SR a a ARE PR 1 a kö
mera skäl att glädjas öfver hvad det innehåller än
öfver hvad det utelemnar. Vi ha vid mer än ett
föregående tilfälle antydt bestämmelserna i ett för-
drag, som skulle draga Sverge in i det närvarande
kriget, och dervid betviflat dess politik. Det kunde
ha blifvit de allierade mera till hinder än till hjelp.
Men då nu denna traktat är inskränkt till ett enda
bestämdt föremål — ett föremål, lika vigtigt för
Sverge som för de allierade — kunna vi blott ut-
trycka vår beundran öfver den klokhet,som uppgjor-
de bestämmelserna, och öfver den takt som bragte
saken till ett skyndsamt slut. I hvarje hänseende
kommer fördraget att visa sig välgörande — i hän-
delse af fred skall det. isynnerhet visa sig så. Det
kan ej ha undgått uppmärksamheten, att i de vilkor
som grefve Esterhazy säges ha medfört till Peters-
burg, föga eller intet yttras om de inskränkningar
som böra åläggas fienden i Östersjön. Säkerligen
är det ej derföre att Ryssland är mindre fruktans-
värdt på det ena hållet än på det andra; men då
våra vapens öfverlägsenhet varit mindre märkbar på
Östersjön än på Svarta hafvet, kunna vi ej fram-
ställa samma anspråk på det ena hållet som vi ha
rätt att göra på det andra. Men der vapen felas
oss kommer diplomatien till vår hjelp. Skulle ock
freden afvända den arm som just nu är lyftad att
slå till i norden, och sålunda hindra oss att skörda
- fulla frukten af våra rustningar till stäfjandet af vår
fiendes äregirighet, kunna vi trösta oss med att detia
mål blifvit vunnet — mindre direkt måhända, men
ej mindre verksamt — genom de fördragsbestäm-
melser hvaruti vi ingått med Sverge.
Times pariserkorrespondent skrifver i sam-
ma ämne följande:
I traktaten bestämmes ingen tid för dess tillända-
löpande. Det är således för alla tider som Sverge
förbinder sig att motstå Rysslands inkräktningar,
och det är för alla tider som de allierade vilja un-
derstödja denna makt i dess motstånd, och traktaten
fäster för obestämd tid Sverges politik och intressen
vid vesterns politik och intressen. Den är ett prof
af det förtroende och den enighet, den gemensamhet
i intressen, som eger rum emellan de kontraherande
i och för deras ömsesidiga skydd emot den gemen-
samma fienden. Den utgör ett omätligt steg fram-
åt, om vi taga i betraktande att Sverge äfven pro-
klamerat sin neutralitet och intill denna stund bibe-
hållit densamma, och med huru stor likgiltighet
Ryssland än må låtsa sig betrakta denna handling
eller förringa dess vigt, kan det ej undgå att finna
den vara en akt af fientlighet emot sig, och — så
framt ord mena något — lärer väl denna sålunda
proklamerade politik vid första tillfälle förvandlas
till en öppen brytning.
Det är väl ännu blott en defensiv-traktat, som lig-
ger för oss; men det är mer än sannolikt att det
gifves en annan punkt med stadganden för andra
eventualiteter än de nu nämnda. De tjenster vi
förbinda oss att göra Sverge genom att understödja
detsamma emot ryskt angrepp, emotsvaras utan tvifvel
af reciproca. Om vi skicka våra armåer och våra
flottor att cooperera med Sverges till dess försvar, kan
det näppeligen sättas i tvifvel att ju Sverge skall
hjelpa oss, om vi påkalla det. Det skulle ej vara nå-
gon synnerlig förtjenst hos konung Oscar att använda
sina egna trupper jemte våra för att fördrifva fienden
från Sverges eget område. Befunne sig konungen på
egen hand emot Ryssland, skulle han väl försöka
göra detsamma. Om vi förbinda oss att skydda
Sverge, är det i den meningen, att Sverge skall göra
någonting för oss, hvarigenom det blottställer sig för
Rysslands fiendskap; och detta någonting kan svår-
ligen vara något mindre än en kooperation med oss
nästa år under våra operationer i norden. Eventua-
liteten af en strid ligger tydligen i traktaten, och
det är orimligt att förmoda, det i sådan händelse
icke en fullständig öfverenskommelse redan existerar
och att icke stipulationer blifvit uppgjorda för hän-
delser, hvilka i hvarje ögonblick kunna inträffa. Att
vi nästa år skola pröfva vår styrka i dessa trakter,
kan näppeligen betviflas; och kan det väl förmodas,
att i händelse vi behöfva bistånd i dessa farvatten
eller på dessa kuster, vi då ej skulle få Sverges
i utbyte för det försvar vi lofva denna makt?
I hvilket fall som helst, kan denna traktat medrätta
betraktas såsom en ibland vår tids mest betydande
tilldragelser. I norden liksom i södern, på Östersjön
liksom på Svarta hafvet, har Ryssland blifvit häm-
madt i sin angriparebana. Sverge skall för detsam-
ma bli lika olycksbringande som Turkiet, så länge
båda stödja sig på Englands och Frankrikes förenade
styrka. Vi se i konung Oscars anslutning en ökad
garanti för Europas oberoende.
Daily News vill ha sig bekant tillvaron af
en hemlig artikel, som skulle vara bifogad för-
draget, och hvarigenom Sverge förpligtade sig att
i vår lemna de allierade aktift bistånd i hän-
delse freden då ännu ej skulle vara bragt till
stånd.
Morning Post yttrar sig på följande sätt:
Detta fördrag, öfver hvilket redan i några måna-
der underhandlingar blifvit förda och som nu lyck-
ligen blifvit afslutadt, har för Europas framtida väl-
färd den största betydelse, Rysslands afsigter på det
norska området äro bekanta, och lyckligtvis äro nu
äfven dessa afsigter, jomte dess bemödanden att er-
hålla en atlantisk hamn vid norska kusten, som man
har skäl att hoppas för alltid omintetgjorda. Denna
öfverenskommelse står ej i något samband med hän-
delser som nästa vår kunna inträffa, och vi upprepa
nu att, hvad kriget angår, ingen militärkonvention
eller traktat, ingen förbindelse till uppsättande af
kanonbåtar eller kontingenter eller med afseende på
en invasion i Kurland existerar. General Canroberts
beskickning hade ej det minsta att skaffa med den
drömda konventionen, och lika litet med fördraget,
om hvilket underhandlingar redan förts i månader
före den tappre generalens ankomst till Stockholm.
Hans uppdrag var att öfverlemna ordensdekorationer,
söka befordra ett godt förstånd och naturligtvis äf-
ven genom utbyte af uttryck af ömsesidig välvilja
vinna Sverge för vår sak. Hvad en aktiv medver-
kan beträffar, så är derom ännu ingenting afgjordt.
Tidningen utvisar derefter vigten för Ryss-
land, att komma i besittning af de norska
hamnarne och fjordarne vid Ishafvet, och ger
för detta ändamål några detaljer om dessa
trakter som för våra läsare redan äro bekanta.
Den i Bräössel utkommande ryska tid-
ningen Le Nord söker att frånkänna traktaten
all betydelse, och påstår att den icke innebär den
ringaste förmån för vestmakterna eller något
uppgifvande af den svensk-norska neutralite-
ten. Samma tidnings korrespondent i Stock-
holm skrifver den 21 December:
Jag skref i går till er, med ordinarie posten; i
dag begagnar jag mig af en särskild lägenhet för att
ånyo sända er ett bref, som i detta ögonblick, då
Europas ögon äro riktade på Sverge, kan bidraga
att upplysa edra läsare om Sverges verkliga ställning
till de båda krigförande vestmakterna.
Sedan vid middagstiden det ryktet utbredt sig, att
konungen nyss ratificerat en militärkonvention, som
skulle hafva blifvit afslutad under general Canro-
berts vistelse härstädes, emellan vår regering och
den franska, förskaffade jag mig dessa underrättel-
ser, hvilka jag tror mig kunna försäkra er vara fullt
tillförlitliga.
Jag har redan två särskilda gånger under loppet
af sistl. November månad angifvit för er de verkliga
skälen till den beskickning som kejsar Ludvig Na-
poleon anförtrott åt general Canrobert och för hvil-
ken framlemnandet af insignierna till Hederslegio-
nens Storkors blott tjenade som en förevändning.
Redan före generalens ankomst till Stockholm var
man fullkomligt underrättad om franska regeringens
planer beträffande krigets fullföljande i Östersjön år
1856 och om de betvdande militäiriska åtoärder hon