taga den mest obeqväma ställning för att ej:
ständigt hålla fötterna i vattnet. Sr
Då vi återkommo hem, återtogo vi våra
vanliga kostymer, och herrarne togo sin mid-.
dag med sig i korgar och begåfvo sig af som
vanligt på jagt eller fiske. Olyckligtvis hade
jag ej fört med mig några böcker, i den tron
att jag skulle få allt för roligt för att hafva:
någon ro att läsa, Ingen af de andra da-
merna tänkte någonsin på en bok, och jag
trotsar äfven den skarpsyntaste att kunna
upptäcka minsta skymt af blåhet i deras strum-
por. Jag frågade vår värdinna om hon hade
någon bok att låna mig. Hon tog ned en
volym af Stats-lagarne, som tillhörde hennes
man (han var nemligen magistratsperson. han
lika väl som vår värd i Squaukum), samt en
samling af gamla almanackor från ett fyrkan-
tigt hål ofvanför köksspiseln, hvilket hål äf-
ven innehöll damborsten och detvenne stryk-
jernen. Ingen af dessa almanackor bar något
årtal sednare än 1792, och på mindre än en
timma hade jag gått igenom alla föreskrif-
terna, anekdoterna och verserna, jemte upp-
maningarne till nykterhet och ett anständigt
lefverne, och hade sedan ingenting annat att
göra, än att läsa igenom listorna på härads-
tingen samt posttaxan för Förenta Staterna.
Hvad ville jag ej ha gifvit ut för den plat-!
taste af alla romaner som någonsin utgått sr
Minerva-pressen! — Jag skulle till och med
kunna hafva läst en af mrs Meckes, ;
Efter fyra dagar och fyra nätter, alla till-
bringade i samma behagliga enformighet, obe-
räknadt att den nygifta blef allt mer och mer
gråtmild, voro alla stickstrumporna slutade, I
vårt ordförråd nästan uttömdt och våra mat-
förnödenheter på upphällningen, Sista dagen
var det - verkligen kept med matvarörna
(hvaraf redan en del för längesedan upphört
att vara färska); jagten slog felt, eller fattades
det kanske kulor och krut; och hade vistan-
nat längre qvar, skulle vi verkligen befarat
att vårt plustpartin blifvit allt annat än lustigt.
Säledes beslöts det att vi alla skulle vända
våra step hemåt igen.