rien som förnämligast spelat rollen af medlare. Han tillägger emellertid slutligen, att bäst underrättade personer i Paris äro af den mening, att Ryssland ej kommer att antaga de ifrågavarande förslagen; att man ganska mycket tviflade på en föregående öfverenskommmelse mellan Österrike och Ryssland; att det påstås, att grefve Buol i samtal med furst Gortschakoff öfver förslagen skall ha fört ett språk, som låtit förutse, att ett vägrande svar från Rysslands sida skulle medföra energiska åtgärder från Österrikes, men, tillägger han, det är dock en annan fråga om med dessa åtgärder verkligen kommer att blifva något af,. Den bekante fredsvännen Bright har åter haft anledning att uti ett offentligt tal ifra mot det närvarande kriget, till hvilket han förmenar att England låtit förleda sig genom en barnslig spökrädsla för de faror, hvarmed Rysslands barbari hotade civilisationen i Europa. För att ådagalägga huru obefogade dessa farhågor varit, slår sig hr Bright på att bevisa, att Ryssland alldeles icke är någon barbarstat, hvilket han styrker bland annat dermed, att Petersburg har ett bibliotek, som är 10,000 band starkare än det uti British Museum, och att i södra delen af ryska riket finnes en handelsstad, som: under irländska hungersnöden 1848 utförde 5,300,000 bushels säd till England. I dessa fakta, menar hr Bright, ligger det dock något mer och något bättre än barbari.. Hr Bright hänvisar slutligen på Förenta Staterna samt deras växande storhet och makt, förmenande att engelska folket der har sin verkliga rival, med hvilken England dock icke visar sig vara täflingsstriden vuxen. Den 18 egde i London den stora kreatursmarknaden rum. Vid detta tillfälle framstodo på det tydligaste de företräden som den nya platsen Copenhague-fields, dit hufvudstadens kreatursmarknad blifvit förlagd, erbjuder framför Smithfields, då platsen denna gång var helt och hållet uppfylla och allt likväl försiggick i den största ordning, utan att någon trängsel eller någon fara uppstod vid kreaturens diteller bortförande. Mer än 7000 boskapskreatur och 2600 får hade blifvit införda på platsen. Prins Albert hade från sina gods levererat några särdeles vackra exemplar af de första, men högsta priset tillföll de skottska kreaturen, hvaraf 850 styoken voro utställda. Af alldeles samma värde befunnos dock ej de till marknaden införda fåren. Englands äldste författare, Samuel Rogers, har den 18 dennes aflidit i London. Han var född 1760 och hade alltså uppnått en ålder af 93 år. Han grundlade sitt rykte hufvudsakligen genom sin 1792 utgifna dikt: Pleasures of Memory, TYSKLAND. Preussen. Andra kammarens konstitutionsutskott är nu konstitueradt. Dess ordförande är hr v. Gerlach. Tullföreningskonferensens arbeten bedrefvos med stor ifver och troddes kunna bli afslutade till julen. SVARTA HAFVET. Medan vintern förhindrar armeernas operationer, söker man genom hvarjeianda tidsfördrif öfvervinna lägerlifvets tråkiga enformighet. En af de mest framstående tillställningarne i detta syfte är den af engelska officerare föranstaltade kappridningen, hvarom förut varit nämdt. Times korrespondent skrif-1 ver d. 4 Dec, derom: Kappridningen har varit föremål för allmän uppmärksamhet och samtal under denna vecka, och till följd af det fördelaktiga vädret kunde alla som ej tjenstgjorde besöka den, om de hade lust. Dagen liknade en engelsk blåsig Oktoberdag, som var kall nog att göra all möjlig rörelse önsklig; jorden hade mycket snart blifvit torr, och ridten gick förträffligt. Den skedde i en dal emellan franska högqvarteret och klostret, ungefär 2 mil från kusten, och afståndet från lägret var alltför stort, för att många soldater skulle kunna vara tillstädes — en omständighet, som general Codrington mycket beklagade, då sådana förlustelser hafva en högst uppmuntrande veran på de engelska soldaterna. Det fanns likvälicke någon nog stor plats närmare lägret. Många gäster voro tillstädes. Marskalk Pelissier kom åkande i öppen vagn, framför hvilken red en enda spahi, som berättas vara den siste af de klarögda, pittoreska krigare med det vilda utseendet, hvilka utgjorde S:t Arnauds eskort, och bakefter vagnen följde en afdelning reguliert kavalleri. Flere af hans stab och en mängd franska officerare voro också tillstädes och tycktes taga en liflig del i täflingen. General la Marmora och många sardinska officerare visade oss den artigheten att komma hit från trakten af Tschorgun, och sir William Codrington kom, åtföljd af blott en enda ordonnans, från engelska högqvarteret) och qvarblef tills de förnämsta kappridterna voro förbi. Divisionsoch brigadgeneraler, öfverstar och stabsofficerare hade samlat sig så tätt som björnbär, och oaktadt den enda representanten för det täcka könet var mrs Seacole, som presiderade i ett tält fullt af lifsmedel, hade dock det hela en mycket liflig anstrykning till följd af de många olika uniformerna, och scenen fick en vacker karakter genom de wtiopiska serenader som utfördes af amatörer af gardet, hvilka trakterade oss med mycket af den särdeles egna vokaloch instrumentalmusik, som är gängse hos detta intressanta folkslag. Banan var 2, engelska mil lång och full af berömda hinder i form af bankar och stenmurar, som voro nästan 4 fot höga, gärdesgårdar och en bäck, 12 fot bred. Det bör anmärkas att det kongl. artilleriet utmärkte sig; segrarena voro allesammans artillerister. Ingen olycka inträffade under kappridten. En officer föll af hästen under stormridten från ena ändan af banan till den andra och bortbars sanslös. Dessa ridter voro förfärliga; icke mindre än 4000 hästar på en gång, och sparkningar, bitningar, snafningar som ej voro obetydliga. Om aftonen spisade 160 af deltagarne och deras vänner hos restauratören vid 3:dje divisionen. Öfverste Douberny förde ordet, och en grund lades till en arme-jockey-klubb med ständig fond för kappridter hvar helst trupperna ligga i läger. Middagen skulle ha förvånat dem, som kände lägret på denna tid i fjol. Borden, sjelfva rummet, ljusen, sängarne skulle ha förekommit dem som om de uppstått genom trolleri, och flere än en tillslöt vid tanken på fjolåret sina ögon och frågade sig sjelf om det kunde vara en dröm. Natten var kolmörk, regnet föll i strömmar, och då lägret är genomskuret af djupa diken och fullt af hvarjehanda slags varggropar, så tillbragte vi många nätter på solfvet i trähuset och lemnade det först vid dagorvningen.