hela kompaniet är af samma bonitet, loftalet derför dig beredt, loftalet öfver din klokhet, löftalet af de andra, som genera att hålla loftal öfver dig — lmr klokt beräknadt! — hålla loftal öfver sig sjelfva, och som derför blott då skulle fördöma dig, om du icke vore: som de andra. Vi ha med flit här låtit Kierkegaard sjelf tala, enär omskrifningar ej skulle ha kunnat Dg annat än ett matt, urblekt begrepp om en väldiga svada, som flöt från de läppar, dem intet klerikalt motstånd, endast döden förmådde tysta. Denna rika förmåga öfver ordet, ehuru stilen i dessa, för en stor och blandad publik beräknade skrifter ej sällan fsigtligt antager en burlesk ton, uppenbarar sig äfven här på ett skraftigt och gripande sätt. Hvad sjelfva angreppet emot det bestånde angår, vilja vi derom endast yttra, att Kierkegaard städse ville, som han uttrycker sig — framhålla idealerna, samt att med den väckelsekraft, som i vissa gifna tidsögonblick sifves individer för höga ändamål, nästan allid är förenad denna för sekulara naturer egna sxentriska benägenhet att slå öfver målet; en benägenhet, som likväl ej är synnerligt vådlig, enär den beslutande massa, hvilken på tillbörligt afstånd följer dylika naturer i åren, nog lärer akta sig att ens komma nålet nära. Tonens bitterhet kunna och vilja vi ej försvara; mildrande kan den dock förslaras af den feberaktiga stämning, hvaruti roppsliga lidanden och medvetandet af en stan fullkomligt isolerad ställning försatt örfattaren,. Häraf ock det anakoretiska i iela hans sinnesriktning, som kom honom att västan uteslutande vilja betrakta menniskan nstaka, med förbiseende af dess samhälliga vatur. Detta går ända derhän, att i de sista krifterna, som flutit ur hans penna, icke blott vigseln utan hela äktenskapet fördömmes såom okristligt. — Detta oaktadt förblifver allid föreningen hos denna underbara natur af let djupaste, hjertligaste allvar med den mest ekande humor, den stoltaste sjelfkänsla, med len anspråkslösaste ödmjukhet ett märkligt sykologiskt fenomen; och hvad vida mera ir, uti den snart stundande, redan äfven hos ss började strid, som skall utkämpas emellan raditionens anspråk, det officiellas sjelfbevaingslust å ena sidan och en på fullt allvar öretagen tillämpning af bibelordet, innerligwetens fordringar åden. andra, skola kämarne för de sednare, tacksamt, om ej i allo rillande, blicka tillbaka på förkämpen Sören Aaby Kierkegaard: