för alla tider som Sverge förbinder sig att motstå Rysslands inkräktningar, och det är för alla tider som de allierade vilja understödja denna makt i dess motstånd, och traktaten fäster för obestämd tid Sverges politik och intressen vid vesterns politik och intressen. Den är ett prof af det förtroende och den enighet, den gemensamhet i intressen, som eger rum emellan de kontraherande i och för deras ömsesidiga skydd emot den gemensamma fienden. Den utgör ett omätligt steg framåt, om vi taga i betraktande att Sverge äfven proklamerat sin neutralitet och intill denna stund bibehållit densamma, och med huru stor likgiltighet Ryssland än må låtsa sig betrakta denna handling eller förringa dess vigt, kan det ej undgå att finna den vara en akt af fientlighet emot sig, och — så framt ord mena något — lärer väl denna sålunda proklamerade politik vid första tillfälle förvandlas till en öppen brytning. Det är väl ännu blott en defensiv-traktat, som ligger för oss; men det är mer än sannolikt att det gifves en annan punkt med stadganden för andra eventualiteter än de nu nämnda. De tjenster vi förbinda oss att göra Sverge genom att understödja detsamma emot ryskt angrepp, emotsvaras utan tvifvel af reciproca. Om vi skicka våra armåer och våra flottor att cooperera med Sverges till dess försvar, kan det näppeligen sättas i tvifvel att ju Sverge skall hjelpa oss, om vi påkalla det. Det skulle ej vara någon synnerlig förtjenst hos konung Oscar att använda sina egna trupper jemte våra för att fördrifva fienden från Sverges eget område. Befunne sig konungen på egen hand emot Ryssland, skulle han väl försöka göra detsamma. Om vi förbinda oss att skydda Sverge, är det i den meningen, att Sverge skall göra någonting för oss, hvarigenom det blottställer sig för Rysslands fiendskap; och detta någonting kan svårligen vara något mindre än en kooperation med oss nästa år under våra operationer i norden. Eventualiteten af en strid ligger tydligen i traktaten, och det är orimligt att förmoda, det i sådan händelse icke en fullständig öfverenskommelse redan existerar och att icke stipulationer blifvit uppgjorda för händelser, hvilka i hvarje ögonblick kunna inträffa. Att vi nästa år skola pröfva vår styrka i dessa trakter, kan näppeligen betviflas; och kan det väl förmodas, att i händelse vi behöfva bistånd i dessa farvatten eller på dessa kuster, vi då ej skulle få Sverges i utbyte för det försvar vi lofva denna makt? I hvilket fall som helst, kan denna traktat medrätta betraktas såsom en ibland vår tids mest betydande tilldragelser. I norden liksom i södern, på Östersjön liksom på Svarta hafvet, har Ryssland blifvit hämmadt i sin angriparebana. Sverge skall för detsamma bli lika olycksbringande som Turkiet, så länge båda stödja sig på Englands och Frankrikes förenade styrka. Vi se i konung Oscars anslutning en ökad garanti för Europas oberoende. Daily News vill ha sig bekant tillvaron af en hemlig artikel, som skulle vara bifogad fördraget, och hvarigenom Sverge förpligtade sig att i vår lemna de allierade aktift bistånd i händelse freden då ännu ej skulle vara bragt till stånd. Morning Post yttrar sig på följande sätt: Detta fördrag, öfver hvilket redan i några månader underhandlingar blifvit förda och som nu lyckligen blifvit afslutadt, har för Europas framtida välfärd den största betydelse, Rysslands afsigter på det norska området äro bekanta, och lyckligtvis äro nu äfven dessa afsigter, jomte dess bemödanden att erhålla en atlantisk hamn vid norska kusten, som man har skäl att hoppas för alltid omintetgjorda. Denna öfverenskommelse står ej i något samband med händelser som nästa vår kunna inträffa, och vi upprepa nu att, hvad kriget angår, ingen militärkonvention eller traktat, ingen förbindelse till uppsättande af kanonbåtar eller kontingenter eller med afseende på en invasion i Kurland existerar. General Canroberts beskickning hade ej det minsta att skaffa med den drömda konventionen, och lika litet med fördraget, om hvilket underhandlingar redan förts i månader före den tappre generalens ankomst till Stockholm. Hans uppdrag var att öfverlemna ordensdekorationer, söka befordra ett godt förstånd och naturligtvis äfven genom utbyte af uttryck af ömsesidig välvilja vinna Sverge för vår sak. Hvad en aktiv medverkan beträffar, så är derom ännu ingenting afgjordt. Tidningen utvisar derefter vigten för Ryssland, att komma i besittning af de norska hamnarne och fjordarne vid Ishafvet, och ger för detta ändamål några detaljer om dessa trakter som för våra läsare redan äro bekanta. Den i Bräössel utkommande ryska tidningen Le Nord söker att frånkänna traktaten all betydelse, och påstår att den icke innebär den ringaste förmån för vestmakterna eller något uppgifvande af den svensk-norska neutraliteten. Samma tidnings korrespondent i Stockholm skrifver den 21 December: Jag skref i går till er, med ordinarie posten; i dag begagnar jag mig af en särskild lägenhet för att ånyo sända er ett bref, som i detta ögonblick, då Europas ögon äro riktade på Sverge, kan bidraga att upplysa edra läsare om Sverges verkliga ställning till de båda krigförande vestmakterna. Sedan vid middagstiden det ryktet utbredt sig, att konungen nyss ratificerat en militärkonvention, som skulle hafva blifvit afslutad under general Canroberts vistelse härstädes, emellan vår regering och den franska, förskaffade jag mig dessa underrättelser, hvilka jag tror mig kunna försäkra er vara fullt tillförlitliga. Jag har redan två särskilda gånger under loppet af sistl. November månad angifvit för er de verkliga skälen till den beskickning som kejsar Ludvig Napoleon anförtrott åt general Canrobert och för hvilken framlemnandet af insignierna till Hederslegionens Storkors blott tjenade som en förevändning. Redan före generalens ankomst till Stockholm var man fullkomligt underrättad om franska regeringens planer beträffande krigets fullföljande i Östersjön år 1856 och om de betvdande militäiriska åtoärder hon