— Kalifornien som hem. Uti en i Kalifor-
nien på tyska utkommande tidning finner man föl-
jande karakteristiska betraktelse: För den som vid
timman för en ångbåts afgång begifver sig ned till
hamnen för att betrakta det hvinunel som förorsa
kas af så många resandes affärd, och tillika mönstra
dem sjelfve, medan de, afundade af alla, stå på för-
däcket för att sista gången öfverskåda vår stad —
för honom måste det blifva klart, att det är något
väsentligt som fattas detta de underjordiska skatter-
nas land. Guldgräfvaren, som varit nog lycklig ait
efter årslångt arbete hafva bopskrapat åt sig en ar-
språkslös förmögenhet, äfvensom den hvilken, för-
följd af en oblid stjerna, i det drömda guldets och
rikedomens land endast funnit chimerer; köpmannen,
hvars spekulationer blifvit krönta med gyll
tater, och den, som efter flerfdldiga miss!
räkningar skuddar stoftet af sina fötter för att un-
der eit blidare luftstreck på nytt sätta sitt affärs-
snille på prof; fadern, bvars återvändande skänker
hans familj en länge saknad glädje, äfvensom ung-
karlen, hvilken här i Kalifornien för evigt tagit far-
väl af sina poetiska drömmar — alla lemna de med
lika inre tillfredsställelse vår strand. Det är blott
få som se ångaren afgå utan att fattas af on viss
oförklarlig trängtan efter det vida fjerran. Man
sänder en sista blick till Golden Gate, bakom hvil-
ken skeppet försvinner, och återvänder sedan till
affärstifrets döfvande buller, efter att hafva kommit
till insigt deraf, att man i Kalifornien med alla dess
skatter dock saknar ett — ett hem. Se här lösningen
af gåtan hvarföre man hos de tusenden som lemna
San Fransisco icke ser en enda tår.