rien som förnämligast spelat rollen af med-
lare. Han tillägger emellertid slutligen, att
bäst underrättade personer i Paris äro af den
mening, att Ryssland ej kommer att antaga
de ifrågavarande förslagen; att man ganska
mycket tviflade på en föregående öfverens-
kommmelse mellan Österrike och Ryssland;
att det påstås, att grefve Buol i samtal med
furst Gortschakoff öfver förslagen skall ha
fört ett språk, som låtit förutse, att ett vä-
grande svar från Rysslands sida skulle med-
föra energiska åtgärder från Österrikes, men,
tillägger han, det är dock en annan fråga
om med dessa åtgärder verkligen kommer att
blifva något af,.
Den bekante fredsvännen Bright har åter
haft anledning att uti ett offentligt tal ifra
mot det närvarande kriget, till hvilket han
förmenar att England låtit förleda sig genom
en barnslig spökrädsla för de faror, hvarmed
Rysslands barbari hotade civilisationen i Eu-
ropa. För att ådagalägga huru obefogade dessa
farhågor varit, slår sig hr Bright på att be-
visa, att Ryssland alldeles icke är någon bar-
barstat, hvilket han styrker bland annat der-
med, att Petersburg har ett bibliotek, som är
10,000 band starkare än det uti British Mu-
seum, och att i södra delen af ryska riket
finnes en handelsstad, som: under irländska
hungersnöden 1848 utförde 5,300,000 bushels
säd till England. I dessa fakta, menar hr
Bright, ligger det dock något mer och något
bättre än barbari.. Hr Bright hänvisar slut-
ligen på Förenta Staterna samt deras växande
storhet och makt, förmenande att engelska
folket der har sin verkliga rival, med hvil-
ken England dock icke visar sig vara täflings-
striden vuxen.
Den 18 egde i London den stora kreaturs-
marknaden rum. Vid detta tillfälle fram-
stodo på det tydligaste de företräden som
den nya platsen Copenhague-fields, dit huf-
vudstadens kreatursmarknad blifvit förlagd,
erbjuder framför Smithfields, då platsen denna
gång var helt och hållet uppfylla och allt
likväl försiggick i den största ordning, utan
att någon trängsel eller någon fara uppstod
vid kreaturens dit- eller bortförande. Mer
än 7000 boskapskreatur och 2600 får hade
blifvit införda på platsen. Prins Albert hade
från sina gods levererat några särdeles vac-
kra exemplar af de första, men högsta priset
tillföll de skottska kreaturen, hvaraf 850 styo-
ken voro utställda. Af alldeles samma värde
befunnos dock ej de till marknaden införda
fåren.
Englands äldste författare, Samuel Rogers,
har den 18 dennes aflidit i London. Han
var född 1760 och hade alltså uppnått en ål-
der af 93 år. Han grundlade sitt rykte huf-
vudsakligen genom sin 1792 utgifna dikt:
Pleasures of Memory,
TYSKLAND.
Preussen. Andra kammarens konstitutions-
utskott är nu konstitueradt. Dess ordförande
är hr v. Gerlach.
Tullföreningskonferensens arbeten bedrefvos
med stor ifver och troddes kunna bli afslu-
tade till julen.
SVARTA HAFVET.
Medan vintern förhindrar armeernas opera-
tioner, söker man genom hvarjeianda tids-
fördrif öfvervinna lägerlifvets tråkiga enfor-
mighet. En af de mest framstående tillställ-
ningarne i detta syfte är den af engelska of-
ficerare föranstaltade kappridningen, hvarom
förut varit nämdt. Times korrespondent skrif-1
ver d. 4 Dec, derom: -
Kappridningen har varit föremål för allmän upp-
märksamhet och samtal under denna vecka, och till
följd af det fördelaktiga vädret kunde alla som ej
tjenstgjorde besöka den, om de hade lust. Dagen
liknade en engelsk blåsig Oktoberdag, som var kall
nog att göra all möjlig rörelse önsklig; jorden hade
mycket snart blifvit torr, och ridten gick förträffligt.
Den skedde i en dal emellan franska högqvarteret
och klostret, ungefär 2 mil från kusten, och afstån-
det från lägret var alltför stort, för att många sol-
dater skulle kunna vara tillstädes — en omständig-
het, som general Codrington mycket beklagade, då
sådana förlustelser hafva en högst uppmuntrande ver-
an på de engelska soldaterna. Det fanns likvälicke
någon nog stor plats närmare lägret. Många gäster
voro tillstädes. Marskalk Pelissier kom åkande i öp-
pen vagn, framför hvilken red en enda spahi, som
berättas vara den siste af de klarögda, pittoreska
krigare med det vilda utseendet, hvilka utgjorde S:t
Arnauds eskort, och bakefter vagnen följde en afdel-
ning reguliert kavalleri. Flere af hans stab och en
mängd franska officerare voro också tillstädes och
tycktes taga en liflig del i täflingen. General la
Marmora och många sardinska officerare visade oss
den artigheten att komma hit från trakten af Tschor-
gun, och sir William Codrington kom, åtföljd af blott
en enda ordonnans, från engelska högqvarteret) och
qvarblef tills de förnämsta kappridterna voro förbi.
Divisions- och brigadgeneraler, öfverstar och stabs-
officerare hade samlat sig så tätt som björnbär, och
oaktadt den enda representanten för det täcka könet
var mrs Seacole, som presiderade i ett tält fullt af
lifsmedel, hade dock det hela en mycket liflig an-
strykning till följd af de många olika uniformerna,
och scenen fick en vacker karakter genom de wtio-
piska serenader som utfördes af amatörer af gardet,
hvilka trakterade oss med mycket af den särdeles
egna vokal- och instrumentalmusik, som är gängse
hos detta intressanta folkslag. Banan var 2, en-
gelska mil lång och full af berömda hinder i form
af bankar och stenmurar, som voro nästan 4 fot höga,
gärdesgårdar och en bäck, 12 fot bred. Det bör an-
märkas att det kongl. artilleriet utmärkte sig; se-
grarena voro allesammans artillerister.
Ingen olycka inträffade under kappridten. En
officer föll af hästen under stormridten från ena än-
dan af banan till den andra och bortbars sanslös.
Dessa ridter voro förfärliga; icke mindre än 4000
hästar på en gång, och sparkningar, bitningar, snaf-
ningar som ej voro obetydliga. Om aftonen spisade
160 af deltagarne och deras vänner hos restauratö-
ren vid 3:dje divisionen. Öfverste Douberny förde
ordet, och en grund lades till en arme-jockey-klubb
med ständig fond för kappridter hvar helst trupper-
na ligga i läger. Middagen skulle ha förvånat dem,
som kände lägret på denna tid i fjol. Borden, sjelfva
rummet, ljusen, sängarne skulle ha förekommit dem
som om de uppstått genom trolleri, och flere än en
tillslöt vid tanken på fjolåret sina ögon och frågade
sig sjelf om det kunde vara en dröm. Natten var
kolmörk, regnet föll i strömmar, och då lägret är
genomskuret af djupa diken och fullt af hvarjehanda
slags varggropar, så tillbragte vi många nätter på
solfvet i trähuset och lemnade det först vid dag-
orvningen.