önskade jag hade legat under bar himmel i
stället.
Slutlgen kom den efterlängtade morgonen;
öfverenskommelsen var att vi skulle stiga upp
med solen, hvilket ingen tycktes hafva någon-
ting emot, allra helst som solstrålarne föllo
skarpt vårt helt och hållet oskyddade fön-
ster rakt ned öfyer de båda sängarne. Den
irländska flickan hade på sin frus tillsägelse
redan vid första skymt af dagningen tagit
upp det spritt nakna lilla barnet och höll nu
på att tvätta det ute i gången, medan hon
sökte stilla dess gråt genom att med full hals
sjunga:
Gröna voro fälten der fader min bodde;
Och fast vårt torp var litet, vi trifdes der godt.
Vi fingo gå i ordning med frågorna och
turvis .en- i sender göra vår toilette; ett ar-
bete som dock ej blef rätt ordentligt full-
gjordt, emedan det var mycket ondt om vat-
ten ochvi ej hade mer än en spegel.
:
Frukosten var ungefär densamma som su-.
pån, oberäknadt ett tillägg af mycket stora
ostron, .som af en fiskare blifvit utbjudna. !
Som det--likväl ej var rätta årstiden och de
hade en underlig smak, kunde jag ej förmå:
mig att äta dem.
Efter frukosten skulle badningsceremonicn.
ega rum, och till detta ändamål begåfvo vi oss
alla ned: till sjön, hvilken låg nära två mil
från huset, medan en stor del af Cet mellan-
liggande landet var ett så kalladt saltkärr. Vi
styrde ut oss i de baddrägter vi medfört; alla de
mindre vagnarne färdiggjordes, och vi begåfvo
oss af för att deltaga i ett nytt nöje. En
smal och. vådlig jordbro förde oss till salt-
kärret, hvilket var en bo tenplös afgrund af
kolsvart gyttja, betäckt med långt groft gräs)
och uppsändande olidliga dunster samt svär-
mande af muskiter, som höjde sig i moln och
slogo ned i myriader på pss. Saltkärret för-
klarades enhälligt vara mindre angenämt. Det!
var dock någon ersättning att betrakta de stora;
gula blömmorna, som yorp spridda öfver hela