beskrifning. -Explieera ett - stycke ur en li
h I tinsk författare, som de fleste aldrig mer Ii
I.)sa en rad uti, skrifva ett latinskt tema; so
nåde aldrig behöfva i hela sin lifstid, kunn
. upprepa en proposition ur 6 böcker iden al
deles opraktiska Euklides, slutligen upprep
några utanlexor i hvar och en at de specia
.J vetenskaper som tillhöra den bana, hvarti
T ynglingen ämnar sig; se der ändamålet fö
hans akademiska vistelse under flera år. Vil
man hårdnackadt fullfölja 1820 års skolorga
nisation, skola vi snart sakna embetsmän
alla grenar af statsförvaltningen.
De följande kapitlen: eländet bredvid ly
xen, missförhållandet i arbetsfördelning, drif
Iten till arbete, m. fl., men isynnerhet de
fjortonde, om dem som vilja, men icke f
Jarbetan, hvarvid äfven. särskilt qvinnans ute
slutande från allt sjelfständigt arbete, äfven
som skråväsendet med mästarhand teckna
efter naturen i sin vederstyggliga abderitism
skola med synnerligt nöje läsas af hvarje tän
kande medborgare och säkerligen icke bli u
tan frukt. Den varma och populära fram
ställningen af dessa djupt ingripande ämner
föranleder oss att med stort intresse motse be.
handlingen af den dermed beslägtade frågar
om fabrikssystemet och tullväsendet, hvilker
utlofvas i nästa häfte; och hoppas vi der å-
terfinna hos förf. samma oförblomerade fram.
ställning och mod och förmåga att nämna sa-
kerna vid deras rätta namn, som gör denna
bok så angenäm, äfven der man kunde ön-
ska en sorgfälligare utarbetning. Den slut-
liga lösning af nämnde vigtiga fråga, som sy-
nes vara nästa riksdag förbehållen, skall
säkerligen mana förf. att vid dess behandling
söka öfverträffa sig sje!f.
2
Några råd om Kolskogens återväxt. Stockholm
1855. Pris 8 sk. bko.
Denna lilla skrift har till afsigt att påpeka
den minst kostsamma och likväl mest till än-
damäålet ledande metod, att göra de svenska
skogsmarkerna, efter deras periodiska skat-
tande för ved- och kolbehofven för våra berg-
verk, bruk och inrättningar — ånyo hastigt
skogbärande.
Författaren uppträder mot den mening, som
hittills temligen allmänt gjort sig gällande
hvilken fördömer svedjande och rågsådd på
de affällda skogstegarne, och hvilken anser att
detta förfarande är orsaken till våra barrsko-
gars aftynandeoch till deras långsamma åter-
växt, och till deras mångenstädes totala ut-
rotande för all framtid. Han styrker med ici-
tater utur vetenskapliga arbeten af män af
facket, samt med egna rön och iakttagelser —
att icke svedjandet i och för sig sjelft förstör
Jordens bärighetsförmåga — men att ett orik-
tigt och vårdslöst bränningssätt, afverkande
af för stora sammanhängande skogsvidder,
utan lemnande af fröträd eller mellanliggande
skogsparker, som kunnat beskydda och be-
fröa marken, samt slutligen instängande :af
kreatur på de kringhägnade fallen, hvarige-
nom de blifvit beteshagar och löfskogsbärån-
de, i stället att utläggas till skogen — äro
orsakerna till de dåliga resultater, som här
och der-i afseende på återväxten af kolskog
å svedda skogsmarker — företett sig. Han
tillråder derföre, jemte ett bättre förfarande
härutinnan, såning af skogsfrö tillsammans
med rågen, och öfvertygar, att, med dessa
iakttaganden, den svedda skogsmarken uti ha-
stig återväxt af tät och växtlig skog skall
lemna intet öfrigt att önska, vch vara vida
bärigare än sådan mark, der svedjning ioke
blifvit verkställd.
Författaren tillegnar sina råd åt den nyli-
gen sammanträdda komiten för skogshushåll-
ningsfrågan, och framhåller sin tanka att de
väntade lagreformerna i denna vigtiga närings-
gren böra blifva så litet som möjligt inträn-
gande i den enskildes hushållning, och ön-
skar att åtminstone icke irriga åsigter om bär
sta sättet att bringa affälld skogsmark till
återväxt måtte föranleda ovisa och overkställ-
bara lagstadganden, som skola motverka det
afsedda ändamålet. Boken synesi öfrigt, syn-
nerligen för herrar bruks- och skogsegare,
erbjuda åtskilliga saker af stort intresse för
deras industri, och att skogskomiten icke för-
bisett densamma kan man taga för gifvet.
Ögonblicket af S. Kierkegaard. 9 häften 1855.
Maj—September. Öfversättning från andra
danska upplagan.
(Slut från lördagsbl.)
Sina tankar om den presterliga ståndsprin-
cipen uttalar han i den artikel, som har till
öfverskrift: Vakter eder för dem som gerna
gå i sida kläder !
Vakter eder för dem som gå i sida kläder. Det
behöfs ej att säga, att Kristi mening med dessa jord
ej kan vara att vilja kritisera deras drägt; nej, det
är visserligen ej en anmärkning om kläderna, ej detta
Kristus har något emot, att de äro långa. Om stånds-
drägten för prester varit korta kläder, så skulle Kri-
stus ha sagt: vakter eder för dem i korta kläder.
Det är ståndet, han (ty han förstår något helt!
annat med det att: vara lärare) vill träffa, beteck-:
nande det med dess särskilda drågt,
Alltså, i sig sjelf är det alldeles likgiltigt, om.
ståndsdrägten är sida eller korta kläder. Det som
deremot är det afgörande, är: så snart läraren får
ornat,, särskild drägt, ståndsuniform, så har du of-
ficiel gudsdyrkan — och det är den Kristus ej vill ha.
Då nu engång sida kläder blifvit ståndsdrägten
för prester, kan man ock vara säker på, att det lig-
ger något deri, och jag menar, att man genom att.
akta på hvad deri ligger, ytterst betecknande kan.
uppfatta officiel kristendoms väsen eller oväsen.
Sida kläder föra ovilkorligt tanken på att ha något.
FÖL VNLA. Fö. JINGE EE TT SEE TE nr RE